Privat: Nyårshelgen [Bildextra]

Här bjuder jag på ett gäng bilder från nyårshelgen – mitt bästa födelsedagsfirande sedan nån gång på 80-talet.

sebbe
Nyanlända tände vi brasan för att värma upp villan och oss själva.

Efter en god natts sömn klev jag upp för att arbeta. Passade på att snoka runt och fotografera snön.

Vi tog en promenad. Snöälskaren Sebbe glad och okopplad.

I den vackra trädgården hade värdparet skottat upp små gångar som Sebbe ilade runt i.

Där syns hans lilla huvud.

På väg mot bastun.

Den eleganta villan.

Tjusiga omgivningar.

Jag hamnade framför TV:n i källaren. Tittade på Gospel Channel Scandinavia och mådde dåligt.

Promenad ner till sjön. Snö upp till knäna!

Två förälskade herrar och ett litet hundhuvud.

Jo, jag kämpade och kämpade och tog mig fram i snigelfart.

"Åh så vackert!"

Sebbe hälsar på en tomte.

Fler gäster anlände, jag fick födelsedagspressa och det blev lunch och därefter spelkväll och en massa sprit.

Paus.

Middagen: elegant och classy.

På nyårsdagen låg Sebbe och tog igen sig lite.

Han gick snart ut på sin kissrunda. (Ensam.)

Jag gick från fönster till fönster och fotograferade.

Snart dök han upp vid ytterdörren. *Krafs, krafs*

Nyårskvällen: film och snacks i källaren.

Dagen därpå åkte jag hem. Sebbe blev kvar i ytterligare några dagar.

Livet just nu

Lite allmänt om läget i livet just nu.
Jag insåg just att jag har endast en helledig dag i december. Och den var i söndags. Vilken tur att jag älskar att arbeta och håva in cash till både mig själv och till statskassan! DET ÄR KUL ATT BETALA SKATT.
I de så kallade mellandagarna träder jag in i min nya roll som Twitterredaktör. Är det inte flott, så säg! ”Du har ett så brett och bra uttryck”, sa uppdragsgivaren.
Armen mår bättre men är ännu inte helt bra. Jag har slarvat lite med pillren, får jag väl erkänna. En har ju så mycket att tänka på nuförtiden.
Julen, som jag som vanligt inte firar, ska jag tillbringa dels på jobbet, dels tillsammans med övergiven utländsk, långbent vän. Ja, hans ben är långa som styltor och smala som finska pinnar. Vi ska äta vegetariskt ”jul”bord med smarriga judiska inslag och dricka en massa sprit. Vi ska spela musik på hög volym (”I love the svensk schlager”, som grabben brukar säga) och skvallra om eländesåret 2010.
Nyår/eländig ålderdomsfödelsedag ska spenderas med Lyckliga Paret och ett gäng andra i luxuös stuga utanför stan. Ser fram emot det. Innerst inne hoppas jag att någon i det där gänget är fjolla och singel, ty jag har behov av både det ena och det andra och läget börjar bli akut.
För övrigt skiner solen lite blygsamt över huvudstaden.
Comments off.

Vi låser in spriten tills Svenne kan uppföra sig

Jag kryssade mellan spyorna på väg till kontoret denna morgon.
Såg till att Sebbe inte trampade på de tusentals krossade flaskorna, som nu likt otrevliga, isiga snöflingor täcker stadens trottoarer och torg.
Vissa medborgare var på väg hem från festen. Nu stod de bittra och sura och påverkade och muckade med alla som passerade.
Jag känner mig inte trygg i min egen stad.
Jag kom till kontoret; fixade kaffe; gav Sebbe mat och vatten; snöt min febriga kran; slog på datorn och satte mig ner för att ta del av dagens tidningar.
Elände och stök.
Larm och brus.
Bus och bök.
Jag jobbar alltid när Svenne super.
Samtliga så kallade storhelger; midsommar och jul och allt däremellan. På senare år har även den patetiska Halloween blivit en suparfest. Vi ska ju tänka på de avlidna på Alla helgons dag, och besöka gravar och så vidare. Sebbe och jag tycker bättre om djur än om människor (go figure) så vi besöker istället djurkyrkogården i Björkhagen. Vi är båda nyktra och reko.
Nyårsafton firar jag (inklusive Rosh Hashana) – men i hemmet – och då handlar det sällan om några spritorgier.
Snarare ilar jag runt och sippar på mitt röda vin medan vännerna kommer med eleganta födelsedagspresenter. Jag tackar och tar emot. Och bjuder på en shot. Senast en timme efter tolvslaget måste alla gå hem. Det står skrivet på inbjudan.
Jag yrar nu; feberyrar. Men det går snart över.
Jag sitter här och håvar in cash till statskassan medan ni sover ruset av er.
Alla har vi vår roll i samhället.
Här finns ett par bilder från förra årets besök på den berömda djurkyrkogården.

Sebbe och jag var där en eftermiddag för ett tag sedan. Han kryssade mellan gravstenarna och tänkte varma tankar om sina fina djursläktingar. Notera gärna Sebbes vackra tungspets.