Kategori: Politik

Det värsta av det värsta

När jag inte känner mig riktigt nöjd med mig själv kör jag med det klassiska, tragiska tricket: jag sänker någon för att det lyfter mig själv till skyarna.
Men. Eftersom jag är en smart man med en massa dubbelmoral (som inte är så dubblig eftersom jag ju inte låtsas något annat) så klankar jag inte ner på någon ”riktig”, ”fysisk” människa.
Jag tar istället en tur på nätet eller så ser jag något riktigt crappigt på webb-tv. Så var det igår. Kände mig inte nöjd med mitt fysiska tillstånd, med mitt jobb, mitt hem, mitt liv, mitt allt. Alltså kollade jag den första delen av såpan Ullared.
Halvvägs in i programmet mådde jag redan betydligt bättre. Vad jag såg på skärmen framför mig var bottenskrapet av olika människotyper; så vidriga att de var som karikatyrer. The worst of the worst. Tänk dig den white trashigaste av white trashiga familjer (som naturligtvis talar den absolut vidrigaste dialekten av dem alla – bonnskånskan). Tänk dig den sykligaste (det enda västgötska ordet jag behöll då jag bytte ut denna VIDRIGA dialekt när jag som femtonåring lämnade denna VIDRIGA del av Sverige) fjollbögen av dem alla och hans trashiga morsa. Tänk dig den bonnlurkigaste av bonnlurkar. Tänk dig den superensamme lagerarbetaren som bor i ett stort, tyst hus på landet. (Honom tyckte jag iofs synd om.) Tänk dig… vuxna människor som tältar (i Sverige) och spänner upp en svensk flagga utanför tältet (fortfarande i Sverige).
HERREGUD vilka TRASHIGA människor. Jag tackar dem. Jag niger och jag bockar. När jag gick till sängs kände jag mig, mina tillkortakommanden till trots, både snygg och smart och intelligent och intellektuell och världsvan och stilig och elegant och hyfsig och fasonig och utvecklad och välutrustad och… ganska perfekt helt enkelt. Fy fuck vad jag är bra.

Onaturlig och osund livsstil

Det talas just nu mycket om vad som är naturligt och onaturligt.
Homosexualitet är naturligtvis fullt naturligt. Vad skulle det annars vara? Artificiellt?
Något som däremot är helt onaturligt är att jobba natt.
Det sa jag till min arme vän som i morse berättade för mig att han somnat på nattjobbet. Han skämdes och han led av sitt dåliga samvete.
”Oroa dig ej”, sa jag uppmuntrande, ”det är onaturligt att jobba natt. Det kan funka i ett år eller två, när man är 20-nånting, så du är definitivt för gammal för det. Vi är människor och ibland somnar vi. Inget konstigt med det.”
Jag hoppas att han säger upp sig och skaffar sig en mer naturlig, sund livsstil.

Håll käften och jobba

Jag måste börja lördagen med lite gnäll.
Ja, jag gnäller över att så många gnäller.
”Buhu”, säger de, ”jag måste åka och jobba”.
”Buhu”, våndas de, ”bara 14 876 dagar kvar till nästa lediga dag”.
Sluta genast, säger jag.
Det är jobbigt att lyssna på och inte minst är det ett hån mot de arbetslösa i krisens (?) Sverige.
Jag är inte bror Duktig. Jag gnäller själv med jämna mellanrum men när jag kör min sjudagarsvecka ställer jag mentalt in mig på att det är all work and no play som gäller. Jag slår upp mina vackra blå klockan 05:30, fladdrar lite med fransarna och så väser jag med whiskyröst: ”Godmorgon raring. Tänk så skönt att du har ett jobb att gå till. Tänk på alla goa slantar som trillar in på kontot. Mhmm. Tänk på alla fina skattekronor du drar in. De ser till så att grannsubban kan VAB:a och de hjälper granngrabben att gå på a-kassa i ytterligare ett år. Hatten av och kick ass today!”
Ja, så väser jag för mig själv varje morgon.
Så håll käften och jobba. Tack.

Vad är det för fel på Britt-Marie?

Igår när Sebbe och jag hade tokmotionerat i Hammarby Sjöstad så strosade vi trötta på hemgatan. Ett gäng barn runt sjuårsåldern var på väg hemåt och när en av dem vinkade av de andra vid sin port skrek flickorna i kör: ”Hej då Celine!”
Hahaha.
Celine!
Vad är det för fel på Britt-Marie? Eller gamla goa Maggan? Eller Gunilla?
Celine? Pffft.