Månad: september 2005

Fujitsu Siemens AMILO A 1645G

Fujitsu Siemens AMILO A 1645G

Så, nu sitter jag hemma framför nya underbara laptopen, Fujitsu Siemens AMILO A 1645G, och skriver lite. Lyssnar på samlingsskivan Absolue One Hit Wonders och njuter av livet.
Älskar mina lediga dagar, nu dag 4/6. Skulle kunna vara ledig hur länge som helst utan att bli rastlös. Visst känns det som att allting har rullat på i ett rasande tempo sedan den dagen man gick ut nian?! Så känns det för mig i alla fall. Aldrig är jag ledig länge, länge så jag hinner med allt det där jag önskat hinna med. Tiden räcker aldrig till. Måste hinna bara vara också. Det är det bästa av allt.

Hung Up

Nu har jag, efter noggranna efterforskningar lyckats höra ett trettio sekunder långt klipp av kommande Madonnasingeln Hung Up, och visst finns en sampling av Abbas Gimme Gimme Gimme i refrängen. Lovely. Som jag längtar efter albumet Confessions On A Dancefloor. Varje skivsläpp från Madonna är som julafton femton gånger om för mig.

Frustration och TV

Det är märkligt hur lätt det är att bli av med frustration och ångest. Jag har två sätt. Antingen sätter jag mig ner vid datorn och skriver och skriver, rakt upp och ner. Tangentbordet går varmt och varje nedslag lättar mitt sinne. Eller så slår jag på en poppig skiva och rådansar i min ensamhet tills allt elände lämnat min arma kropp.
Idag valde jag att skriva. Eftersom jag lider av beslutsångest skrev jag på tre texter samtidigt. Skulle man lägga dem som transparenta papyrus ovanpå varandra skulle man lätt se de gemensamma nämnarna, dvs. det som orsakar all denna frustration. Bort med det! Driv ut det bums!
TV:n står på (utan ljud eftersom jag lyssnar på uppiggande pop). Jag ser hemskt lite på TV nuförtiden. Idag såg jag äntligen Falcon Crest! Jag som blev så glad när jag hörde att Kanal 5 skulle visa denna lovely serie igen hade inte hunnit/kunnat se ett enda avsnitt förrän idag. Jag mindes inte att kvaliteten var så kass. Att det var så tacky. Men jag hade rätt när det gäller Lance och Melissa: råsnygga båda två.
Mer TV då. Undrar hur många små tjugor TV4 betalar för dessa bedrövliga På liv och död-snuttar från USA som de envisas att visa. Hur ser människorna ut!? Är det genuina 80-talsinslag eller är de bara väldigt efter? Lika stort humorvärde som shoppingkanalen. Jag kan bli fast framför den för jag förstår bara inte. Vem handlar av dem? Vad får människorna som säljer sig själv så?
Ännu mer TV då. Varför måste allt komma från USA? När samtliga kanaler envisas med att visa vidriga såpor som alla handlar om samma sak, kan de då inte köpa in dem från någon annanstans? En fransk såpa? En latinamerikansk kanske? Why not?
Hahahaa! Jag såg lite av Ocean Avenue idag också! Det måste väl ändå vara det sämsta någonsin! Allt är verkligen fel! ALLT! Skådespelarna, manuset, vinjetten, BAKGRUNDSMUSIKEN är helt malplacerad och allt suger verkligen från början till slut. Humorvärde där också.