Äntligen fredag

 

Hej go’ vänner.

Äntligen fredag, efter en lång vecka.
Även om jag bara arbetar några timmar per dag så är det ju varje dag och då ser jag hemskt mycket fram emot den hellediga helgen när den väl kommer.

Ska jobba lite till och därefter ska jag iväg.

Vill bara meddela att jag kommer att börja spela in en Veckans Video för publicering här på bloggen.

Mest för att jag blir lite lätt uttråkad mellan varven.
Jag har just börjat spela in (se bild), men det kommer mer.

Så återkom på måndag så ska jag försöka ha den klar tills dess.
#IntresseklubbenAntecknar

Nu ska jag dricka kaffe.

Trevlig helg!

Nå just så! Ping @helenevaerlien

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Dagens Clifford

a

#livetpålandet i all ära men vi bor ju i en STAD! Här utanför Grönholms modeboutique. #högfors #karkkila #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford på #högfors huvudgata Helsingforsvägen. #karkkila #chihuahua A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Jag är jag

Jag skulle gå på en date för ett par dagar sedan.

Han verkade smart och såg bra ut och vi hade, tyckte jag, goda konversationer.

Sedan, när han läste vad jag hade skrivit på Times of Israel, så avbokade han med motiveringen att ”aktivism är väldigt viktigt för dig och jag kan därför inte inleda en relation med dig”.

Synd på så rara ärtor.

Men… Karlar kommer och går.

ISRAEL BESTÅR.

Måndag igen

För sex dagar sedan kastrerades Clifford.
Han var mycket ynklig när han låg där alldeles groggy på operationsbordet.

När vi åkte hem så sov han fortfarande – med den jobbiga tratten runt huvudet – och när han vaknade försökte han gå men han var väldigt vinglig och somnade om.

Vi ska på återbesök nästa vecka.
Clifford är sig själv. Pigg och alert. Ibland när vi är ute och promenerar så stannar han dock och sätter sig ner. Kanske känns det ”ovant”.

My baby is sleeping at the vet. #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford! ❤️ A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

På söndagar lagar jag gärna en REJÄL SÖNDAGSMIDDAG.
Exempelvis hederlig kokt potatis och en vegetarisk färssås. Succé.

Det blir en rejäl söndagsmiddag idag!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on


Idag är jag barnvakt. Så här skrev jag på Facebook:

På morgonpromenaden får jag ta del av en femårings konstant glappande lilla trut.

”Kimi, gissa vad..” återkommer varannan minut.

Vidare:

”Kimi, varför finns det vattenpölar idag när det inte har regnat?”

”Kimi, om man kryper in i det där röret där i diket – kommer man till underjorden då?”

”Kimi, får man kasta skräp i naturen?” (”Verkligen inte!”) ”Jag såg skräp där borta!”

Nu ska vi spela Memory och då hörs ibland ”Äsch, jag byter kort.”

Det ringer på dörren

Dagens vardagsuppdatering.

Jag ligger i sängen och sträckläser (detgodasamhallet.com – läsvärda texter och läsvärda kommentarer sida upp och sida ner).
Plötsligt ringer det på dörren.

Jag får panik så klart, eftersom jag är en smula paranoid och är rädd att det ska vara ’dåliga nyheter’ när jag får oväntat besök eller när telefonen ringer.

Utanför min radhusdörr står en ung man. Jag tror att jag känner igen honom från bostadsområdet. Kanske på grund av att han är ’mörk’ då det mestadels bara bor bleka ”Nieminen”, ”Nylund” och en och annan estländare här. (Jag har helt klart det mest ’exotiska’ efternamnet.)

Nåväl. Den unge mannen kommer inte med dåliga nyheter utan han förklarar att hans syster har stickat för stora yllesockor och vantar åt honom och han undrar om jag vill ha dem!

”Oh, vet du unge man. Jag har så mycket av den varan då både min mor och syster är stora stickare.”

Men tänk vad rart ändå.
Dock gnager frågan i mitt huvud: varför kom han och ringde på just min dörr?