Arbetsglädje

Oh, vad skönt att komma hem efter en bra dag på jobbet. En timme innan jag skulle gå hem insåg jag att det blir långhelg och min fösta tanke var: ”Men vad trist.” Så jag antar att jag trivs på jobbet. \o/

En ENORM bokleverans levererades idag. Mitt ansvarsfulla arbete innebär att det är JAG som bestämmer hur många böcker i olika genrer som ska tas in. Känner mig som en diktator och det är underbart.
Hyllorna gapade tomma efter julruschen.

Så idag packade jag upp en massa lådor med nyinkomna böcker och jag älskar att hålla en fet bok i näven. Underbart.
Förra månadens temaböcker med historiskt tema plockades bort och ersattes med januari månads temaböcker om kost och hälsa.
Idag tog jag med mig tre böcker hem, som skulle bort ur sortimentet: två (svenska) historiska böcker om Åbo, samt Fashicon om grafisk design. Intressant. Har man jobbat med sånt så blir man lite skadad. Jag ser exempelvis ofta ett typsnitt på en skylt innan jag ser vad det faktiskt står.

När bokfarbror har ställt upp nya böcker i hyllorna och det fem min. senare ser ut så här så blir farbror glad. Jag vet vad jag gör! Lita på mig.

En händelserik dag i butiken. Jag gillar verkligen kollegorna. Det är nåt visst med purfinländare – så avslappnade, öppna och på alla vis reko och hyvens. Tro mig. (Eller så är det ett huvudstadsfenomen.)

Många rara kunder idag.
En mycket gammal dam utbrast några ord på svenska mitt i allt när hon talade finska med mig, så där som jag (tydligen) också brukar göra. Lite ”jaså” och ”hoppsan” och liknande, så jag svarade på svenska och damen sken upp som en vacker finlandssvensk sol.
Det här med språk är som ni vet viktiga grejer och varje språk är ett helt eget universum.

Bra, snygg bok.
gilla och dela:

På nya jobbet spelas Roxette på radion

Här på nya jobbet går det bra. Alla är väldigt trevliga och välkomnande och jag är ju en ’easy going’ skojfrisk man med hög arbetsmoral så…
Idag slutade han vars arbetsuppgifter nu är mina. Han tog mig i hand och sa: ”Såja. Nu lämnar jag över ansvaret åt dig. Jag kommer att sakna mina böcker.”

Fick mina passerkort etc. så nu är även jag en sån där viktig typ med grejer kring halsen. Dessvärre med ful arbetsklädsel men jag piffar upp helheten med fin frisyr och lite bling.

De spelar mycket Roxette på radio och nu förstår jag ju varför. Ledsamt. Marie Fredrikssons bortgång kom lite oväntat. ”Efter stormen” är en favorit-LP. Eller -kassett faktiskt.

Låt oss återigen komma ihåg att leva idag (och vara vänliga mot varandra) (och artiga!), ty morgondagen kan vara en myt.

gilla och dela:

På de osmarta mobiltelefonernas tid

På de osmarta mobiltelefonernas tid kunde man beställa ”ikoner”, d.v.s. bakgrundsbilder (som ju inte var bilder) och ringsignaler och jag arbetade ett kort tag i kundservice, dit missnöjda kunder ringde. 
Naturligtvis var det de småekivoka ”bilderna” som sålde bäst. En gång ringde en ung kis som hade fått fel ”bild”. Jag frågade vad det var han hade beställt och kisen blev blyg och mumlade till slut fram att ”det var en sån där med tuttar”.
Rart.

I kundtjänsten hette jag Emil och det var ett par damer som blev förtjusta i ”mig”. De ringde ibland bara för att småprata.

Några år tidigare, i mitten av 90-talet, arbetade jag på en sån där partyline. Ni minns kanske de festliga reklamfilmerna som rullade på MTV. Till ”min” linje ringde glada homofiler från Australien. Jag underhöll dem bäst jag kunde och kopplade ihop dem när de ville tala på tu man hand. De fick inte snacka snusk och de fick inte ens svära. Jag kallade mig Ricky. På den tiden var nämligen Rickie Lake på tapeten. 
Jag fick beundrarpost till kontoret hela vägen från Australien och ibland faxade (!) kunderna små kärleksmeddelanden och foton på sig själva. ”Jag” var mycket populär.

