8 timmar senare

Efter åtta nikotinfria timmar har jag svårt att koncentrera mig. Jag kan inte fästa blicken på någonting. Jag har NOLL tålamod! Jag har just börjat känna den där smärtan i axlarna. Den minns jag förra gången jag slutade snusa. Det gör ont. Snart är det magmusklerna som börjar kännas. Återkommer.

Det är inte lätt när det är svårt

Jag har gjort det förr och kanske är ni less på mitt tjat men ni som någon gång varit nikoberoende vet vad jag snackar om. Efter mitt återfall i vintras (då jag låg och skakade som en halvt ihjälklubbad norsk säl) slutar jag snusa igen.
Tänkte först inte skriva om det hela men eftersom det kommer vara till hjälp gör jag det ändå. 1. Jag får skriva av mig min ångest 2. Jag vill inte misslyckas eftersom jag vill vara stolt över mig själv. 3. Jag ljuger inte (så bra).
Jag sitter och läser inlägg i forumet på slutasnusa.com och jag känner abstinensen komma bara av att läsa om människors elände. Och jag har ändå fortfarande min sista snus under läppen.
Jag har också läst en tvåmånadersblogg där en person beskrev sin kamp. Mycket inspirerande.
Det är lite som när jag rökte för många, många år sedan – jag kunde aldrig känna mig riktigt hel och frisk så länge jag rökte. Nu känns det likadant med snuset. Vad spelar det för roll om jag äter nyttigt och allt det där om jag ändå trycker i mig gifter?
Nu, klockan 12:00, publicerar jag detta inlägg. Därefter spottar jag ut min sista prilla och går på lunch. Och handlar Onico.

2008 del 2

Gissa vem som är tillbaka på jobbet.
Jag hatar inte att vara här men jag känner mig inte riktigt redo.
Gårdagskvällen var en sån där kväll då man slappar i soffan och äter en massa glass och zappar från program till program och ser en massa skräp bara för att slippa inse att kvällen är över, semestern är slut och sommaren är ett minne blott.
Till slut, efter ett avsnitt av inget mindre än Baywatch, såg jag sanningen i vitögat och drog nåt gammalt över mig.
Innan jag lade mig skrev jag ner vad jag vill uppnå under andra halvan av 2008. Mycket pretentiöst förstås, men jag ska försöka uppnå mina mål.
Ha en bra dag.
Lycka till på jobbet, ni som liksom jag är inne på dag 1.

MADONNA 50 fantastiska år!

Madonna 50
Madonna 50

Idag firar jag kvinnan som alltid funnits där. I vått och torrt. Sedan jag var nio år 1984 har hon varit min trösterska. Ja, trots att hon är en upptempoartist har jag alltid funnit tröst och kärlek i hennes lugnare stunder (det gäller för övrigt samtliga mina kvinnliga favoritartister – det är som om deras sorger och ångest kommer fram på ett underbart berörande sätt i just dessa stunder).
Lagom till 50-årsdagen läckte Madonnas cover på Abbas Like an angel passing through my room.
Den finns här och spelades in i samband med inspelningarna av låtarna till Ray of Light 1998.
Inte nog med en massa bra musik – Madonna har hjälpt mig ur kris efter kris. När jag kände mig konstig i början av 90-talet stod Madde där och sa att homosexualitet var härligt.
Tack.
Gång efter gång har hon varit min stöttepelare – både på ett djupt personligt plan och på ett dansgolv nära dig.
Älska henne.