Etikett: namn

Namn

Det pågår så mycket där ute i den stora världen men i mitt huvud tänker jag på det här med namn.
Vissa människor ser ut som de heter. När jag var en yngling så hade jag ett finskt efternamn med den typiska ändelsen -lä. Jag ville inget hellre än att heta nåt som slutade med -son. Då hade jag varit fin och kosher (pun intended).

Jag led av extrema komplex. Sedan bytte jag efternamn till nåt mer ”neutralt” men så gifte jag mig med en brasse och blev da Costa. Jag skilde mig men jag tänker f*n inte byta namn igen. Nu är jag Kim da Costa, även om namnet skvallrar om nån (kvinnlig) porrstjärna.

Jag vet inte varför jag heter Kim. Det var inget vanligt namn på sjuttiotalet. Och jag heter Erik i andranamn och jag vet inte varför, men jag har en romantisk idé om att det är en försvenskning av min fars finska namn.
Sedan heter jag också Eliakim, och det valde jag själv när jag doppade mig i mikvehn i London och äntligen blev jude.
Gamla polare från tiden i Stockholm kallar mig KimMan. Släkten kallar mig Milli.
Kärt barn har väl många namn osv.
Viktiga, stora funderingar.

Vad är det för fel på Britt-Marie?

Igår när Sebbe och jag hade tokmotionerat i Hammarby Sjöstad så strosade vi trötta på hemgatan. Ett gäng barn runt sjuårsåldern var på väg hemåt och när en av dem vinkade av de andra vid sin port skrek flickorna i kör: ”Hej då Celine!”
Hahaha.
Celine!
Vad är det för fel på Britt-Marie? Eller gamla goa Maggan? Eller Gunilla?
Celine? Pffft.

Lagom djupa tankar igen

Jag funderar på det här med exempelvis artister som bytt namn då de gift sig eller dylikt, eller kanske ändrat stavning av en eller annan anledning. Ska man då använda det nya namnet även för deras gamla alster?
Konkreta exempel så ni förstår vad jag menar; Charlotte Perrelli hette Nilsson när hon vann ESC och i alla böcker står det ju just Nilsson. Och utomlands är hon ju inte känd som något annat än “Charlotte Nilsson – hon med h*rsmink som vann ESC”*. Så om jag spelar hennes tidiga album; lyssnar jag då på Charlotte Nilsson eller på Charlotte Perrelli?
Samma sak med gamla goa Lili & Susie som ju först hette Sussie med två s och eftersom karriären sedan avslutades without any further notice borde de ju fortfarande kallas Lili & Susie med ett s fastän de under storhetstiden stavade med två.
Ojoj, jag har så många djupa tankar när jag är ledig. Jag kanske borde gå till jobbet.
*Inget ont menat. Jag gillar Challe. Men hennes hemsida är den fulaste på länge. Kanske kan jag ta tag i den?

Namedropping

Ibland tänker jag på namn. Som till exempel vad mitt eventuella barn skulle få heta. Tjejnamn är lättare. Däremot finns det väldigt få vanliga så kallade “svenska” killnamn som tilltalar mig. Två som jag tycker är mycket fina är Richard och Fredrik. När jag för länge sedan fick höra att min vän Richards bror heter Fredrik övervägde jag att ge deras föräldrar något slags pråligt pris.
Sebbe (min hund om nu någon har missat det) skulle egentligen – om han varit tös som jag först trodde – hetat Sue Ellen och som gosse skulle han fått bära namnet Clifford. När jag sedan satt med lillvalpen i mitt knä på väg hem insåg jag att han inte alls såg ut som en Clifford. Snarare Sebbe. Och inte Sebbe efter mitt ex-ex-ex Sebastian som mina kamrater först trodde utan efter Army of Lovers-låten Sebastién. För att hylla Sebbes franskbelgiska arv kallar jag ibland på honom just så där franskt; Sebastiooon.