Tröttblogg på jobbet

Jag är officiellt bjuden till Israel. Galet skoj. Förra året blev det, pga alla dramor, inte mycket resande för min del men jag tänkte råda bot på det i år. Först och främst måste jag ju hälsa på syster + guddotter i Ungern. Min syrra ska på bröllop och hon behöver hjälp med att hitta kläder + få håret fixat. Tur hon har en bror som jag…
Strax är det lunch. Sedan arbete. Sedan hem. Hoppas alla får en finfin dag.

Bacon 2

På begäran:
Jag talade i förra inlägget om Hälsosports vegetariska baconbitar.
Jag blandade i lite i vegopytt och låt mig säga; de smakade verkligen bacon! Nästan på gränsen till för mycket. Men gott var det. Lika salt och… fett som jag minns köttig bacon. Finns på Hemköp.

Bacon

Som ni som känner mig väl vet har det funnits endast en grej i matväg som jag saknat som vegetarian; bacon! Och jag har väntat och väntat på att det ska dyka ett baconsmakande vegetariskt alternativ och idag när jag tillbringade min lunchrast på Hemköp fanns de där; “Bitar – istället för bacon” (de hade väl inte hittat något coolare namn). Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha dem till men köpte ett paket så nu ser jag fram emot att komma hem och testa 🙂 Är förberedd på en besvikelse eftersom första försöket att imitera en produkt oftast inte blir särskilt lyckat. Till lunch åt jag för övrigt falafel/couscoussallad. Oerhört smarrigt!

Herr Israel gör entré

Tillbaka på jobbet.
Efter några dagars paus började så det nya året även för mig.
Blev lite nedstämd efter nyårshelgen. Vet ej varför men förmodligen dels på grund av att jag jobbade så mycket hela december och så var jag plötsligt ledig och fylldes av känslan “jaha..”
Dels är det väl rätt vanligt att man efter att ha lovat bot och bättring vaknar upp och inser att allt är som det alltid har varit.
Hursomhelst. Idag promenerade jag till jobbet och det var ett av mina nyårslöften. 70 minuter tar det. I rask takt. Om man börjar varje dag med en rask dryg timmes promenad – hur mycket kan man gå ner på en månad? Mycket intressant. Jag är så trött på min zoloftkropp.
Det blev inte mycket sömn i natt. Fastnade på MSN med israelen som hädanefter kommer gå under sitt namn i denna blogg. Herr Israel heter han. Så jag satt och samtalade med honom till efter 01:00. Det är trevligt att prata med honom. Om allt och inget. Mest om allt.
Han slog på sin webbkamera igår och det var första gången – trots att jag är en mycket modern man – som jag samtalade med någon på det sättet. (Jag slog dock inte på min kamera, känner mig lite för blyg för det fortfarande.) Det känns väldigt… spännande att live se en person reagera på vad man skriver. Han log mycket. Och skrattade ibland. Livet är bra märkligt. Men ganska kul.

En kväll i januari

Jag har en väldigt god vän som ringer mig varje dag och om jag inte är på topp hör han det direkt.
“Är du lite nere idag?”, frågar han då.
“Ja”, svarar jag. Skulle ju inte kunna ljuga även om jag skulle vilja.
Jag är glad över att ha så många fina vänner.
För övrigt är israelen lite förtjust i mig.
“I have a small crush on you”, sa han idag.
Eftersom jag känner ungefär likadant har jag pausat både Fransosen och Dansken.
Jag vet att det är lite knäppt men israelen får mig att känna mig… bra och glad. Vi har även chockerande mycket gemensamt (på ett bra sätt). Nya saker ploppar upp hela tiden.