För 9 och ett halvt år sedan

hade jag en fling med en holländare.
Ja, jag dumpade min dåvarande kärlek för honom.
Nu fann jag honom av en slump på nätet.
Jag skrev ett mail. Ett “hej, hoppas du är okej”.
Vi älskar nätet.
Ja, det gör vi.
Gud så nostalgiskt. Jag menar – nu såg jag en bild på honom nio år senare. Han har fått lite grått skägg, men han är stilig, och jag ser hans öron som jag… slickat på. Tänk så många love stories man har… och alla finns de där ute nånstans (i mitt fall över hela Europa…)
Denne holländare gjorde en superromantisk sak för mig. Jag älskade hans parfym och när jag rest hem från Spanien (där vi träffats) klippte han sönder sin röda jacka, sprejade parfym på den och skickade en bit till mig när jag fyllde 25. Jag skrev visst om det i januari.
Men mest älskar jag E***. Men honom kan jag inte träffa just nu, ty han bor i fjärran land (utom Europa) och är PERFEKT för mig.
Godnatt.

Jag är tillbaka på benen – nu med stegräknare

Ni minns hur jag så flitigt promenerade till och från jobbet hela vintern. I ur och skur och össnö* gick jag. Ända tills jag blev skadad i foten. Nu är jag på gång igen och det känns underbart. Jag fick en stegräknare av Hundvakten så nu ska jag äntligen få veta hur långt jag går. Idag hade den nollställt sig mitt i alltsammans (och jag orkar inte ens bli upprörd över detta då jag har andra orsaker att vara arg – mer om det senare). Igår stannade räknaren på 10 696 steg. Och gårdagen var en vanlig dag med t-bana till jobbet och inte särskilt långa turer med hunden pga. det instabila vädret.
Jag såg på Diet Doctors häromdan att de hade 10 000 steg/dag som mål. Damen det handlade om stannade oftast på endast 2000! Jag var över 3000 redan efter Sebbes morgonpromenad. Trippa på, donna!
Nåväl. Nu ska gubbfläsket bort igen och motivationen är resan till Tel Aviv. Den ska bli av snart, snart, snart. Det måste den.
Nu till något annat. Comhem. Comfuckingvärdelösahem. Är ni inte kunder hos dem så bli det aldrig. Min bredbandsuppkoppling kommer och går. Hela kvällen igår var jag online en timme, offline nästa. Och så höll det på. När jag ringde stod jag som nummer 45 i telefonkön! Det borde säga något om deras kvalitet. Jag får panik utan fungerande bredband och efter den där helvetesveckan då jag var utan uppkoppling i dagarna fem går jag upp i falsett varje gång det krånglar.
Nu: morgonkaffe och arbete.
*Ni minns kanske att min fina tysk frågade om det heter så.

Första mötet med vännens nya amore

Samtal från vän: Hej, vill du äta lunch med mig och min nya kärlek*?
Svar: Ja, vi ses utanför NK om fem.
Den nye pojkvännen visade sig vara ett kap! Snygg, trevlig, väluppfostrad, stilig och med världens finaste accent.
Det strålade om min vän. Och om pojkvännen**. Som två små solar satt de två grabbarna och berättade vad de haft för sig de senaste dagarna. Ja, de hade ta mig tusan till och med klätt sig i likadana tröjor!
Jaha, det har redan börjat, kivades jag.
Fick dock en legitim förklaring till det hela.
Kärleken är stor.
Mer kärlek i världen!
Och tänk att det finns människor som inte kan förstå att den homosexuella kärleken är exakt likadan som den heterosexuella.
Stupid bitches.
* Han kallade honom inte “kärlek” men jag gör det. Jag hörde ju att han ville göra det.
** De kallade inte varandra “pojkvän” men jag gör det. Jag såg ju att de ville göra det båda två.

Singellivets bra sidor

Midsommarhelgen blev en av de bästa helgerna på mycket länge och jag var väldigt uppbokad men hade både trevligt och kul.
I fredags firade jag dansk midsommar i hemmet. Jag och sällskap åt och drack och såg en film + tre episoder Dynastin. På gården var det stort midsommarfirande och jag bevittnade bl.a. TV-stjärnan sjunga snapsvisor och dansa lite.
I lördags, efter viss dramatik, mötte jag 173. Vi ölade och det var mycket trevligt. Mer kan jag inte säga här. Kanske måste jag öppna en anonym blogg någonstans…
Därefter hade jag plötsligt hela kvällen fri, Sebbe var hos Hundvakten, jag var snyggt klädd och på gott humör och halvtipsy. Jag vandrade längs Götgatan och hoppades springa på någon jag kände men det gjorde jag inte. Vännerna var bakis/upptagna/sega/dejtade men efter många om och men fick jag ett SMS från Modeslaven som löd: Jag kommer förbi. How can I not, efter att ha sett 2,5 timmar film om vänskap…? Hon kom till kvällens hot spot och rapporterade med sol i sinnet: jag älskade Sex and the City-filmen men fällde inte en enda tår!
Det blev en trevlig kväll. Rolig detalj: en hunk (och då menar jag H*U*N*K) väste “hello” till mig i början av kvällen. Jag svarade “hi”. Därefter noterade jag att han spanade in mig hela kvällen och när jag vid ett senare tillfälle passerade honom småpratade vi lite. Fraser som fälldes var bl.a. you look smashing – ganska tacky men rätt härligt.
Nåväl. Först dagen därpå kom jag på vem han var: turistgrabben som (online) frågat mig ett par gånger om jag ville träffas för ett glas. Jag kan inte komma över hur hunkig han var.
Men. Jag är inte intresserad av turister. Jag vill ha en keeper. Kanske träffade jag en i helgen.
Idag är sjudagarsveckan här. Jag är på bra humör men lite trött. Vaknade i natt av att det tokåskade och jag var faktiskt lite skraj.
Nej, jag har inte sett några fler fotbollsmatcher.
Hurra Spanien.