Här i Finland går uttagningen till på ett lite annorlunda vis. Inte alls som Melodifestivalen där borta i Födelselandet. Vi blir serverade en låt per dag och hittills har vi blivit bjudna på fem av sju låtar, som deltar i finalen (som heter UMK) den 25:e februari.
Jag har redan utsett min vinnare (och kolla kommentarerna från youtube – ESC-fantasterna runt om i världen håller med mig).
Men inte kan väl pop-Kimman gilla sån här hysterisk ”elektronisk hårdrock” (eller nåt)?
Jo, det är just det jag gör!
Tänk er när hela arenan i Liverpool sjunger med i CHA CHA CHA! Jag blir så lycklig av tanken att jag blir tårögd. Alla är glada – inga bråk som under sportevenemang. (Se och lär, sportfånar!) Spjuvern kallar sig Käärijä och han är för mig helt okänd.
Jag lyssnar – naturligtvis – på en massa ”viktiga” poddar om samhällsutvecklingen, det bedrövliga politiska klimatet o.s.v. Men. Jag lyssnar också på underhållande musikpoddar och nu vill jag tipsa om fyra av dem.
SCHLAGERVÄNNERNA och EUROVISION LEGENDS Den första är på svenska och i denna podd avhandlas allt som har med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest att göra (götti!). Den andra är på engelska och min gode bekant Emil småpratar med legendarer från ESC. Mycket trevligt!
KYLIE – The Diminutive Collection Två goa britter går igenom Kylie Minogues samtliga album, ett i veckan. Det är allmänt prat om musiken och om eran, samt betygsättning och annat. Oerhört göttit!
HITFABRIKEN Fredrik Ralstrand samtalar med artister/musiker om deras fetaste hitlåtar. Fredrik är vänlig och intresserad och han har en skön radioröst.
TRACK BY TRACK Detta är SÅ jag. Två goa britter (ej samma som ovan) väljer ut ett popalbum som de samtalar om. Låtarna gås igenom en efter en och det är ju väldigt göttit för en person som tar popmusik på största allvar.
För ett tag sedan ”hjälpte” jag en tredjeklassare med matteuppgifterna och det gick ju inget vidare. Igår hjälpte jag en förstaklassare och nu gick det bättre. (Jag räknade på fingrarna som vanligt.) Mina matematikkunskaper ligger alltså på nivå med årskurs 1. 🤡
Det gick betydligt bättre med modersmålsläxan (finska), trots att jag aldrig studerat språket i fråga måste jag ju tillägga. Alltid nåt!
Nu har poddavsnittet som jag talade om för ett tag sedan släppts. Här kan du höra min vän Emil samtala med den israeliska sångerskan och legenden Ilanit, och ja, runt 11:25 nämns undertecknad. 🙂
Jag lyssnar väldigt mycket på olika poddar och för några dagar sedan snöade jag in mig på att lyssna på Alexander Bard; klok som en bok och rapp i käften. Gillar människor som kan tänka ett eller två extra varv, och ifrågasätta _allt_. Rekommenderar Söndagsintervjun: Alexander Bard – den kontroversiella predikanten, från 2018. Du hittar den där poddar finns.
Apropå mitt inlägg Eurovision Overload så ägde igår alternativa ESC-tävlingar rum i såväl Finland som i Sverige. Inte helt överraskande vann Island i båda ”tävlingarna”.
Vi (få) som (fortfarande) gillar Melanie C kan gotta oss varje torsdag. Då kör Sporty Spice nämligen livesändningar på sin youtubekanal. Det är Q&A och samtal om ditt och datt och för oss popfantaster är det så underbart att få höra historier om hur olika låtar har kommit till o.s.v. Rekommenderas. Här är en länk till gårdagens liveström. Och här hittar du senaste singeln Who I Am.
Musiker är för mig personer som ”alltid” har funnits där och jag känner mig trygg med dem. Därför är jag ett troget fan och därför tar jag väldigt sällan till mig en ny artist. Jag tror att den senaste artisten som jag på allvar började följa var Lady Gaga. Och det var ju ett tag sedan.
Nu när Melodifestivalen drar igång igen – och var och varannan av er som vanligt ska tönta er genom att göra ett så jä*la stort nummer av hur lite ni kollar på programmet – så kan jag berätta lite kort om hur årets finländska uttagning till ESC går till. Denna procedur ser olika ut från år till år, och i år har 6 bitar valts ut, som släpptes under den gångna veckan. De kommer att tävla i UMK (Uuden musiikin kilpailu = Tävlingen för ny musik) i Tammerfors den 7:e mars.
Min favorit framförs av en jänta vid namn Erika Vikman. Hon sjunger (i årets enda icke-engelskspråkiga bidrag) om att det inte går att bli en fin finsk flicka med ”benen i kors” om man har ”levt som Cicciolina” (den legendariska italienska porraktrisen och politikern, ni vet). Låten heter just ”Cicciolina” och den kan du höra här. Låten toppar för övrigt iTunes-listan här i Finland just nu.
