Besviken på M-M

Jag följer naturligtvis det Skandalösa Norska Dubbeldramat och Epstein-SuperSkandalen. Helt sinnessjukt.

Jag är SÅ besviken på Mette-Marit, som jag alltid haft ett gott öga till. Vilken fruktansvärd människa som får ALLT och sedan sitter på lyxiga hotell i New York och är på kungliga bröllop i Luxemburg, och då mailar hon en dömd sexförbrytare och klagar på att hon är så ”bored” och att det är ett ”boring wedding” och ”come save me”.

Istället för att vara hemma och ta hand om sin odåga till son så är hon ute och shoppar på Prada tillsammans med Epstein.

Vilken jävla toka! Hennes tid som H.K.H. är över.

Jag minns när hon gifte sig. Jag satt i min lilla etta i Stockholm och såg bröllopet på tv och jag var säkerligen lite tårögd då hon var så vacker – och för att jag älskar sagor.
Så ja, jag är mycket besviken.
Jag som just var på väg att bli rojalist. Nu ser vi den norska monarkin smulas sönder tack vare en narcissist.

Jag ska tänka så här varje gång jag har det jobbigt: Jag har det inte lika jobbigt som MM hade det 2026.

Illustration: Kim da Costa

Nytt år, nytt hår

Hur har ni det i vinterkylan? Här i Helsingfors har vi vid ett par tillfällen haft 20 minusgrader och då är det väldigt svårt att gå ut med en snöälskande men kylahatande mexikansk hund. Blake har påbörjat en medicinering och han har slutat hosta. Veterinären sa att han har ”förhårdnader” i lungorna, vilket tydligen är vanligt när man inte längre är purung (han blir tio i april).
Tacksam för det och jag hoppas att hostandet håller sig borta.

Vi har mest utforskat vår nya stadsdel och vi trivs verkligen i vår nya bostad. Den är helt perfekt.
Och så har jag klippt av mig mitt långa vackra hår! Kan ni tänka er?
Jag klippte ju av mig allt inför min hjärnoperation för två år sedan och jag bestämde mig för att låta det växa tillbaka, som för att fira att jag överlevde.
Nu var håret tillbaka i sin fulla längd och glans, så mission accomplished. Nu Var det dags att klippa av det, så jag gled in hos en för mig helt okänd frisör och han var mycket trevlig och skicklig.
(Dagen därpå råkade jag promenera förbi och han vinkade in mig och serverade kaffe. Det var väl gulligt!)

Skriver mer snart.
Det händer så mycket i världen just nu. SkandalERNA i den norska kungafamiljen är helt sinnessjukt enorma. Undrar just hur länge den norska monarkin överlever. Jag är helt uppslukad.

Hej då, gamla hår. Tack för allt.

Foto: privat – nya frillan och Blake, samt gamla frillan och frisörens kvicka hand.

UMK 2026

Nu har årets sju finländska eurovision-kandidater släppts och jag har lyssnat. Här kommer mina egna, ärliga kommentarer om själva låtarna.

1. ”Million Dollar Smile” – Etta

En för mig okänd vokalist. Låten är titeln till trots på finska. Hon rappar och jag hat-hat-hatar rap. Det finns en fin melodi någonstans men rapperiet förstör.

2. ”Liekinheitin” – Linda Lampenius & Pete Parkkonen

Jag har redan uttryckt på sociala medier att detta är min vinnare. Lika mycket som jag hat-hat-hatar rap så älsk-älsk-älskar jag stråkar. Lindas viol är grejen. Wow! Enda minuset är den svåra titeln. Och detta säger jag som en person som talar flytande finska. ”Eldkastare”, men jag vet ju inte ens vad en ”eldkastare” är, hur jag än läser på wikipedia. ”Flamethrower”. ”להביור”
Han är för mig okänd men han är tydligen en idol-person från förr. Lite småhunkig och en god vokalist.

3. ”Lululai” – Komiat

För mig okända unga herrar. Jag går igång på detta eftersom jag alltid älskade Timoteij i Melodifestivalen. Jättefestlig tonartshöjning. En riktigt skön låt som alla kan sjunga med i. ”Lululai, lululai, lululei…” Mycket bra. Ren glädje. Min tvåa.

4. ”Ready To Leave” – Sinikka Monte

Återigen en för mig okänd vokalist. En svår ballad. Jag gillar svåra ballader men jag går inte igång. Den greppar inte tag. Jag känner ingenting och jag gillar att knarka stora känslor.

5. ”Takatukka” – Antti Paalanen

Okänd herre och nu ska jag försöka förklara vad titeln betyder… Min bortgångne far brukade kalla mig ”Takatukka-Tauno”. Alltså… backslick. Låten har karaktär och jag drar lite på smilbanden, men nja. Skulle inte bli förvånad om finländaren röstar på denna och skickar den till Eurovision, men jag gör det inte.

6. ”Cherry Cake” – CHACHI

En sån där jobbig person med jobbigt namn som hon väljer att skriva med VERSALER. Kan alla dessa unga narcissister bara sluta med dessa jävla VERSALER? En väldigt intetsägande låt. Inte dålig, men just intetsägande.

