Lagom djupa tankar igen

Jag funderar på det här med exempelvis artister som bytt namn då de gift sig eller dylikt, eller kanske ändrat stavning av en eller annan anledning. Ska man då använda det nya namnet även för deras gamla alster?
Konkreta exempel så ni förstår vad jag menar; Charlotte Perrelli hette Nilsson när hon vann ESC och i alla böcker står det ju just Nilsson. Och utomlands är hon ju inte känd som något annat än “Charlotte Nilsson – hon med h*rsmink som vann ESC”*. Så om jag spelar hennes tidiga album; lyssnar jag då på Charlotte Nilsson eller på Charlotte Perrelli?
Samma sak med gamla goa Lili & Susie som ju först hette Sussie med två s och eftersom karriären sedan avslutades without any further notice borde de ju fortfarande kallas Lili & Susie med ett s fastän de under storhetstiden stavade med två.
Ojoj, jag har så många djupa tankar när jag är ledig. Jag kanske borde gå till jobbet.
*Inget ont menat. Jag gillar Challe. Men hennes hemsida är den fulaste på länge. Kanske kan jag ta tag i den?

Osten var god i alla fall

Jag började min lediga dag med att kliva upp klockan 07 och åka iväg och göra en jobbig sak. Nu är det färdigt. Sedan åt jag mögligt bröd. Nu ligger det mesta i soporna. Sebbe ligger i mitt knä och tuggar på ett ben. Jag dricker kaffe. Nu börjar dagen på allvar.

Romantisk komedi

Jag fick besök igår kväll.
Gringo lagade mat (ljuvlig pastasallad med pesto, grönsaker och fetaost) och bjöd på en kaka han “i all hast” svängt ihop.
Såg på Ugly Betty tills jag somnade på Gringos bringa.
Min törst efter romantik får sig äntligen något att skriva hem om.
Jag lär mig att leva i nuet, att inte oroa mig för att det är sista gången.
Det är svårt men jag har gjort stora framsteg.

Kissemissemurran

En kommentar till förra inlägget fick mig att tänka på att jag inte nämnde kattaspekten av gårdagen. Så jag gör det nu:
jo, jag kände allergin ganska omgående. Jag är ju dödligt allergisk mot vissa katter medan jag inte har några som helst problem med andra. När jag tänker på de, ganska få, katter jag inte fått besvär av har de alltid varit herrar. Det är den enda gemensamma nämnaren så jag tror jag ska hålla mig på avstånd från damkatter i fortsättningen.
Jag tycker ju så mycket om katter – de är så graciösa och smidiga och vackra.
Har dock inte glömt min kattskräck. Jag och Sebbe går alltid in bakvägen om en katt strosar runt på innergården.
PS Hur många ggr kan man skriva ordet “katt” i ett så här kort inlägg? Typ sju.