Brev från Israel – Kim da Costa

”Över hela landet syns moskéer, kyrkor och synagogor”

Hej Kim
Först och främst vill jag tacka dig för ditt initiativ.

Jag har förstått att människor i Sverige inte känner till båda sidorna i konflikten mellan israeler och araber och de har ingen aning om vad som händer här i det dagliga livet. Jag vill hjälpa er att förstå mer genom att berätta om några av mina erfarenheter.

Först och främst är ISRAEL DEN ENDA DEMOKRATIN i regionen (titta bara på vad som händer i Syrien). I Israel kan vem som helst säga vad som helst – när som helst. Muslimer, judar och kristna har samma rättigheter.

Själv har jag studerat vid tre olika högskolor och det fanns flera muslimer som läste på samma skolor och vi hade inga problem med studera ihop – vi hjälpte varandra för att få så bra resultat på tentorna som möjligt, vi delade material med varandra, osv.

Över hela landet syns moskéer, kyrkor och synagogor. Alla kan be i fred, i enlighet med sin religion.

Tyvärr hör man ingenting på nyheterna om alla dessa dagliga erfarenheter. Människor i Sverige får bara höra en sida av sanningen – men sanningen har två sidor.

Jag vill bjuda in alla svenskar att komma hit. Vi har ett underbart land.

Igår cyklade jag till Tel Aviv och jag såg en massa turister som hade det bra. Vädret var utmärkt och det var lagom varmt. Havet var blått och stämningen…fantastisk.

För en vecka sedan var jag i Jerusalem med hela familjen och vi såg araber, judar och kristna som respekterade varandra.

Israeler tycker inte om krig. Vi vill ha fred. Tro mig. Jag bor här och jag vet vad jag pratar om.

Lis 🙂

Översättning: Ingrid Olsson.
Read this letter in English.

Ett brev till svenska medier

Jag älskar Sverige. Min väninna Ann, som är som min syster, bor i Stockholm och jag besöker henne ofta. Det finns mycket jag beundrar i Sverige, sådant som jag skulle vilja se i Israel, huvudsakligen er tolerans och acceptans av olika kulturer, det sätt som ni kombinerar en fri ekonomi med omsorg om de mindre lyckligt lottade. Jag beundrar att ni har en myndighet vars enda uppgift är att ge ekonomiskt stöd till fattiga länder – SIDA.

En sak som jag inte kan förstå är de svenska medierna. Inget av det ovanstående gäller beträffande Israel. Faktum är att när det gäller Israel förvandlas svenska medier till dogmatiska och självgoda aktivister som verkar drivas av ego och total avsaknad av empati.

Det finns 7 miljoner medborgare i Israel – judar, araber och andra minoriteter. Det är en färgrik blandning av religioner, kulturer, opinioner och känslor. Det är sant; vi har våra fanatiker, precis som våra grannar. Vi har egoistiska, högljudda politiker, precis som våra grannar. Men mellan dessa ytterligheter finns bra, ärliga människor som försöker leva sitt liv i ett ytterst instabilt område för att bygga upp och arbeta för att skapa förbättring.

En social förändring kan endast äga rum när en kritisk punkt har nåtts. Medan politikerna spelar sitt spel, vävs de ekonomiska och sociala relationerna med palestinska företag, skolor och andra bra människor. Det tog England, Frankrike, Holland och Spanien 400 år att sluta kriga. Jag hoppas att det går mycket fortare här… men när man sår ett frö kan man inte förvänta sig att ett träd ska växa upp på ett par veckor.

Sju miljoner människor, många kreativa entreprenörer, men ingenting i svenska medier. Vi beskrivs alla ytligt som aggressiva, blodtörstiga och likgiltiga inför mänskliga rättigheter. Likt en typisk spagettivästern beskrivs vi alltid som ”de onda” och palestinierna är alltid ”de goda”. Konstigt nog kommenteras det sällan att våra städer i söder konstant utsätts för raketattacker av Hamas. Man diskuterar aldrig att de miljontals dollar som er regering skänkt till palestinierna används för att köpa vapen och för att fylla på Hamas-ledarnas privata bankkonton (detta är förstås en intern fråga och rör inte mig, egentligen).

Aggressiva handlingar uppstår på grund av rädsla och smärta och både judar och araber har mycket av den varan i sitt kollektiva minne. Det är lätt att ha en hög moral och nobla idéer när man lever ett lugnt och tryggt liv, men i den bråkdelen av en sekund när man sitter i ett skyddsrum och väntar på att raketen ska slå ner försvinner alla nobla tankar och ersätts av rädsla och vrede. Trots detta tar vi oss samman för att bygga upp våra liv igen; våra ömsesidiga relationer. Det tar tid och tålamod, men dessa frön planteras ett i taget.

Allt vi begär av er är empati. Ni har all rätt – till och med en skyldighet – att kritisera, att rapportera de många orättvisor som finns i denna region, men var rättvisa. Visa våra sanna färger, vår rädsla, vår smärta och vår frustration. Visa det som är bra och det som är dåligt. Och var medkännande. Man kan aldrig döma någon förrän man har gått i den personens skor. Om ni vill vara en del av att förändra vårt Mellanöstern till ett himmelrike måste ni vara medkännande och rättvisa. Vi kommer att lyssna.

