Kommande lördag deltar musikern Timo Räisänen (som jag inte vet någonting om, förmodligen ingenting för mig) i Melodifestivalen och nu när jag lyssnar på olika (svenska) poddar så kan ingen uttala hans efternamn. Hur svårt kan det vara? Varför säger ni pursvenskar ”rEisEnen”? Varför kan ni inte uttala bokstaven Ä?
Dessutom envisas ni med att lägga till ett S. ”reissenen”. Hur många S ser ni i namnet? Jo, ett! Så lägg av med det också. Samma sak med mitt ursprungliga finska efternamn Mäntylä. Alla sa alltid ”mEnttylE”. HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Bokstaven Ä är väl ändå ingen ny bekantskap?
Kom igen nu. Säg efter mig: Räisänen. r Ä i s Ä n e n
(Nästa gång ska vi prata om €. Ni kan ju aldrig i framtiden ha en valuta vars namn ni inte (heller) kan uttala. Av nån jättekonstig anledning.)
Ni klagar på utlänningar som efter en massa år i Sverige inte lärt sig svenska men själva kan ni inte ens uttala bokstaven Ä.
Bakom mig på bilden går en riktig miljömarodör. En (mycket) äldre dam med rullator/rollator. Jag var ute och motionerade och gick alldeles bakom henne då hon plötsligt (”ihan pokkana”, som man säger på finska) sträckte ut armen och kastade skräp på trottoaren!
När jag senare motionerade hemåt plockade jag upp hennes skräp. Missförstå mig inte, jag är inte särskilt ”grön” av mig men jag kastar inte skräp omkring mig och jag sopsorterar omsorgsfullt sedan 2003.
Jag har nog berättat om det tidigare men i mina tidiga tonår kastade jag ett glasspapper på marken och jag fick en rejäl utskällning av mina föräldrar. Så det har jag inte gjort sedan dess… Uppfostran, mina damer och herrar. God uppfostran.
Så tro inte att alla gamla tanter är gulliga damer. Det finns riktiga miljöterrorister även bland dem.
Tredje deltävlingen är avklarad och så här tycker jag.
Patrik Jean ”Dusk Till Dawn” Inte dåligt men heller ingenting som jag kommer att komma ihåg. Sångaren saknar charm. Korslagda ”King of Rock ’n’ Roll” Jag förstår mig inte på sånt här. Sångaren har dessutom en FUL sångröst. I min bok helt värdelöst. Emilia Pantić ”Ingenting” Jag visste väl att denna skulle komma sist, men jag gillade den faktiskt. En mycket Kimmig låt. Medina ”Viva L’Amor” Israelhatarna Medinas låtar blir ju bara sämre och sämre, men folk röstar som tusan, tyvärr. Helt svängigt och härligt, men sämre än tidigare. Och eftersom de valt att göra politik av denna tävling så blir det bojkott från mig. Eva Jumatate ”Selfish” Wow, vilken stjärna. Eva kommer vi att få se mycket av i framtiden. Vilken pipa. Jättefin låt. Saga Ludvigsson ”Ain’t Today” Jag är inte förtjust i hennes Ginger Spice-hår. Hon är för kylig för min smak. Låten likaså.
Förutom Melodifestivalen (återigen: Eva Jumatate, wow) så kollade jag samtidigt på uttagningarna i Estland respektive Danmark. Det var nog rätt vinnare men inga höjdare. Vanilla Ninja vann i Estland och om jag minns rätt så har de tidigare tävlat för Schweiz. I Danmark vann en Sören-nånting. En ung sminkad kis som visade tuttarna då han bar en vulgär svart spetsblus. Hoppas han sjunger på danska även i Eurovision.
Hittills slår ingen vårt finländska hopp, som förhoppningsvis vinner vår uttagning (om ett par veckor vet vi).
Men vad är det med alla dessa unga narcissister som envisas med att stava sina namn med versaler? I Danmark var det nog ingen, men i Sverige, i Estland och även här i Finland. Varför? Så töntigt. Eller ska jag också börja skriva KIM DA COSTA?
I Estland tävlade förresten den där svensken Victor Crone, som tävlat för Estland tidigare. Denna gång tillsammans med en annan man och de kallade sig STOCKHOLM COWBOYS (ja, med VERSALER) (så jäkla töntigt).
Nu låter jag väl som en surgubbe (gubbe är jag, men särskilt sur är jag inte) men dessa unga vokalister är så självupptagna och töntiga och det är samma typ av människor som kallar sig ”ickebinära” som stavar med VERSALER. Bara lägg av. Varför är folk så jobbiga numera? Bara slappna av.