Jag tror dock att finlandssvenska Tika vinner med sin powerballad I Let My Heart Break. Det har jag ingenting emot.
Tävlar gör också Aksel med Looking Back. Ganska intetsägande, om du frågar mig. Och det gör du ju.
Tonårspartaj bjuder F3M på i låten Bananas. Men de ser inte ut att kunna partaja till det. Ingenting är bananas här inte. Slappna av, brudar! Modern – pubertal – pop. Helt ok.
Sansa bjuder på riktigt skön electropop i låten Lover View.
Avslutningsvis en dänga som doftar lite Eurovision. Catharina Zühlke och Eternity.
Det blev (hittills) en bra – men en smula tröttsam – vecka det här. Mina sömnproblem, nej!, mitt sömnHANDIKAPP, gjorde sig påmint. Inte bra. Gjorde klart på nya jobbet att jag rent fysiskt inte kan jobba annat än väldigt regelbundna tider. Annars blir min rytm uppfu*kad. Helt okej.
[Bildbevis nedan]
Blake var med mig på jobbet. Till allas stora glädje, ska tilläggas.
Kvällstid har vi kollat på serien The Crown på Netflix. Blake har ju upptäckt det här med att det ”rör sig” på skärmen och inte minst noterar han när djur visas i bild. I The Crown dyker det konstant upp hundar och hästar, så Blake gillar serien även han.
Igår klippte jag mig i stadsdelen Gårdsbacka, så nu ser jag ut i håret som alla förortsblattar.
Idag besökte jag Svenska litteratursällskapet där jag träffade två viktiga personer från Åbo Akademi. De kontaktade mig, via min fantastiska blogg, för ett halvår sedan och ville ha med mig i ett slags projekt som innehåller de flesta komponenter som gör mig glader: musik, språk och till och med en smula politik. Musiken (i det svenskspråkiga Finland) var nu grunden i det hela ändå.
Jag berättade allt om mitt enorma musikintresse och om ”musiken i vardagen”, som projektet kallas. Ni kan ju tänka er vilken mundiarré jag drabbades av när de frågade varför jag har ”personligt, pop och politik” som bloggslogan, när jag just hade förklarat att jag inte gillar att man blandar ihop musik och politik. (”Var sak på sin plats!” är ett bra motto på samtliga plan här i livet.)
Jag avskyr som bekant att någon vokalist som levt i en skyddad bubbla fullproppad med likasinnade i hela sitt liv plötsligt ska börja diktera för ”mannen på gatan” vad han ska tycka och tänka om saker och ting, som Vokalisten inte har någon erfarenhet av alls. Oj, vad jag tog ton. Skämt åsido. ”Kändisars” så kallade åsikter kastar jag omedelbart i soptunnan. Trots mina lugna nordiska gener så är jag väldigt passionerad när jag GÅR IGÅNG.
Jag fick tala om hur mycket jag saknar LP-skivans tid. Ni vet de där gyllene åren innan musik blev slit-och-släng, då man noga inhandlade sin musik och sedan lyssnade från början till slut, samt läste texterna i konvolutet. Man skippade inte de där spåren som inte kändes så intressanta där och då på studs. Det är ju de där mellanspåren som lever kvar än idag, i skymundan. Pärlorna finns mellan hitsen, helt enkelt.
Vi talade om hur mycket jag älskar Eurovision och om det att det intresset kom till av att jag älskar och fascineras av allt som har med språk att göra (ja, ni hör ju själva hur jag fick kombinera allt jag diggar). Samt om hur språkintresset vaknade av att jag växte upp i en tvåspråkig miljö och tidigt insåg att saker och ting inte alltid går att översätta, trots att man använder de ”rätta” orden, eftersom ett språk är så komplext med känslor, traditioner, historia etc. etc.
Jag fick tala om mitt stora karaokeintresse och om hur denna ”obetydliga” lilla hobby botade min sociala fobi och allmänna människoskräck. (Och om min signaturmelodi ”Det börjar verka kärlek banne mig”.)
Och eftersom temat i grunden var finlandssvenskt så sa jag också att jag ogillar att de på finlandssvensk radio om och om igen spelar gamla rikssvenska hits när jag hellre vill upptäcka för mig nya finlandssvenska vokalister (som sjunger på dialekt! eftersom jag går igång på dialekter). Och eftersom jag är som jag är så lade jag till att jag på samma sätt avskyr att de finlandssvenska dagstidningarna är så fruktansvärt Sverigebesatta. ”Om jag vill läsa om Sverige så kan jag göra det på svenska nyhetssiter. I finlandssvenska medier vill jag läsa om FINLAND på SVENSKA.”
Och allra sist fick jag sagt att jag hatar och föraktar allt som har att göra med Hip hop och rap. ”Varför då?” ”Det är aggressivt och texterna är människofientliga och våldsamma.” Ja, så är det. Och jag står för min gaggiga åsikt. Jag tackade för kaffet och gick.
