Hångel eller vänskap eller..!?

Okej, efter jobbet idag träffade jag date 1 (Dansken) (ni ser hans finger på bilden). Han som jag skrev om igår. Vi tog en långpromenad med Sebbe och till slut slog vi oss ner på ett sunkigt ölhak på Söder, som jag valde.
Ni vet hur kvinnor klagar på att män är jobbiga och på – låt mig berätta att medelålders kvinnor är än värre. Efter ett tag började de snacka med/om Sebbe och de gav sig ej. De var rejält packade och ville verkligen tala med två unga grabbar.
Den ena, Gunilla, sa: “men vad har du för jobb som kan ha med hunden på jobbet?” (Hon ställde samma fråga 10 gånger). Till slut sa hon: “har du inga barn? Nej, det är klart man vill ha nån som älskar en, har du det?”
Jag var kaxig och pekade på min date – han som jag kommit överens med att “bara” vara vän med och sa: “Han älskar mig”.
Hon fnissade och sa: “Bögar! Jag älskar bögar”.
Strax därefter blev hon avvisad.
Gunilla var rejält packad.
Jag hade en mycket trevlig kväll med Dansken. Vi drack en massa öl och Sebbe låg i mitt knä och alla undrade vad han var för sort för han var den “sötaste hunden de nånsin sett”.
När jag och Dansken, efter många öl, skulle gå frågade jag: “Vill du inte kyssa mig?”
Det ville han.
Vi råhånglade på uteserveringen.
Sedan drack vi mer öl (!).
Sedan hånglade vi igen.
När vi skulle gå hem stannade vi efter var femte meter, längs halva Götgatan, och hånglade vidare.
Det var underbart.
Åh! Han kunde kyssas!
Det var underbart… men vi hade ju nyss kommit överens om att vi “bara” skulle vara vänner.
Ok. Jag har inte blivit kysst på länge, så det kan bero på det.
Men oj! Tänk om han faktiskt hånglar upp mig så bra för att han gillar mig som “karl” och “mer än bara vän”!
Vad ska jag göra? Han är inte min typ (vilket jag berättade ikväll) – men ändå!
Vad ska jag göra?
PS Stegräknaren stannade på 18 133 och nu går jag ut och klubbar.

Läget

Hello.
Sjudagarsveckan närmar sig äntligen sitt slut. Tröttheten är stor men humöret är det inget fel på.
Inte mycket har hänt.
Hälsa
Jag är glad över att mina nya skor verkar bra. Känner mig lättad över att inte ha ont.
Singelliv
Date 1, som ville ha mig, ville jag inte ha. Date 2, som jag kanske hade velat ha, ville inte ha mig. Det är… livets eviga dilemma, känns det som.
Den där ABCDE F-kändisen har hört av sig igen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Han verkar varken minnas att vi kelade den där gången för länge sedan eller att han hörde av sig för ett par månader sedan.
Så ska jag berätta för honom hur det ligger till eller ska jag fortsätta driva med honom? (Han känns inte särskilt bright.)
Och så har vi ES. Åh, ES! Allt jag vill ha men så är han ack så långt bort (även detta är livets eviga dilemma – jag är alltid på fel plats vid fel tillfälle).
Vänner
…lär sig aldrig att de inte ska skicka SMS mitt i nätterna när jag ska upp och jobba.
Mottaget SMS 00:08
Meddela ** att toalettknullaren även kallas Big Ben.
Mottaget SMS 01:32
The toilet fucker is here.
Sebbe
Mår finfint och har inte haft en enda fästing sedan fästingmedlet. Han är glad över att det inte varit så där jättevarmt på ett tag.
Arbete
Inga konstigheter. Allt går galant.
Musik
Efter intensiv Kylieperiod (efter minst lika intensiv Madonnadito) är jag tillbaka i hebreträsket.
Det bästa jag vet: råsnygg hundälskande bög framför småsorglig hebreisk electrodoftande poplåt.
Amir Fay Guttman Yom Acharon (sista dagen). Älska den!

High profile

Min vän IB var på en grillfest i skogen utanför Tel Aviv.
ES var också där.
Kvällen var ung och temperaturen hög. Kanske spelade en liten orkester klassiska hits.
IB hörde ES berätta för någon att han mött en “Kim från Sverige” på nätet.
Han hajade till och hojtade frågande: “Milrell?”
Ja, så var det.
Man blir sällan profet i sitt eget land.
Och ja, världen är väldigt liten.
Den så kallade gayvärlden än mindre.