Jag har dragits med en förkylning i ett par veckor, så jag har inte träffat mina församlingsmedlemmar. Så heller inte igår kväll inför Shabbat, men då fick jag hemkört challah (bröd), paj och sallad, som två vänner lagat och bakat. Så, så, så gott!
Tänk vilka fantastiska människor jag träffat genom vår lilla (men växande) judiska församling här i Helsingfors. Vi finns alltid där för varandra. Det är det enda rätta.
VAR SNÄLL MOT DE SNÄLLA OCH IGNORERA RESTEN. <— visdomsord.
Jag upplevde ett riktigt jobbigt telefondrama i slutet av förra veckan. Jag försökte uppdatera min iPhone men den bara stod still (se bild). I över två timmar väntade jag och sedan började jag rycka i sladdarna men ingenting hände. Jag besökte då butiken där telefonen är köpt, men där arbetade så klart en modellsnygg tonårsgrabb med noll koll. Det är därför kompetenta människor i min ålder går arbetslösa. Våra färdigheter, egenskaper, kunskaper, erfarenheter är ingenting värt. Fixeringen vid ungdom är total, så låt oss buga och bocka.
Har ni tänkt på hur handikappad man blir utan telefon? När jag åkte till den där butiken så plankade jag på bussen- jag kunde ju inte köpa biljett i appen! På väg hem (med noll resultat, på grund av den modellande tonåringens extrema skönhet) tänkte jag köpa hundmat, men oj! Jag hade inget bankkort med mig och jag kunde ju inte betala via appen! Jag kunde inte ens lyssna på musik, eftersom jag numera är så modern att jag ”strömmar” (absolut inte genom Spotify, som jag tycker är så fult, utan genom Apple Music). Utan internet inget strömmande.
För att kolla eposten och ha lite kontakt med omvärlden så gick jag några gånger per dag över till sjukhuset i närheten av bostaden ty där finns ett bra öppet wifi. Det hade jag koll på efter mina operationer på samma sjukhus…
Dag 2 ringde jag AppleCare och den förste som jag talade med kunde inte riktigt hjälpa mig, men när jag sedan fipplade med telefonen så upptäckte jag att det började hända någonting så jag ringde igen. Då fick jag tala med en hjälte som hjälpte mig – så nu fungerar telefonen igen! Tack Joona på AppleCare!
Det var en riktigt jobbig tid. Ingen telefon. Inget internet. Vilken ångest. Nu vet jag inte om jag någonsin mer vågar uppdatera telefonen.
Gårdagen var en omtumlande historia och jag måste skriva av mig lite. Kommer säkert att låta jättetöntig men jag har aldrig försökt vara någon cool kis.
När detta elände (7 oktober-helvetet) började för drygt två år sedan så hörde jag av mitt israeliska ex att hans väninna var en av de kidnappade. Jag lade då till hennes namn i min kvällsbön (ja, jag ber morgon och kväll – sån är jag, get over it). Hon blev sedermera frisläppt och när jag kollade på intervjuer med olika kidnappades nära och kära så bestämde jag mig för att lägga till ett nytt namn, men det blev tre.
Eftersom jag har så himla taskigt närminne efter min hjärnoperation så tog det tid för mig att memorera tre namn, men jag lyckades och till slut satt de fast i mitt huvud (ja, så illa är det med närminnet emellanåt).
Och igår fick de komma hem. Så jag har grät hela dagen och min hund undrade vad jag höll på med.
De tre namnen:
Evyatar David (han som vi nyligen såg bilder på då han grävde, vad han trodde var, sin egen grav) (ja, han vars bild Greta Den Förfärliga använde i sin Hamas-vänliga propaganda och påstod att han var en ”stackars palestinsk fånge” – så lite koll har denna glorifierade hoppetossa).
Avinatan Or (han med flickvännen som också kidnappades, men de skildes åt och hon räddades senare och idag återförenades de hemma i Israel).
