Noaks ark is the place to be

Dagen blev rätt okej ändå, trots att den började så jobbigt.
Promenerade hem efter jobbet och jag måste ju säga att det är betydligt trevligare att gå på morgnarna när man slipper alla dessa virrpannor som går konstigt och/eller överallt. Men jag klagar inte, har ju dock själv valt att bosätta mig i en större stad…
Vid Skanstull passade jag på att ta en sväng förbi Noaks Ark. Köpte en födelsedagspresent till Sebbe, som ju fyller ett år på torsdag. Hittade en fin gås (eller vad det nu var för fågel) som får bli hans nya gosis då den förra är mycket trasig och illaluktande.
Han fick en present redan igår; en ny, fin matskål (”ska han bada i den, eller?”, undrade kollegan). Gåsen får dock vänta tills på torsdag.
Vad har jag mer lärt mig idag? Jo, till exempel att det inte kostar mer än 50 kr att skicka två CD-skivor till Israel. Det är ju inte många kronor mer än inrikes!
Apropå israelen Elad har jag nog aldrig samtalat så mycket med någon jag aldrig träffat IRL. Vi sitter på MSN hela tiden – dagtid på jobbet och kvällstid hemma – och diskuterar allt. Det tar liksom aldrig slut. “Nä, nu måste jag verkligen gå och lägga mig” slutar alltid med ytterligare en timme framför skärmen innan datorn slutligen stängs av. Det är rätt knäppt egentligen. Men om – mycket förenklat – 10% (omtvistad siffra, jag vet) av befolkningen är homosexuell och 5% av dem är män är det ju ett ganska begränsat antal. Alltså bör man ta alla chanser man får. Annars är man ju korkad.
Elad har en resa till Stockholm inplanerad i april men han kämpar förtvivlat med att försöka tidigarelägga den. Så rart.

Frågor om bloggandet

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan maj 2005. Först på Blogger, sedan på kim-m.com följt av blogg.se och sedan april 2006 tillbaka på Blogger.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Oj, jag hade nog ingen särskild bild av bloggeriet. Såg det bara som en chans att få skriva av mig.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Mycket svår fråga. I början läste jag inga bloggar så jag minns faktiskt inte.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det är alltid lite pinigt att läsa vad man själv har skrivit men jag tror det är nyttigt. Man lär sig mer om sig själv + att stå för sina åsikter eftersom det är svårt att ta tillbaka dem.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
33.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Samtliga är mer eller mindre dagboksbloggar. Ett par är rena nöjesbloggar.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
I don’t like you in that way.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Superhunken Honky.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De är inte förvånade, så att säga.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja, verkligen. Men framförallt tror jag att de fått en annan, mer nyanserad bild av mig.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Gränsen tänjs konstant men ser det som en nyttig process. Jag vill ju vara mer vågad!
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Mina vänners privata angelägenheter.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Stor. Men eftersom min familj är spridd för vinden och jag ogillar att telefonera kan de hålla sig uppdaterade om mitt innehållsrika liv (som min första blogg för övrigt hette).
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Absolut.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall:
Vissa har jag känt först och läst sen (typ Oswald) men de jag läst först och träffat sedan är Honky, Aronbaby, Jonaz, Being Blogged.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Allting kan ju vara skadligt. Så visst.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nja. Jag tar åt mig för mycket av allt och kanske kan jag via bloggandet lära mig att inte göra det.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Japp.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Man blir ju beroende… Och tänker “det här måste jag blogga om”.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Det tror jag nog. Hur det utvecklas har jag dock ingen aning om.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror att det mesta påverkar helheten. Så även bloggkulturen…
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag tror att vissa närstående fått veta saker om mig som de aldrig vågat fråga om. Det är bra. Både för mig och dem.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har fått bekräftat att det är den triviala vardagen som räknas.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Är lite sent ute så de flesta har säkert redan svarat på denna enkät. Så, go on, du som vill!

Dålig början på bra dag

Det är en sådan där jobbig morgon. Vaknade sent pga dålig sömn. Hann inte promenera till jobbet. Hann inte duscha, känner mig ful och småäcklig. Glömde frukosten hemma.
Som tur är jobbar jag bara fyra timmar idag.
Och jag tänker sluta läsa gratistidningarna. Utdelarna är så fruktansvärt irriterande. Som gamar! Och tänk; tre tidningar har vi här i Stockholm. Fatta alla stackars träd som får sätta livet till. Värdelöst.

Play me like a record

En vän till mig talar ofta om att hon (som är ack så mycket äldre än jag..) insett att man vart tionde år genomgår en massa förändringar. Både positiva och negativa. Jag tror att jag har kommit till en sådan brytpunkt nu.
Så här en knapp vecka in på det nya året kan jag konstatera att nyårslöftena hålls bra. Jag traskar på till jobbet och har redan hunnit göra en mycket vågad – för att inte säga ekivok – sak som jag av förklarliga skäl inte tänker skriva om här. Men befriande var det. Kände mig nästan pånyttfödd efteråt. Hihihi.