7. ”Rakkaudenkipee” – KIKI

Ännu en VERSALälskande ung dam. ”Kärlekskrank”. Och det är jag ju. Det är samma typ av folk som kör med versaler som kallar sig ”ickebinära”. Töntigt. Men helt okej låt.

Min topp 3 är således:

1. ”Liekinheitin”
2. ”Lululai” (den växer och växer och växer och jag blir på oroväckande gott humör)
(stort avstånd till trean)

3. ”Takatukka”

MVH,
KIM DA COSTA – med VERSALER. Dock ej ”ickebinär”, utan en helt vanlig fjolla (så himla 90-tal av mig).

2026

Hej och god fortsättning på det nya året.
Vad har hänt sedan sist? Jo, jag flyttade ju till andra sidan stan. Under julveckan åkte jag kollektivt med väskor och kassar till nya bostaden och i mellandagarna kom en flyttgubbe och hjälpte till med möblerna.
Sista gången jag stängde dörren till förra bostaden var på min självaste födelsedag – alltså på nyårsafton.

Själva nyårsaftonskvällen satt jag ensam med min hund i nya bostaden och jag tröstade honom då han var så rädd för fyrverkerierna. Han har tidigare aldrig varit rädd men han har heller inte blivit störd av dem. Den här gången smällde det däremot på parkeringsplatsen bredvid huset. Jistanes vad det small.

Efter att flytten var avklarad blev jag sjuk och det berodde nog mest på att så mycket stress rann av mig. Kroppen fungerar ju så. Låg därför nedbäddad i en vecka och orkade ingenting.

Jag var nyligen med i Radio Vega där det talades om dagboksskrivande. Du kan lyssna här (enbart i Finland), ungefär 13 minuter in i programmet.

Jag återkommer med fler reflektioner inom kort.

Foto: privat – dagböckerna

Ni tänker bara på en sak…

Jag har så här på kvällskvisten börjat se om serien The Affair. På vissa sätt är den bra men på andra sätt är den ganska vidrig. För det första så är ju huvudrollskaraktären Noah en riktigt hemsk typ. Han tror att han är Skaparens gåva till alla heterosexuella damer som finns och att alla inget annat gör än suktar efter en ridtur på hans magiska trollspö. Det trista är ju att de flesta damer verkar vilja just det. (Folk är så simpla och enkelriktade.)
ÄR JAG DEN ENDA SOM SPOLAR FÖRBI SEXSCENER? De är så tråkiga och helt onödigt långa. Tillför ingenting.

De frustar och stånkar. Ett evigt gnidande och gnuggande. En rejäl stöt och fruntimret skriker ut sin extas. Alternativt bara ligger där och ser uttråkad ut. Är det så det fungerar? Antingen eller? Jag kommer inte ihåg. Jag vill nog inte komma ihåg.
Det enda folk verkar tänka på är sex. Hela tiden. Noah lämnar sin fru och sina fyra barn för den yngre Alison (efter att ha sett henne ha sex med sin make mot en motorhuv) och sedan nöjer han sig inte med henne, utan han vill även ”bo ett par år i Frankrike och kn*lla med vem han vill”. Moget va.

Han träffar en fransk kvinnlig professor (inte i Frankrike utan hemma i USA) och han blir bjuden på en tillställning och naturligtvis sitter de där och för ett pretentiöst samtal (hon är så ”fransk” som man kan vara) om ”det sexuella spelet mellan man och kvinna” (gäsp). Han blir så klart het på henne och de ligger nästan men avbryter och sedan läser hon hans bok och hon blir så till sig att hon börjar ta på sig själv. (Han måste verkligen vara magisk på alla sätt.)

I en senare säsong mår Noah inte så bra så exfrun Helen tar hand om honom i källaren och då blir hennes nye sambo sur och sticker och vad gör hon då? Ligger med exmaken Noah så klart. För det är ju så man gör… Och han har ju sin magiska kärleksapparatur som alla kvinnor suktar efter.

Och Alison är det slut med men innan det tog slut låg hon med sin exmake och hon blev på smällen och när Noah fick veta att det inte var han som var pappan så drog han och hon satt där med sin darrande underläpp och förstod inte varför han var så besviken och arg.

Exfrun Helen ja… Hon ligger först med exmakens bästis Max och många år senare hälsar hon på honom och han berättar att han ska gifta sig så då bestämmer hon sig för att återerövra honom, så de ligger lite snabbt, för det är ju så man gör…

Apropå det där ”spelet mellan man och kvinna” så skulle jag kunna hålla kurser i ämnet. Det är mycket simpelt.
Först frågar man chans. ”Jag gillar att hänga med dig. Ska vi kila stadigt?” Om man får ett ja så kör man hårt och man håller sitt löfte. Det kommer att gå upp och ner och det kommer att vara trist men tidvis jättelajbans, men man håller sitt ord.
Man tramsar inte runt och ligger med ex eller professorer eller yngre förmågor.
Kan inte alla bara skärpa sig? Alla ska bara ha och ha och ha.

Och tänk gärna på nåt annat än sex. Är inte sex ganska 90-tal vid det här laget? Ganska ute och överskattat.

Skärp er.
Men det är gulligt att iaktta er. Att ni orkar hålla på…

(Bildtexten: det är så vulgärt, så vulgärt att jag inte ens vill översätta. Skärmdump: The Affair.)