Alon Ohel (pianisten, som vi såg bilder på där han såg så himla illa tilltygad ut).
De är hemma nu. Alla tre.
Vilken dag. Vilken känslomässig berg-och-dalbana.
Jag vill säga så mycket mer men jag känner mig helt… tom.
Evyatar DavidAvinatan Or och flickvännen Noa Argamani kidnappas 7 oktober 2023.Avinatan och Noa återförenade. Skärmdump: Times of Israel.Alon Ohel. Hoppas att han kan spela på sitt piano i framtiden.
Ja, även jag tittade på den svenska Partiledardebatten igår kväll, trots att jag lämnade Födelselandet för ett decennium sedan. Svensk politik är en så… underhållande dokusåpa.
Snabba reflektioner om partiledarna, från sämst till bäst. Detta skrev jag på Facebook igår kväll, så det kanske låter lite ”live” emellanåt.
V-Dadgo är lika aggressiv som vanligt. Men vänsterpartister är ju aggressiva. Jag är rädd för dem. Ett parti nedlusat med antisemiter. Hon avbryter hela tiden och hon känns bara genuint otrevlig. Kan hon le?
S-Magda är lika dryg som vanligt. Hon är ohövlig och släpig och känns rent ut sagt elak. Oj, vad jag avskyr de kappvändande socialdemokraterna. Hur kan de komma undan med allt? Hur är det ens möjligt? Allt är till salu! Allt för makten!
MP-mannen som jag inte känner till alls… Helldén heter han visst. Var tvungen att googla. Han känns oseriös. Otroligt fult skägg. Och ful tofs. Men jag vet absolut ingenting om honom.
C-Hatten är också väldigt okänd för mig. Ett helt blankt papper faktiskt. Men skällde hon lite på V-Dadgo och sa nåt om att det känns som en fritidsgård? Det var ju toppen i så fall. Edit: ja, nu sa hon det igen. Heja Hatten!
M-Uffe litar jag inte på. Hans transhysteri var en så… märklig historia. Han är lite för liberal för min smak. Jag vet inte vad jag ska säga. Lite trist men kanske kompetent. Vad vet jag.
L-nykomlingen Simona är faktiskt riktigt bra i kväll. Är positivt överraskad, men jag gillar inte hennes SD-tönterier. Nu hamnar debatten i sandlådan IGEN. *gäsp*
SD-Jimppa är toppen som vanligt. Han är hövlig men bestämd och lite rolig emellanåt. Inga nyheter här.
KD-Ebba är som vanligt min Drottning och jag gillar hennes ”burka-utspel” från tidigare idag. (I en civiliserad del av världen ska man kunna se folk i ansiktet. Det är bara så och det är min slutgiltiga åsikt. Jag blir extremt illamående när jag ser dessa människofientliga tygtrasor ila runt på gator och torg.)
Ebba är som vanligt hövlig och saklig och ibland har hon en liten glimt i sina vackra ögon.
OJ, VAD EBBA SKÄLLDE UT V-DADGO JUST NÄR JAG SKULLE PUBLICERA DETTA. WOW. HEJA EBBA!
Under den gångna månaden har jag lyssnat mycket på två helt färska album och dem tänkte jag skriva några rader om nu.
SAINT ETIENNE ”INTERNATIONAL”
Denna trio vet jag inte mycket om. Egentligen faktiskt väldigt lite: jag känner till den underbara hitlåten ”He’s On The Phone” (1995) samt att de skrev en låt till Kylie Minogue i ungefär samma veva. Åh, och låten ”Who Do You Think You Are” (1993) kommer jag så klart ihåg, men den var ju en cover. I början av september lyssnade jag på en musikpodd där de talade om trions nya (och tydligen absolut sista) album och jag blev nyfiken. Började lyssna och jag älskade vad jag hörde. ”International” innehåller lite lågmäld Pet Shop Boys-doftande mjuk popmusik som verkligen faller mig på den darrande underläppen.
