Intervjun

För några månader sedan blev jag intervjuad om min hemsida och mitt bloggande och jag har just fått det färdiga resultatet i min hand. Ska lusläsa det hemma på balkongen. Nu ska jag strax hem. Sebbe är hos hundvakten och jag ska tvätta så jag har något glammigt att ta på mig på bokreleasen ikväll.
Hoppas ni har en härlig dag.
Ciao.

Working fag

Jag sa något inte helt positivt om någon på min arbetsplats, varpå min kollega P utbrast;
“Härligt att se att den gamla Kim är tillbaka”.
“Men vad då, jag har väl aldrig varit känd för att vara elak?”, undrade jag.
“Nej, men att du säger som det är. Det är ett tecken på att man bryr sig”.
Jag är oerhört trött på människor som gnäller över rådande omständigheter (som är arbetsrelaterade). Börja med att göra ditt jobb ordentligt och klaga sedan. Om XX fick en tillsägelse för några år sedan som hade just med dennes arbetsprestation att göra, och vederbörande sa sig veta själv att jobbet inte sköttes vidare bra, varför får detta då fortgå år efter år?
Själv är jag en sådan som gör det bästa av situationen (allvarligt) och lägger ner alldeles för mycket energi på något jag aldrig får cred för. Jag är ju en sådan ljuv liten blomma som ofta förbises. Det + människor som den jag beskrev ovan leder ju till att man tappar motivationen helt.
En annan sak är den så kallade ledningen. För fem år sedan kom jag med en massa förslag till förbättringar men fick noll feedback. När sedan dessa gamla – av mig kläckta – idéer kommer upp på tapeten ett halvt decennium senare, signerade någon annan – då blir jag rasande.
Jag har egentligen ett väldigt trevligt jobb men jag vill hävda att den sega ledningen förstört det mesta. Framförallt gemenskapen som en gång i tiden gjorde det till ett rent nöje att gå till jobbet.
En konkret miffogrej som hände innan jag blev sjukskriven; jag blev ombedd att utforma ett gäng annonser och satt och gjorde dessa hemma långt in på nätterna. När jag sedan skickade in dem gick det en vecka, två veckor och tre veckor utan att jag fick någon respons. Ringde upp och undrade vad som stod på. Blev kallad till ett möte och det visade sig att de många kockar som kokar denna SOPPA som vanligt hade haft bristfällig kommunikation och jag hade kommit i kläm. Fick en check. Sedan satte jag mentalt punkt för mig själv på detta företag. Jag ska göra mitt jobb, inte bry mig om annat, och sedan gå hem.

Lunch på UTV

Ska strax gå på lunch och passande nog hittade jag en site med en massa vegetariska GI-recept (det finns köttiga rätter också).
I eftermiddag ska jag slå till på haloumi med bulgursallad. Till lunch på jobbet blir det nada. Hinner inte. Åt ju frukost för ett tag sedan; havregrynsgröt med äppelmos.
Jag har ansökt om semester i september. Köpenhamnsweekend 🙂 Hundvakten är redan informerad.
Ikväll ska jag på bokreleaseparty hos Normal Förlag. Tänkte ju att de ska få den stora äran att ge ut min bok. Jag ska snart berätta mer om den, måste bara komma lite längre med arbetet. Är väldigt dålig på att tala om ofärdiga projekt. Helst ska allt vara klart igår.

Måndag morgon

Klockan ringde 05:30 och jag snoozade till kvart i sex.
På med kläderna och ut med Sebbe som trippade varsamt i det daggvåta gräset.
In igen, packade väskan och gick till tunnelbanan. Solen trängde sig in under kepsen och jag satte mig trött på den provisoriska tunnelbaneperrongen (SL bygger om). Skönt att slippa morgonrusningen. Tåget var näst intill tomt. Drygt 10 minuter senare klev jag av vid Hötorget och sneddade över Malmskillnadsgatan ner till Oxtorget. Tryckte in koden, klev in på kontoret och småpratade med kollegan F medan jag väntade på att vattnet till snabbkaffet skulle bli redo. Slog mig ner vid datorn och såg 07-nyheterna på TV4 medan jag snabbt bläddrade igenom Dagens Nyheter. Det skrivs mycket om gayfrågor nu. Pridevecka och valår. Då gäller det att ligga i.
Pride ja. Ska ni gå?
Det bästa; man kan få gratis massage varje dag (om man talar om kärlek, relationer och sex). Det är väl en anledning om någon 🙂
Kollade programmet på hemsidan.
Linda Lampenius spelar under invigningskvällen på onsdag. Invigningstalet hålls av Amelia Adamo och Jan Guillou (but why?) och uppträder gör för hundrade gången Shirley Clamp samt Lill-Babs (!).
Vips var klockan halv åtta så jag slog på SVT för att kolla nyheterna.
Väntar på min kollega P. Han kommer strax.

Skola

Om en och en halv vecka börjar skolan och jag börjar bli lite nervo. Jag har inga direkt fiiina minnen från min skoltid. Och nu ska jag läsa webbproduktion. Tänk om alla i klassen är sådana där jobbiga unga datanördheteropojkar. Hur ska det gå? Jag hoppas att det finns många töser i klassen. Eller trevliga fjollor. Bara inga jobbiga skräniga människor.
Tur att jag har Stesolid. Jag behöver all hjälp jag kan få.
Jag har aldrig riktigt utnyttjat mina resurser eftersom min skoltid mest gick åt till att ta mig till och från skolan med så få ångestattacker som möjligt. Därför har jag en del luckor i min så kallade allmänbildning, något som jag försöker ta igen genom att läsa framförallt historieböcker hemma. Samt sådana där “vad varje svensk bör veta”-böcker.
Började läsa spanska för ett par år sedan som mjukstart eftersom jag visste att jag skulle komma att vilja plugga igen. Valde spanska för att
a) jag kunde redan en del och ville verkligen lära mig språket
b) språk har alltid varit min starka sida, alltså spelade jag så att säga redan på min spelhalva och hade inte jättesugigt självförtroende
Jag fick MVG men kände inte att jag var värd högsta betyg. Varför är jag alltid så? Varför kan jag inte bara känna; “gud vad jag är bra, MVG because I’m worth it”?