Oj, vad jag hoppas att Linda & Pete representerar Finland i Eurovision. Obs. Linda & Pete. Inte LINDA & PETE.
Nu ska jag prata lite om mig själv igen. (Eftersom jag lever ensam har jag ingen att jollra med om vardagliga saker.) Människor som bara lägger upp smickrande saker om sig själva på sociala medier är ju ganska ointressanta och endimensionella. Allt är inte fantastiskt hela tiden, så sluta låtsas.
Jag har förstått – och inte minst accepterat – att jag är en mer eller mindre kroniskt deprimerad människa. Har alltid varit. Det kommer och går. (Det är därför jag i perioder har ’självmedicinerat’, för att stänga av det eviga sorlet som pågår i min överansträngda hjärna.) Oftast ’bara’ nedstämd men då och då regelrätt deprimerad. Du som vet skillnaden vet skillnaden.
Jag är helt enkelt för intelligent för mitt eget bästa. Kan inte processa alla tankar som hela tiden bombarderar mig. Endast du som är tillräckligt intelligent vet vad jag menar. (Förstår du inte vad jag menar så kan du dra dina egna slutsatser om dig själv…)
Det är även därför jag älskar ”glättig” popmusik. Någon jäkla ventil måste ju en människa få ha. Det är därför jag gillar färgglada kläder. Varför klä sig i dystra färger och därmed göra världen ännu dystrare? Är den inte grå och trist nog?
Hur som helst. Den senaste depressionen gick över igår. Jag kände det. När man har lite erfarenhet och lite kött på de spröda benen så vet man när man går in i en ny fas. Så, nu är den över för den här gången. Bra så. Låt mig nu få må bra ett tag, tack. I väntan på våren.
När jag är riktigt nere lyssnar jag inte på musik och jag dricker inte kaffe. Idag gör jag både ock.
Jag frågade ChatGPT vad den tyckte om denna text. KBK! Kör, bara kör! 😀
På begäran (!): några rader om Melodifestivalen så här långt.
Deltävling 1
Förra veckans första deltävling fick mig inte att göra vågen. För det första så förstår jag inte hajpen kring Greczula (”Half of Me”). Jag gillade inte hans låt i fjol och jag gillar den inte i år. Jag går helt enkelt inte igång på sådan musik, eller sådana vokalister. Jacqline (så jäkla jobbig stavning) (”Woman”) var kalas på scenen och låten lyssnar jag på en del, men någon höjdare snackar vi inte om här. Junior Lerin och hans ”Copacabana Boy” var ett hån mot honom själv, mot hela tävlingen och mot oss ickeheterosexuella. Nu skulle vi återigen framställas som fåntrattar. Riktigt vidrigt. noll2 (”Berusade ord”) och Indra (”Beautiful Lie”) har jag redan glömt. Och så hade vi då A*Teens (”Iconic”). Låten är inte all that, men den växer hela tiden hos mig. Rätt bra pop och jag gillade framträdandet. Marie Serneholt har ju stjärnglans så det räcker.
Deltävling 2
Nu började det äntligen hända saker. Den andra deltävlingen var så mycket bättre än den första. Arwin (”Glitter”) är en glad tonårskis med jättejättemycket energi. Wow. Låten i sig lämnar inget större avtryck. Lite rörig. Laila Adèle (”Oxygen”) sjunger alldeles fantastiskt fint och låten kommer jag säkert att lyssna på ett tag, för att sedan glömma bort den. Låter som tidiga Whitney och jag har ju alltid gillar Houston. Robin Bengtsson (”Honey Honey”) är kanske Sveriges absolut tråkigaste ”popstjärna”. Han är så tradig, så tradig och jag har aldrig förstått mig på människor som lyfter luren och röstar på honom. Med det sagt så gillade jag hans countrypop. Däremot tyckte jag att den var bättre innan jag såg framförandet, som kändes lite… pubertalt på nåt vis. Oäkta. Felicia (”My System”) – wow, wow och wow. Vilken jäkla låt! Jag älskar den. Jag förstår mig dock inte på det här med masken och själva scenshowen var så väldigt mörk. Lite mer ljus, tack. Och bort med masken. Klara Almström (”Där hela världen väntar”). Låten har hamnat på min spellista då jag gillar sån här svensk, mjuk pop, men varför var hon så utspökad i denna tygaffär? Hur tänkte de? Det sänkte hela låten. Brandsta City Släckers (”Rakt in i elden”) då? Jag trodde inte för tjugo år sedan att jag skulle skriva dessa rader, men oj, vad jag älskar denna låt! Jag blir så glad. Vilket sväng! Jag känner att låten är gjord med ett jättestort hjärta och det går jag igång på.
