Färgen rosa är gay?

Det händer så mycket i mitt tredje hemland och jag ska skriva lite mer utförligt om det vid något tillfälle, men idag bjuder jag på detta:

Jag kom på en lustig sak som jag nu måste dela med mig av (vilket är ett av mina ’problem’, som jag snart återkommer till).

Idag har jag på mig denna harmlösa tröja och då började jag helt osökt att vandra längs minnenas berömda aveny.

Nu när jag har återupptagit den insomnade kontakten med mitt israeliska ex så kom jag ihåg att när vi gick på vår första date i Budapest så bar jag denna tröja. (Sju år sedan, så rätt bra kvalitet!) Han sa ingenting om det då, men när jag några veckor senare mötte upp honom på flygplatsen i Helsingfors så sa han: ”But don’t wear anything pink”.

Och jag hade ju inte ens reflekterat över detta, att rosa är nån typ av bögfärg och han satt väl kvar i nån garderob som jag aldrig ens har besökt. Tack vare min uppfostran så var jag redan från dag ett sådan att ”Hej, här är jag. Take it or leave it. Om jag inte älskar mig själv så vem ska göra det då?”

Han tyckte också (som alla mina, relativt få, ex) att jag är en aning ”overwhelming”. Och varför måste jag hela tiden uttrycka mig? Varför måste jag dela med mig av allting? Varför kan jag aldrig bara knipa näbb?

Svar: jag vet inte. Jag bara är sån. Jag är en ”overwhelming”, uttrycksfull person.

Så därför blev det inget av vår relation. Kanske möter jag nån gång en människa som står ut med mig och min ständigt glappande käft och mina ivrigt knapprande fingrar på tangentbordet.

Men jag älskar honom, mitt isra-ex. Oerhört intelligent, driftig, snäll och dessutom snygg. Just nu befinner han sig på ett fältsjukhus vid gränsen till Gaza, där han tar hand om skadade. Han är ju, som sagt, själv permanent skadad efter att ha blivit förgiftad av äckliga Hamas för många år sedan.

Men han är en himla underbar människa. Hoppas att han vågar bära rosa nån gång.

Ni är dumma i huvudet. Så är det bara.

Om några timmar har det gått fyra veckor sedan den fruktansvärda terrorattacken. Det betyder att jag knappt har sovit på en månad. (Men när jag väl har sovit så har jag drömt om det inträffade. Detta är högst personligt för mig.)

Jag har tagit del av så många vittnesmål och sett så många klipp på kidnappade kvinnor som släpas längs Gazas gator, med blödande underliv eftersom dessa bedrövliga islamister är så sexuellt frustrerade, medan folket hurrar. (Man blir nog frustrerad när man tvingar sina damer att klä sig i människofientliga skynken och man gör dem så fula som möjligt. Sen kommer en elegant ”sexig” israeliska och vips får ballen nytt liv. Fy satan vilka neanderthalare.) De så kallade ”palestinierna” ÄR Hamas. ÄR för terror och död och elände. Låt oss sluta sponsra dem med våra skattepengar.

Samtidigt har den förfärliga vänstern visat sina rätta färger. Jag är så tacksam över att jag är normalbegåvad, så jag lämnade vänstern ca år 2010. De hurrar – tillsammans med sina muslimska ockupanter – på våra gator och torg. I fantasifulla blå och gröna frisyrer gapar de om att den judiska staten – och det judiska folket – ska raderas. Jag mår så illa.

De river ner affischer med bilder på de kidnappade barnen.

Jag mår så illa.

Detta handlar helt enkelt om judehat. Inget annat.

Men tack för att ni visar ert rätta jag.

Och de frågar: ”Har detta verkligen hänt?” Trots en miljard videoklipp etc. Exakt samma sak som under Förintelsen. Mänskligheten har inte lärt sig NÅGONTING.

Att ni inte skäms.

Men ”on a positive note” så har jag återupptagit (eller har återupptagits) kontakten med en massa judiska bekanta världen över. Vi är starka tillsammans, och när sånt här händer så struntar vi i våra olikheter och står rakryggade tillsammans.

Och så har vi media. Skräpmedia. De jollrar på om stackars ”palestinska” barn men ignorerar helt vad som hände de israeliska barnen den där morgonen den 7 oktober. Det är helt sinnessjukt. Och de använder Hamas som en trovärdig källa.

”Ja men Hitler sa så, så så måste det vara”. Samma jävla skit.

Och folk undrar hur det som hände under Förintelsen kunde hända: på samma sätt som idag. FÖR ATT NI ÄR SÅ JÄVLA TYSTA OCH BÄNGA. Fattar ni verkligen inte det?

