Blir en fin tavla.
Skapad av Mordechai Rosenstein och säljs på judaism.com.
Etikett: hemmaliv
Äntligen vardag, äntligen fredag
Hej ungdomar.
Ja, äntligen vardag och äntligen fredag!
Dagen kommer bli strålande; ni ser ju hur vackert det var när jag kom till jobbet i morse. Jämför med den horribla bilden från i söndags.
Gårdagskvällen tillbringade jag framför klagomuren (aka väggen) och jag fick gjort vad jag hade planerat.
Plötsligt ringde det på dörren och där stod granngrabbarna (i arbetskläder och allt) redo att rycka ut. En hel del blev gjort i bostaden – fullmatade kartonger åkte ner i källaren och soprummet fylldes snabbt. Jag gluttade igenom ett gäng skokartonger – ni vet sådana där som innehåller ”smått och gott och det mesta” och mogen som jag var så slängde jag en massa, massa prylar och krimskrams. Och jag är trots allt en hamstrande, sprudlande person!
Saker jag hittade: en bärbar cd-spelare. Kommer ni ihåg när vi gick omkring med sådana? Enorma! Ofantliga mängder kondomer (är ju kysk och from men har dock hopp om en mer ekivok morgondag). Flygbiljetter och utländska kvitton som jag alltid tyckt om att spara. Jag slängde dem. Extrema (nåja) mängder solglasögon av varierande kvalitet, inkl. ett par svetsarglasögon som jag, i min ungdom som club kid, tyckte om att bära på huvudet – i det då så moderna superspretiga svarta håret – när jag klubbade loss. Inramat fotografi på mig och ett ex – fy farao så snygga vi var. Sparade det då vi faktiskt var väldigt attraktiva båda två på just det fotot. Ljus. Ljus. Ljus. Hittade mängder av ljus i regnbågens alla färger. Vykort och kärleksbrev. Javisst!
Det var det.
Uppdatering: Granngrabbarna som har sån där svennig klämdag idag sliter redan hårt hemma i bostaden min. Den här bilden kom just.
Bostadsrätten och jag
Nu är det klappat och klart: bostaden är ombildad och jag är bostadsrättsinnehavare. Det känns flott. Tänk att den krokiga bostadskarriären skulle sluta (nåja) i den ljuva stadsdel som jag en gång drömde om. Via Vasastan och Aspudden, Södermalm, Vällingby och slummen (jo!) så kom jag till den förlovade ”vita staden” (så kallas ju som av en händelse även favoritstaden Tel Aviv).
Ja, jag flyttade till min bostad den första november 2004 och jag grät av lycka.
Så här såg det ut då:
Jag var mycket späd. Och på den tiden hade jag både cd-spelare och blomster…
Igår kväll satt jag hos granngrabbarna och planerade och jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa kunniga gossar.
Snart börjar renoveringsbloggen här på KM.se! Vänta bara.
Eleganta kvarter:
Privat: Bil + buss + buss + tub + tub = hemma
Hej där. Nu är farbror hemma igen, efter en finemangfin långhelg med grabbarna på landet.
Sebbe stannar i ytterligare några dagar så att jag kan kicka igång Det Hälsosamma Året med träning och annat som hör till.
Idag är det dock söndag (och året 2011 börjar på allvar först i morgon) så nu har jag just ställt in min favoritsöndagsmat i ugnen; tortellini med soltorkade tomater, feta, en massa vitlök + mycket riven ost.
Det blir filmkväll och det blir tidig sänggång.
Tack och godnatt.
Granngossarna rensade rören. Tacksamheten är enorm.
Igår kom alltså granngossarna förbi och rensade mina rör.
Själv smög jag runt iklädd hatt och boa. ”Varför har du klätt upp dig så på en helt vanlig novembertisdag?” frågade gossarna. ”Därför att jag går runt och plockar och tvättar och småstädar i bostaden och det blir så mycket roligare om man klätt upp sig en smula”, svarade jag.
Efteråt kunde jag (äntligen) nyduschad och tacksam lägga mig i soffan och se om den dagsfärska Sex and the City 2. Ja, jag somnade som sagt mitt i, men det var trevligt så länge det varade.
Tack, mina fina granngossar. Ni gör mitt liv så mycket bättre.
