Min lycklige vän är nybliven sambo så jag fick en stekpanna som han inte behövde (och jag verkligen behövde). Vilken skillnad det var att steka ägg! Min gamla var verkligen sliten. Denna är dessutom betydligt mindre, vilket är passande för ett singelhushåll.
Min vän fick en kärlekspartner men jag fick en stekpanna. ”Frying pans are forevEEER!” (Nej, de är ju faktiskt inte det.)
Jag fick även ett vardagsrumsbord som jag länge beundrat. Det är lågt och vitt och robust och det har sina skavanker. Raspigt och så, vilket ger bordet karaktär. Det har nog varit med om både det ena och det andra. Lite som jag alltså.
Varför blir det så här hela tiden? ALLTID (nästan). Jag skulle ringa ett samtal för att kolla att en faktura blivit betald på korrekt sätt då jag fått nys om att vissa bankuppgifter hos mottagaren förändrats (bla bla, ointressant). För att inte stressa över det så bestämde jag mig alltså för att ringa. Bara för att dubbelkolla och få ro i själen.
Kollade noga upp öppettiderna. Kundtjänsten håller öppet två dagar i veckan, tre timmar åt gången. *himlar med ögonen* Okej. De öppnar klockan 12 på fredagar. (Vad är det för töntig tid?) Laddar. Svettas p.g.a. telefonskräck. Slår in numret redan fem i så att jag bara ska kunna trycka på en ringknappen klockan TOLV:NOLLNOLL för att slippa köa.
En röst säger på tre språk: ”Fredagen den 14:e november är kundtjänsten stängd.” Jag sliter inte mitt hår, eftersom jag är rädd om det, men jag svär. Oj, vad jag svär. Eftersom jag är en så lugn och mysig människa så kan ni inte föreställa er hurdan jag är när jag är rasande.
Om de har öppet två dagar i veckan, i sammanlagt sex små timmar, så KAN DE INTE HA NÅGON SOM SVARAR I TELEFON ENS DÅ? VAD ÄR DETTA FÖR FUCKING JÄVLA SKIT? (Så låter jag när jag svär och jag gör det aldrig på finska. Det skulle bli alldeles för vulgärt.)
Jag kände att jag inte ville ge upp. Jag ville inte sitta hela helgen med ångest och ilska i kroppen så jag chansade. Jag skickade ett mail! Och jag var INTE otrevlig eller arg. Snarare mycket artig och nästan överhärlig i tonen.
45 minuter senare fick jag svar. WOW. (Allt är i sin ordning! Jag kan sluta stressa.)
MEN! Det jobbar alltså folk där, så VARFÖR KAN DE DÅ INTE SVARA I TELEFONJÄVELN?
Jag har ju sparat tidningar från viktiga händelser, som när Dana International vann Eurovision Song Contest 1998 (och jag satt ensam på golvet i min minimala förortsetta och grät av lycka). På den tiden ringde folk in till tidningarna för att lätta på trycket och dela sina åsikter och oftast var det ju ett evigt ”fel låt vann” och ”lägg ner skiten”, men detta år var folk överraskande positiva. (Och de använde ord som ”fikus” och ”transvestitfestival”.
Kolla in dessa stjärnor och försök hålla dig för skratt.
Fredrik, 26, Danderyd tyckte dock att det var ”storskandal att POJKKVINNAN gick och vann”.
Roger, 39, Hägersten: ”Israel var så bäst! Tur att Jill (Johnson, Sveriges representant, min anm.) bytte skor så vi slapp se de vita.”
Monika Helldén, 47 i Stockholm kände sig gammal: ”Jag och min man är nog för gamla för det här. Var ligger egentligen den rekommenderade åldersgränsen? Låtarna är ju helt otroligt dåliga.” (Mitt svar: HÄRREGU, Monika. Du är bara 47!)
Ulf, 38 i Nykvarn: ”Helt rätt låt vann! Speciellt kul att hon varit man tidigare.” (Svar: Jättekul. Verkligen. Jättekul.)
Roger Pettersson, 28, Hallunda: ”Efter att ha sett Israels bidrag funderar man ju lite på att bli fikus…”
Elisabeth, 65 i Gävle var positiv: ”Israel var bra och hon/han framförde låten bra. Sverige var OK, men ingen vinnare.”
Nutte Liljedahl, 47, Järfälla var bedrövad: ”Det här är det sjukaste jag någonsin varit med om. (Svar: då har du inte varit med om mycket, unge man.) Sverige fick så låga poäng och Israels henom drog hem storkovan!”