Och alla dessa patetiska ”Queers for Palestine”-människor. Ni är fan dumma i hela jävla huvudet. Jag skäms å era vägnar.

Mina vänner är just nu och slåss för Israel och för judarnas överlevnad. All heder åt dem. Får rapporter varje dag.

Med det sagt så önskar jag er en trevlig helg och Shabbat Shalom.

#BringThemHome

Det som sker i mitt tredje hemland

Jag har jättemycket att säga om det som händer i Israel. Jag har varit helt paralyserad i tre veckor och därför har jag inte bloggat nånting. Men nu kommer ett litet inlägg.

Igår kväll samtalade jag med min allra första israeliska vän. Det var han som bjöd dit mig för alla dessa jättemånga år sedan. En resa som förändrade mitt liv för all framtid. Som öppnade såväl mina ögon som min själ. Jag är evigt tacksam.

Han gav mig tillåtelse att citera honom (han säger samma sak som andra israeliska vänner har sagt till mig).

Han sa, och jag översätter ungefärligt från engelska till svenska, att ”Var inte så orolig. Vi är vana vid det här. Inte bara med tanke på Förintelsen, utan vi blev ju utslängda från Spanien och de muslimska länderna. Och nu är vi omringade av nazister (eller islamonazister, som jag brukar säga) som vill ha ihjäl oss. Det som pågår är Förintelsen 2.0, men vi har alltid klarat oss och vi kommer att klara oss även denna gång.”

Sedan sa han, vad många av mina andra israeliska vänner har sagt, när jag frågade hur han ser på alla dessa anti-israeliska, ANTI-JUDISKA, demonstrationer över världen: ”Vi bryr oss inte om vad folk tycker längre. Vi vill bara överleva.”

Han sa också, vad jag har sagt länge, att ”’palestinierna’ ÄR Hamas. Det går inte att skilja dem åt.” Och så är det ju.

Israel lämnade Gaza, som hade kunnat bli en fantastisk plats, men vad gjorde de när de gick till val? Röstade fram Hamas att leda dem. Terrorister, alltså. Vars enda, ENDA, mål är att ha ihjäl världens alla judar.
Så: hittepåfolket ”palestinierna” ÄR Hamas ÄR islamonazister.

Och vi ser ju det på våra gator och torg när de ilar runt och hurrar över mördade judar och sjunger om hur de vill förinta inte bara Israel – utan även det judiska folket.

(Detta tillåts alltså. Detta är inte ”hatbrott”. Världen har blivit helt jävla galen.)

Min vän avslutade med: ”When you see these rallies, it’s just a modern form of anti-semitism. But please, if you don’t want to fight for us, then at least fight for your own protection.”

Han menade alltså inte MIG här, så klart, utan européerna. Och han har ju helt rätt. Europa står näst i tur. Men i och med detta som hänt i Israel, så kanske, kanske folk börjar fatta att vi har samma ondska här. Kanske förstår de vad Israel tampas med.

Denna ondska är kanske inbjuden av dig, men sannerligen inte av mig.

Jag vill inte ha dessa judehatande, homohatande, hundhatande, kvinnohatande människor i min närhet.

Hela deras ”kultur” går ut på att hata.
Så är det bara.
De har ingenting annat att komma med.
Absolut ingenting.

(Arkivbild från ett av mina 20-nånting besök i Israel.)

Kylie ”Tension”

Kylie Minogue ”Tension”.

Kylies sextonde (!) album släpps på fredag och låtarna finns nu överallt på nätet. Jag försökte in i det sista att inte lyssna. Men vad kan jag säga? Jag är en enkel, svag man.
Så jag lyssnar på repeat.
Här är mina utlåtanden om låtarna.

