personligt, pop och politik
Jag sitter ensam på kontoret (okej, det finns nån inne på ett annat rum långt där borta) och det är alldeles tyst. Bedövande tyst. Och det är underbart. Älskar tystnad och det är väl ännu ett ålderstecken.
Nyss var jag nere på byn och handlade lite inför helgen. I mina slyniga stövletter ilade jag runt och jag måste säga att ni ser väldigt fåniga ut när ni är på ”klappjakt”. Tagga ner! Varva ner. Nästa människa som gnäller över ”julstress” får smaka på magisterns pekpinne.
Dags för en ny novell (eller gammal – jag skriver inte sånt här längre…) och det var många som önskade att få läsa Bondsonen. Har du inte läst den första novellen så kan du göra det här.
Fortsätt läsa ”Erotisk novell: Bondsonen”
Ett par tankar så här på kvällsgrenen.
1. Hur omoget det än må låta så ibland kan man faktiskt bara skylla på spriten. Alla har vi varit där. Man gör saker. Man bankar på dörrar. Man orsakar ”sexlarm”. Förhoppningsvis hamnar man inte i tidningen.
2. Det räcker med ”Stackars Elin”-kampanjen. Varenda jävla dag blir människor bedragna – och de blir kvar (arbetslösa) i sina trashiga förortstvåor.
Män är perversa as – inget konstigt med det. De gillar horor och slynor. Punkt slut.