Glad 4/5 Albumet börjar med en låt som mycket väl sätter tonen för helheten. Det är bitterljuvt på ett sånt där Pet Shop Boys-vis och jag gillar texten mycket. It’s a lottery But there’s only a handful of winners Every time If you miss every chance Heaven knows why your heart feels so еmpty All the time
Dancing Heart 5/5 Vi fortsätter i samma spår men den här är det lättare att sjunga med till. Gillar dessutom den sköna synthslingan som lurar i bakgrunden. Sångerskan Sarah Cracknell låter lite som Diana Ross, kom jag på efter ett tag. This life has had its high points And sure, there′s been some lows
TheGo Betweens 3/5 Ett lite annat slags sound. Låter äldre än de första låtarna, så kanske var det lite åt det här hållet de lät tidigare? Jag förstår dock inte riktigt vad texten handlar om. I hold your coat for you this weekend Read your books and drive you home
Sweet Melodies 5/5 Lite lugnare tempo, lite mer avskalat. Oerhört vackert och skänker en viss bitterljuv sinnesstämning (igen). You gave me sweet melodies That sent me soaring on the breeze You gave me sweet melodies That take me higher
Save It For A Rainy Day 5/5 Här kan vi snacka om ett ljuvligt åttiotalssound i något uppdaterad kostym. En underbar låt med nonsenstext. Don’t worry what the neighbours say
Fade 5/5 Albumets göra-slut-låt. Wow, så vackert. Och ja, Diana Ross-rösten finns där fortfarande… I can feel our love… Fade
Brand New Me 3/5 Ett helt annat sound. Det låter som en hel orkester i bakgrunden. Bra, men lite för glatt och upptempo för mitt humör just nu. Looking back, I could’ve been worse But I could’ve been better too
Take Me To The Pilot 4/5 Lite drum ’n’ bass från tidigt 2000-tal. Skönt blippbloppig men inte så intressant text. Musiken och inte minst musikproduktionen är viktigast här. Take me to the pilot I feel I need to fly now
Two Lovers 5/5 Produktionen är så himla härlig. Lätt melankolisk melodi och en text om hemlig kärlek. We were two lovers Forced into secrecy We were two lovers Whose future was fantasy
Why Are You Calling 5/5 Börjar i samma anda som de flesta andra låtar på detta toppenalbum, men efter refrängen överraskas jag av en massa oväntade, stökiga instrument. Vokalisten blir väl lite frustrerad på sitt ex… This is the clearest moment Now I see what I meant to you But I don′t understand Could you please explain? If it’s over, why you calling me again?
He’s Gone 5/5 Ingen ledsen text, trots titeln. Snarare är det en vän som blir peppad. Sköna synthtrummor från nittiotalet. Full femma även här. Kanske min slutgiltiga favorit! Seeing you being strong Seeing you moving on, makes my day
The LastTime 3/5 Jag har varit så generös så nu får det räcka med en trea. Dock, en fin avslutaning på ett mycket bra album som jag tycker att ni alla ska ge en chans. Now I′m really glad we made the trip Because only three survived
SOPHIE ELLIS-BEXTOR – PERIMENOPOP
Sophie däremot har jag följt ända sedan hennes första fantastiska album ”Read My Lips” (2001). Hennes skivor har varit ganska ojämna och de tre senaste var inte alls Sophie-poppiga och därför har jag knappt lyssnat på dem. Nu är Sophie dock tillbaka med ett riktigt härligt pop/dance-album med en titel som syftar på före–klimakteriet–pop. Lite vitsigt, men svårt att komma ihåg…
Relentless Love 4/5 När vi nu hoppar från Saint Etienne till SEB så skruvar vi upp tempot lite, men soundet är ändå inte helt olikt på detta Sophies åttonde fullängdare. Have you ever put your heart inside the biggest rollercoaster?