Efter det jobbade jag en mycket kort sväng på en lite mer vågad linje. Dit ringde heta amerikaner som ville tala med en blond ung skandinav. Jag kallade mig Louis. Haha. 
De som ringde ville dock mest bara prata om ditt och datt då de var ensamma. När bomben smällde i Oklahoma ringde folk därifrån för att prata av sig sin oro. Sedan dök moralpolisen upp och dessa telefontjänster förbjöds. 
Jag har kvar dessa beundrarbrev och tittar på dem ibland när jag känner mig ful.

Ja, sånt sysslade jag med när jag var runt 20.

välmående
Det var då det.
gilla och dela:

Nytt jobb (typ) och dagen i bilder

Här kommer min fredag i bilder.
Klockan ringde klockan 06:30 och så här blev dagen:

skifteslagsvägen
Väntar på bussen. Ett litet men mycket hemtrevligt snötäcke på marken.
Framme! Och utan bussdrama idag.
social- och hälsovårdsverkets verksamhetsställe
Social- och hälsovårdsverkets verksamhetsställe, hejsan.
Öppen rehabilitering.
På eftermiddagen körde vi ett slags avslappningsövningar. Lite ”mindfulness”, skulle jag tro att det kan kallas.
kim erik eliakim milrell da costa
Väntar på bussen för att gå på anställningsintervju. Har på mig min nya halsduk. Tack mor!
Succé! Ett vikariat – vid behov – på Folkhälsan.
baggböle apotek
Hämtade ut en ny förpackning antidepressiva. De som faktiskt fungerar och som har givit mig ny livslust.
Fredagschoklad. Hann så klart inte hela vägen hem innan jag började glufsa, medan snön yrde romantiskt omkring mig.

Det gick fint på öppenvården idag också. Vi pratade om självständighetsdagsfirandet och om den kommande helgen. Lunchen lagade vi tillsammans och jag avancerade från riskokare till grönsakshackare. 
Avslappningsövningar på eftermiddagen – jag antar att det kallas ”mindfulness”. Det var skönt men jag var lite okoncentrerad.
Innan vi avrundade dagen fick vi en läxa som vi ska göra under helgen. Ett gäng frågor att besvara efter att ha funderat och vridit och vänt på saker i huvudet.
Apropå det här med att det plötsligt finns fler som heter som jag i min vardag (en hemma och en på öppenvården) så fick jag idag för första gången bli omdöpt. Jag går numera under namnet Kim2.

Jag var på anställningsintervju och blev erbjuden att bli vikarie vid behov, vilket jag tackade ja till. Men det får bli efter öppenvården.

Åkte hem med två helt nya bussar och se – det gick ju utan några som helst problem. Huxflux var jag på hemgatan men det tog ett tag innan jag insåg det då jag kom från ett för mig tidigare okänt håll.
Det skulle nog kunna bli en riktig baggbölebo av mig!
Blake hade skött sig hemma. Inga kisserier någonstans – han har verkligen mognat under den senaste tiden.

Klockan är 17:35 och jag lyssnar på mina politiska poddar. Det kommer nog inte att hända så mycket mer än så här idag, tror jag.
Slappa och slöa och lägga mig i tid, ty i morgon ska jag göra någonting väldigt roligt…

gilla och dela:

Mellan två jobb

Från och med idag är jag arbetslös för första gången på 22 år.
Fattade det beslutet för två månader sedan.

Är således arbetssökande. Tips emottages. Södra Finland eller distansarbete. Det mesta av intresse.

Är inte bäst på någonting men lite halvbra på det mesta (utom motorer och betongborrande osv). Är följsam och flexibel.

Är inte en sån som ”älskar att ha många bollar i luften” eftersom jag heller inte ”fungerar som bäst under press”. Älskar heller inte ”att träffa nya människor” då jag är skeptisk och misstänksam.