Sara & Erik i Örebro hade party: ”Den bästa schlagern på länge och en given sommarhit. Vår hund sjöng med i Ungerns kassa bidrag.”
Inga-Britt Östlund, 35 (bara!!!) i Uppsala: ”Är detta ett skämt? Jag är verkligen upprörd!”
Ragnar Ragnarsson, 30, Jönköping: ”Det gamla hederliga 80-talet var helt klart bättre i schlagersammanhang.”
Jesper i Stockholm konstaterade kort: ”FEL KÖN VANN!!!”
Lena, 26 i Stockholm: ”Årets TRANSVESTITFESTIVAL var ju riktigt bra!”
Andreas Eftihidis, 27 i Kalhäll blev lite pilsk: ”Israel var bäst! Den absolut bästa utstrålningen och både läcker och sexig.”
Björn Skifs var negativ: ”Och det var ju ingen tillfällighet att en könsbytare vann tävlingen.”
Bert Karlsson konstaterade: ”Israel var ju bäst.”
Mona Seilitz: ”Det var en bra schlager av en BÖGDIVA.” (Se bild.)
Nästa gång kanske jag berättar vad som stod i tidningen den 31 december 1999!
Vad tycker ni om att skräpstaten Tanzania har livstidsstraff för homosexualitet? Nu kanske ni bekväma heterofiler tänker att det inte angår er, men om jag berättar att det dessutom är förbjudet för män och kvinnor att sinsemellan ägna sig åt exempelvis ”orala kärlekslekar” så kanske ni börjar DARRA av såväl skräck som irritation?
Tänk att vi skickar en massa ”bistånd” till detta land. Över 55 miljoner invånare är de och exempelvis lilla Finland, med cirka 50 miljoner färre invånare, skickar en massa cash dit, så att de ska kunna fängsla homosexuella på livstid och dessutom straffa män och kvinnor som ägnar sig åt ”vuxenmys”.
SINNESSJUKT.
Det är dags att – äntligen – slopa allt bistånd. Hur kan det vara så svårt för folk att förstå att så länge våra egna pensionärer letar burkar att panta för att få mat på bordet, så ska inget bistånd skickas utomlands överhuvudtaget?
Jag är inte särskilt intresserad av kungligheter men det är ju svårt att undvika vissa händelser om man är nyhetsnarkoman. Om de kungliga inte skärper sig så får de nog snart ta och stämpla ut och gå hem.
Vi behöver ju inte ens gå in på vad som sker i Storbritannien med en pervoprins som inte längre är prins. För att inte tala om hans rugguggla till exfru och allt som hon pysslat med genom åren. The royal formerly known as Prince är en så vansinnigt oattraktiv och motbjudande människa, på alla tänkbara plan. Tvi vale, vilket äckligt privilegierat pervo. Och Harry och hans sinnessjuka b-skådisfru. Hon känns verkligen som en rakt igenom urusel och hemsk människa.
I Norge har vi en ”flicka av folket” som får prinsen och allt men lyckas inte få pli på sin odåga till son, som (sägs det) knarkar och våldtar och slåss och allt vad det är. Och som om inte detta räcker så dyker det upp en shaman… Det är ju helt sinnessjukt roligt och underhållande. Ja shamanen gifter sig med prinsessan som har skilt sig från sitt ex som tagit livet av sig.
Det svenska kungahuset känns ju i jämförelse väldigt mellanmjölkigt och – ja, just det – LAGOM. Prinsen gifte sig i och för sig med en tuttig dokusåpabrud men av det lilla jag sett av henne så känns hon ju reko och hyvens. Och Madeleine skulle gifta sig med (hunken) Jonas B men han doppade i främmande (norsk) gryta och istället gifte sig prinsessan med en bräkig amerikan som ser så fruktansvärt motbjudande ut. Hur kunde han få henne på kroken? Ja, och kungens ”kaffeflickor” och La Camilla o.s.v. icke att förglömma. Men detta är ju ingenting i jämförelse med vad som pågår på annat håll.
Tur ändå att Vickan och Danny känns jättetråkiga och grå. Det känns tryggt.
Med reservation för eventuella fel i min bristfälliga rapportering. Jag är som sagt inte så där jätteinsatt, så detta är bara sånt jag snappat upp på vägen. Jag har dock en flott mugg som jag fick av min vän A en gång. Lite kunglig guldkant till snabbkaffet från Lidl. Kiitos!