Vertigo 4/5 Tempot skruvas upp ytterligare. Nu är Sophie ute på dans och hon blir förtjust i en stilig karl. Och vem har inte blivit det några gånger under årens lopp? Looking in your eyes Dizzy in the glow, give me that vertigo
Taste 5/5 Här kommer albumets första fulla femma och vi lugnar ner oss lite. En ganska sensuell dänga. Ibland artikulerar inte Sophie tillräckligt tydligt så det kan vara svårt att höra vad hon sjunger (eller så är det fel på mig). Därför läser jag alltid texterna de första gångerna jag lyssnar på ett nytt album. Baby, I don’t know what goes into your recipe It just works for me
Stay On Me 4/5 Den här låter mer som Sophie på album 1 eller 2. Ett lite annat sound och det överraskade mig först att Stay On Me släpptes som singel. Jag vande mig dock snabbt och nu sjunger jag glatt med. Sophie är ute och raggar karlar igen, förmodligen iklädd en lagom slinkig, glittrig kort klänning. Om jag känner henne rätt efter alla dessa år. Everyone’s got their eye Got their eye on you But I know there’s nothing they can do, do Cause his eyes stay on me
Dolce Vita 5/5 Vi vet alla vad Sophie sjunger om här. Nu skruvade vi upp tempot en aning igen förresten. Väldigt mycket tidiga Sophie. Har gått från en fyra till en full femma med tiden. (Har lyssnat mycket på dessa bägge album.) Nowhere to go so I just take it slow I’ve got that summer state of mind
Time 5/5 Min första omedelbara favorit när jag först lyssnade mig igenom. Älskar den och nu kommer ordet som jag använde flera gånger om Saint Etiennes alster: bitterljuvt. Underbart. Sophies röst glider på ett elegant sätt. And it’s not about how much you earn The things we have, let ’em burn And when the smoke is rising high I will be there holding you tight
Glamorous 4/5 Sophie är som sagt ute och raggar karlar både en och två och tre och fler gånger på Perimenopop och det får hon ju göra om hon nu känner för det. Låten är bättre än den lite… trista titeln. He’s drama, larger than life A devil you think is heaven-sent But he’s poison, clouding my head And I always want that taste again
Freedom Of The Night 4/5 Albumets första singel övertygade mig först inte, men nu när jag hör låten i ett sammanhang så förstår jag den. Här hör den hemma. Men Sophie är inte hemma, ty hon är ute och stökar igen. I can feel energy I believe it’s healing me All I need is sweet release In the freedom of the night
Layers 4/5 Nu har Sophie äntligen släpat hem sitt byte och de rumlar runt mellan lakanen. Lite tjatig refräng men jag förstår Sophie. Äntligen fick hon till det och hon är mycket pigg och ärtig. Kör hårt! Love is there under the surface Come on, be straight with me under the covers
Diamond In The Dark 4/5 Sophie är VÄLDIGT nöjd med sitt byte. Nu är hon i extas och hon vill ha mer och mer och mer. Oj, oj, vad jag saknar denna sexiga känsla. All of my, all of my, all of my, all of my sеnses Telling me, telling me, telling me, telling me what I need inside
Heart Sing 4/5 MEN SÄG DEN LYCKA SOM VARAR. Trubbel i paradiset. Redan? Men skönt att varva ner lite nu när skivan börjar sjunga på sista versen. But everything has changed And all the colours faded Can’t you bring me back to life?
Don’t Know What You’ve Got ’Til It’s Gone 5/5 Sophies nya kärlek höll inte (i verkliga livet är hon lyckligt gift sedan tjugo år) och skivans sista reflekterande låt är en stor favorit. Vi vet alla vad hon sjunger om. En perfekt avrundning. And they say never look back It doesn’t happen like that Sometimes the memories attack It’s true And it’s all part of the map The place I’m finally at Made up of good and of bad I’m moving on and You don’t know what you’ve got until it’s gone
Som synes på mina höga betyg: två suveräna album som kom i rättan tid, lagom till hösten. Lyssna, lyssna!