Tack för tips.

gilla och dela:

Sista dagen på kontoret!

Idag var det dags.
Jag tog mig till kontoret.

Jo, i väldigt många år jobbade jag heltid och satt på kontoret varje dag.
Sedan började jag arbeta halvtid då jag fick ett annat jobb – mitt ultimata drömjobb som dock gick åt pipsvängen.
Samtidigt kom möjligheten att jobba hemifrån – så de senaste åren har jag varit på plats endast en dag per vecka.
Varje fredag.

Nästa fredag har jag semester – eftersom jag flyttar dagen därpå.

Därför tog jag farväl idag.
Endast en kollega – och en mycket god vän – var på plats.

Vi pratade.
Vi skrattade.
Vi kramades.
Jag gick.

Så här såg min dag ut i bilder + med en liten avslutande video.

#LastDayAtTheOffice : last breakfast. #MovingOutMovingOn

A photo posted by KimOfFinland (@kimoffinland) on


Sista frukosten! En redig macka och ett glas juice.

#LastDayAtTheOffice : Reading #tantsnusk, last cup of coffee. A photo posted by KimOfFinland (@kimoffinland) on


Sista tantsnusket och sista koppen kaffe.

#LastDayAtTheOffice : Handing over my keys.

A photo posted by KimOfFinland (@kimoffinland) on

Och sedan överlämnade jag mina nycklar.

Nu ska jag ju faktiskt jobba kvar på företaget tills vidare.
På distans.
Så kontors-Kimman är en figur som ej längre existerar.

gilla och dela:

Härliga kollegor

Nu när jag – efter att de senaste 21 åren ha jobbat betydligt mer än heltid – endast arbetar halvtid, så gör jag det oftast hemifrån.
Men en dag i veckan så tar jag mig till kontoret och det är så skönt att träffa de rara kollegorna.

Jag är ju ingen supersocial person, men det är lätt hänt att en blir lite isolerad när en spenderar större delen av sin tid i hemmet.

Så jag ser fram emot den där arbetsdagen varje vecka.
Nästan så att jag inte vill gå hem när jobbet är avklarat.

gilla och dela:

Livets vimsiga, festliga vägar

Här sitter jag, i Sessionssalen på Judiska Församlingen.
I tjänsten har vi en så kallad ”bootcamp”.
Vi har flugit in en mycket vis herre från Israel, och han ”ger Israelvänner och -aktivister de rätta verktygen att stå upp för Israel i en ofta fientlig miljö”.

Här träffade jag en Facebookvän som är ute på en väldigt liknande livsresa som jag.
Faktiskt har våra familjer – med ursprung i ett annat land – bott på samma gata i den västsvenska stad som jag växte upp i.

Och nu ses vi i detta skede i livet.

Jag har under åren träffat många som vandrar/har vandrat längs samma stigar.

Livet kan vara spännande mellan varven!
En måste bara vara öppen och våga säga JA TACK.

gilla och dela:

Äntligen fredag

Ja, måndag för de flesta, men för mig är åttadagarsveckan snart slut.
Bra så.
Jag är trött men vid gott mod. Jag vill sova. De tidiga morgnarna sätter sina spår.
Men det var inte det vi skulle prata om. Nej, jag ska berätta om nattens drömmar och ni är välkomna att analysera dem.
1
En mycket närstående person tog livet av sig och när jag kom till platsen så var ingen ledsen. Allt var lugnt. ”Varför är ingen ledsen?” frågade jag. ”Därför att NN tog inte livet av sig för att livet var outhärdligt och hemskt. Inte heller för att NN skulle ha varit deprimerad. Nej. NN tog livet av sig därför att hon tyckte att hon inte hade mer att göra i denna värld. Hon hade gjort allt hon skulle. Ja, hon var färdig helt enkelt”.
Mycket märkligt var det.
2
Mina skor kändes konstiga och tunga och jag noterade att det gått hål i sulan. När jag stack in fingret för att rensa så kom det ut en massa pengar. Jag räknade mynten till 500 kr i olika utländska valutor (främst brittiska pund).
Mycket märkligt var det.

gilla och dela: