Vilken skön vilodag jag hade igår.
Jag kollade bara en massa dokumentärer och andra ”nyttiga” program. Det är ju bland det bästa jag vet.
Såg en om det vansinniga Saudiarabien och om hur damer försöker ta sig därifrån.
En om det en gång så blomstrande Libanon – numera ett land i total kollaps.
En om det ”rasistiska” Danmark.
En om ortodoxa judar i Israel, där en berättelse om en ung man väckte känslor. Han bestämde sig för att rycka in i armén (som den hjälte han är) och blev därför utkastad hemifrån.
Två dokumentärer om det alldeles sinnessjuka Nordkorea. (Det går inte att ta in!)
En om damer som flyr Dubai.
Och en som heter ”Who betrayed Anne Frank and her family?”
Jag avrundade med två olika filmatiseringar av Anne Franks dagbok. Den första hade jag sett tidigare men den andra (tre timmar lång) var ny för mig. Då blev jag sugen på att läsa om boken så jag letade fram den.
Hittade också Ruth Maiers dagbok som jag läste 2010. Jag läste någon artikel om boken några timmar innan jag skulle resa till Oslo och tänkte att jag kunde läsa boken på tåget. Och när jag satt där och åkte över norska gränsen så visade det sig att fröken Maier hade levt sina sista år i just Norge. (Vilket sammanträffande. Och vilket sammanträffande att hon dessutom var HBT-person. Inget av detta visste jag när jag köpte boken.)
Väl framme så gick jag och mina i Oslo boende vänner till den judiska begravningsplatsen och letade upp Meiers minnesmärke. Hon blev alltså deporterad till Auschwitz där hon, blott 22 år ung, gasades ihjäl den 1 december 1942.
Denna onda, onda värld. Denna vidriga mänsklighet. En blir alldeles matt.
Men LÅT OSS ALDRIG GLÖMMA.
Nu måste jag således läsa om båda böckerna. Som dagboksskrivande person sedan 11 års ålder så uppskattar jag verkligen denna ”genre”.
Varsågoda, här fick ni en massa tips.
Ha en trevlig vecka.