Iris Toister

Översättning: Ingrid Olsson.
Read this letter in English.

”Jag är israel – för en del är detta skäl nog att avsky mig”

Hej,

Mitt namn är Adi och jag är israel.
För en del är detta skäl nog att avsky mig. Som om det vore kriminellt på något sätt att komma från Israel.
Israel har under sin korta existens varit framgångsrikt inom många områden, men vi har misslyckats med en del. Under våra 64 år har vi inte kunnat skapa fred i regionen. En del kommer att säga ”upphör med ockupationen och sluta med förtrycket så kommer freden”. Detta är inte bara att vara naiv – det är också att vara omedveten om vad som händer i vår värld.

Vi prövade med att lämna Gaza och tvingade tusentals israeler att lämna sina hem för att få fred. I utbyte fick vi åtta år med raketattacker. Människorna i Gaza lider, men deras ledare gör ingenting alls för att lösa problemen; de vidmakthåller dem genom att peka på Israel som måltavla. Medierna älskar denna situation med palestinierna som de i underläge och i dessa dagar känns det som om antisemiter har ersatts av palestinaälskare. ”Om vi kan hata Israel utan att verka som om vi vore rasister eller trångsynta, utan i stället som medkännande och politiskt korrekt, så måste det vara rätt.” Det är inte rätt!

Låt inte andra tänka åt er, oavsett hur korrekt eller bekvämt det förefaller. Ta reda på saker och ting själva! Läs om konflikten! Prata med människor som påverkas på båda sidor! Allra minst bör ni avstå från att sprida era feluppfattningar om en situation som är långt borta från er, beträffande vilken ni endast matas av medierna. Döm inte oss på grund av en artikel i en tidning. Ni skulle inte tycka det var trevligt om situationen var den omvända. Vi är visserligen inga änglar (det är det ingen som är), men vi är inte heller några demoner som vill förtrycka andra. Vi är mer som ni än vad ni tror, det är bara det att vi lever i en annan, frustrerande och nästintill omöjlig realitet.

Fred
Adi

Översättning: Ingrid Olsson.
Read this letter in English.

”Om Israels flagga visas på mitt arbete, kommer det att bedömas annorlunda”

Hej Kim,

Jag heter Barak och jag har ett litet företag som utvecklar spel och applikationer här i Israel. Jag har rest mycket och sett många platser – jag har även släkt i Tyskland och Belgien.
Jag undrar ofta: Hur skulle världen se ut om inte Israel fanns?
Skulle det vara en bättre plats? Eller kanske de som leder attackerna mot Israel (för sin egen vinning för att rikta uppmärksamheten bort från deras egen korruption, etc.) kanske bara väljer ett annat villebråd…

Jag är inte religiös. Bortsett från att jag respekterar dess traditioner är judendomen inte så viktig för migbortsett från en viss respekt för dess traditioner, men jag äter både griskött och annat som jag vill.
Jag uppfattar mig själv som en logisk och vetenskaplig person – och framför allt: Att leva och låta andra leva, att försöka vara en god granne i mitt hus och att hjälpa till när jag kan.

Och givetvis älskar jag videospel – jag gillar att spela och att utveckla dem. Det är min passion och det gör mig ont att veta att när jag är stolt över mitt arbete och släpper det på den globala marknaden måste jag fundera på om jag ska sätta en israelisk flagga på produkten – om jag gör det kommer folk att bedöma det jag gör på ett annat sätt.

Jag gillar inte politik, religion eller något annat som ska skapa debatt i den här typen av frågor, men när folk ser att Israel har anknytning till något blir det otrevligt.
Dessutom verkar det i mina ögon som om det är en ny trend att hata Israel och stödja palestinierna – det är det som är ”inne” nu. Jag tycker att alla homosexuella som engagerar sig i denna fråga ska försöka leva i Palestina som öppet homosexuella (några av mina närmaste vänner är homosexuella, så tro inte att detta är riktat mot dem J)
Jag har en känsla av att de flesta gillar att vara en del i en gemenskap (och därmed behöver de inte behöver tänka och fatta beslut själva).

I vilket fall som helst så är det sådana som du, några få, som är ett svagt men hoppfullt ljus för mig. Jag hoppas att Gud (eller vad det nu är som styr denna sjuka värld) ger dig styrka att fortsätta göra det.
Om du någonsin kommer tillbaks till Tel Aviv så är du mer än välkommen att bo hos mig i min blygsamma lya. 🙂

Jag beklagar detta långa brev. ’May the force be with you’ och tack för att du lyssnar och gör det du gör.

Cheers
Barak

Översättning: Ingrid Olsson.
Read this letter in English.