  1. Padam Padam 5/5
    Supersingeln som vi alla känner till. Kylies största sedan ”Can’t Get You Out of My Head”. På alla vis episk. Detta överanvända ord. Men här kommer det till sin rätt.
  2. Hold On To Now 3/5
    Ett ganska typiskt albumspår. Poppigt och kompetent, men kommer inte att hamna på nån Kylie-topp-50-lista.
  3. Things We Do For Love 5/5
    När jag först hörde denna så störde det mig att jag inte kom ihåg vilken låt denna påminner om (första raderna i refrängen). Svaret är: Gabrielles ”Should I Stay”. Eftersom låtarna i helhet är helt och totalt olika så stör det mig inte.
    Således en full femma. Jag gillar ju både Gabrielle och Kylie.
  4. Tension 3/5
    Singel nummer två. Som jag sa i en australisk podcast för ett tag sedan: jag gillar denna låt men det stör mig att jag inte riktigt kan sjunga med. Låten är lite ”kylig” och för mig är Kylie VÄRME.
  5. One More Time 2/5
    Hatar inte. Men låter som en b-sida. Albumets svaga länk. Även om jag gillar pianoplingandet.
  6. You Still Get Me High 5/5
    Börjar lugnt men poppar sedan till sig. Där i det lugna hörs Kylies röst. Den som jag älskar. Den som är sentimental och eftertänksam.
  7. Hands 2/5
    Nej. Inget för mig. Och den där rappen i början (vem det nu än är som ”berikar” oss med den) stör mig så klart, eftersom jag hatar rap och hip hop-crap.
    En tvåa ändå, eftersom jag gillar melodin som Kylie sjunger.
  8. Green Light 2/5
    Saxofonen räddar denna dussinlåt. Denna hade kunnat höra hemma på förra albumet ”Disco”. Eller som en b-sida.
  9. Vegas High 5/5
    Riktigt bra. Kylie ska ju snart ha en ”residency” i Las Vegas, så detta är ju passande. Jag stormgillar den något ”sentimentala” melodin. Detta är så att säga inte party, utan lite mer melankoliskt. Och det går ju vi finländare igång på.
  10. 10 Out Of 10 4/5
    En duett med någon som jag inte känner till, som heter Oliver Heldens. Jag gillar denna också. Och den är så VÄLDIGT Pet Shop Boys. Lyssna så förstår du.
  11. Story 3/5
    Jag är kluven. Jag gillar när låtar går ”upp och ner” i sången. Eftersom jag gillar klara och tydliga melodier. Jag tror dock att texten är bättre än melodin.

    Bonusspår på den deluxiga utgåvan:
  12. Love Train (Återkommer)
  13. Just Imagine (Har hört demon. Återkommer.)
  14. Somebody To Love (Återkommer)

Kylie Minogue är vår tids mest underskattade VOKALIST.
Jag älskar hennes röst. Den har en lugnande effekt på mig.

Visste inte att en bög vann ESC 1961

Kollade helt ”random” på Eurovision 1961.

Och så dök en underbar fransos upp som sjöng för Luxemburg.
Jean-Claude Pascal. Och han gick och vann.

Jag talar dessvärre inte franska (eftersom jag var korkad och läste tyska istället) (ångrar det som tusan) men tydligen sjöng han om samkönad kärlek:

”The song tells the story of a thwarted love between the singer and his lover (”they would like to separate us, they would like to hinder us / from being happy”). The lyrics go on about how the relationship is rejected by others but will finally be possible (”but the time will come. […] and I will be able to love you without anybody in town talking about it. […] [God] gave us the right to happiness and joy.”). Later, Pascal explained that the song was about a homosexual relationship and the difficulties it faced.” (Wikipedia)

Vilken man. Redan 1961. Nittonhundrasextioett.

Var inte medveten om detta.

Jag vill bara ta Jean-Claude i mina armar, men han är ju dessvärre död nu, så jag hyllar honom lite så här i efterhand, så länge jag kan.

Och just därför föraktar jag dessa grönhåriga, aggressiva, näsringsprydda HBT(bokstav bokstav bokstav plustecken)-aktivister som inte är H. Eller B. Eller ens T. Som bara vill ha lite uppmärksamhet då de är en smula uttråkade och aldrig har fått kämpa för nåt.

Dessa som drar ett löjets skimmer över oss romantiska, normalbegåvade HBT-personer.
Se på Jean-Claude Pascal. Och mig. Lär er av oss helt normala, normalbegåvade, romantiska och monogama bögar.

”He was the first French soldier to enter Strasbourg in November 1944, while the German Army was still in the process of evacuating the city. For this, he received the Croix de Guerre in 1945.”

Ser man på. En liten, romantisk fjolla.

Hela texten på engelska:

We, the lovers – they want to separate us
They would like to prevent us from being happy
We, the lovers – it seems that it’s hell
That watches us or else the iron and the fire

It’s true, the idiots and the evil ones
Harm us, do bad things to us
However nothing is more obvious than love
We, the lovers, we can do nothing against them
They are a thousand and we are two, the lovers

But the hour is going to ring on the least difficult nights
And I could love you without them talking about it downtown
It’s promised, it’s written down

We, the lovers – the sun shines for us
And we sleep on the knees of the Good Lord
We, the lovers – He gave us the right
To be happy and to be joyful together

Then, the without-loves, the mis-loved
It will be necessary that we pay back
Those who have never been condemned
We, the lovers, we’re going to live without you
For the sky is with us, the lovers