Jag ska tala om endast ett ämne – mänskliga rättigheter

Kära svensk,

Jag är mycket glad över möjligheten att tala direkt till dig – utan media, utan mellanhänder och utan trasiga telefoner. Jag skulle vilja berätta lite för dig om mitt fantastiska land – Israel – och om dess människor och grannar. Jag är säker på att du har läst/hört/sett en massa i media, om oss och om konflikten här, och om media är din enda källa till information så kan jag med ganska stor säkerhet säga att du ogillar oss. Jag skulle vilja ge dig några saker att tänka på, saker som när du tänkt igenom dem ordentligt, får dig att inse att vi inte är ’the bad guys’, utan snarare tvärtom, vi är ett ljus i mörkret, i denna råa och brutala del av världen. Jag hoppas att du kommer att kunna ta till dig vad jag har att säga, helt enkelt för att jag tror att våra länder delar samma värderingar.

Jag ska tala om endast ett ämne – mänskliga rättigheter. Inte judiska rättigheter. Inte palestinska rättigheter. Inte muslimska rättigheter. Utan mänskliga rättigheter. Om det så gäller en kvinna, en homosexuell, en kristen, en mörkhyad jude eller en hinduisk lesbisk kvinna.

Du har förmodligen hört i media att Israel förtrycker palestinierna och att palestinierna lider svårt under ”israeliskt styre”. Först och främst, de största förtryckarna är de styrande i Gaza själva. Medan jag skriver detta brev till dig behandlas hela den kvinnliga befolkningen i Gaza som handelsvaror. Hedersmord äger rum regelbundet, och kvinnor kan, så klart, inte själva välja livskamrat. Allt enligt sharialagarna.

Hur kan någon hävda att hans mänskliga rättigheter kränks, medan han våldtar, mördar och lemlästar sina egna döttrar, systrar och mödrar? Tror du att en sådan person skulle vara rättfram och ärlig om sina handlingar? Eller om någonting överhuvudtaget?
Människor som menar att homosexuella ska avrättas, enbart på grund av vilka de är – kan dessa människor ens låtsas vara domare beträffande mänskliga rättigheter och friheter?

Älskade svensk, jag skulle älska att ta dig med på en tur i mitt underbara och frihetsälskande land. Att visa dig vad vi har åstadkommit här, och inte minst, introducera dig för människorna som ligger bakom det hela – människor som sätter stort värde på både sin personliga och den kollektiva friheten. Människor som inser att för att bli accepterad och behandlad som en jämbördig, måste man behandla andra på samma sätt. Människor som förstår att för att kunna njuta av friheten, får du absolut inte kränka någon annans frihet.

Jag skulle vilja krydda till min monolog med roliga fakta som kommer att stärka mitt fall:

*) Det enda landet i Mellanöstern där arabiska medborgare har full politisk frihet (att rösta OCH att bli röstade på) är Israel, vilket inte är så konstigt då vi är den enda demokratin i området. Och om du undrar, apropå det där med ”bli röstade på”, så ja, det finns araber i det israeliska parlamentet.

*) Israel är öppet för SAMTLIGA religioner, vi respekterar varje person av varje tro. Mest för att vi respekterar personen först, och med det följer att vi respekterar vad denna person tror på, om det så är islam, kristendom eller buddhism. Så länge en person respekterar människorna omkring sig, så är han mycket välkommen. För att bevisa det så kan jag säga att vi har massor av kyrkor, moskéer och synagogor – och inga begränsningar angående var sådana kan byggas, eller vem eller när någon kan be i dem. Bara en snabb påminnelse – saudierna tillåter inte icke-muslimer att besöka Mecca (om det så är en kristen, eller G-d förbjude, en jude).

*) Kvinnor i Israel är jämlika män. Vi har kvinnliga piloter i militären, kvinnliga chefer på de högsta posterna och vi har naturligtvis också kvinnor i politiken (även arabiska kvinnor!). Vi hade till och med en kvinnlig premiärminister, d.v.s. statens mest inflytelserika person.

*) Homosexuella i Israel är jämlika. I militären och i både den offentliga och den privata sektorn väljs människor in efter sina personliga egenskaper. Alla bedöms efter sina egenskaper och alla är lika inför lagen (det finns till och med antidiskrimineringslagar angående detta).

Så, mina vänner, bara tänk på detta för ett ögonblick. Vem är mer benägen att kränka de mänskliga rättigheterna och att ignorera vanlig mänsklig etik? Ett land som respekterar och vårdar mänskliga friheter i allt det gör och på alla områden – barns, kvinnors, homosexuellas och religiösa minoriteters rättigheter är heliga – eller en som vanvårdar sitt eget folk på alla punkter? Kan palestinierna verkligen predika för Israel (och hela västvärlden) om mänskliga rättigheter, medan de mördar sina döttrar, använder barn som mänskliga sköldar samt förtrycker sexuella och religiösa minoriteter?

Jag hoppas verkligen att även om jag inte kunde få dig att ändra åsikt så kanske jag åtminstone kunde få dig att tänka på saken ur ett annat perspektiv, och kanske väckte jag en lust hos dig, att ta reda på mer på egen hand.

Fred, och vi ses nästa år i Jerusalem. 🙂

Yuri

Read this letter in English.
Fri översättning: Kim Milrell.