(Smyg-) Höst i Mejlans

Åh, vad jag älskar vår stadsdel Mejlans.
Och jag älskar Helsingfors.
Och Finland.
Och hösten.
Såna sköna promenader tillsammans med Blake efter jobbet.
jag tror bestämt att det är Riktig Höst om cirka fyra dagar (jag räknade just ut det). Då ska jag ge mig ut för att fotografera riktigt ordentligt. Som höstälskare tycker jag att denna fantastiska årstid är på tok för kort. I år ska jag försöka hinna ta till vara på den.


Väldigt spännande dagar på arbetsplatsen just nu; ingenting jag kan prata om ännu, men håll tummarna så återkommer jag inom kort och delar med mig för församlingen.

Jag fick nyss tillbaka livslusten igen, efter en liten dipp. De där dipparna kommer då och då. Tack och lov vet jag att de alltid går över.

Bra kollegor, fin väninna, rens

Helgen kom och gick. Lördagen tillbringade jag på jobbet och hade en väldigt trevlig arbetsdag med två av mina kollegor. Tänk så härligt att trivas på jobbet och med kollegorna!

I fredags var jag på middag hos en god väninna och det råkade vara Rosh haShana – det judiska nyåret – så det passade fint med gott sällskap och väldigt god mat.
Jag har under de senaste två åren lärt känna människor som har kommit att stå mig mycket nära. Man kan inte annat än att känna tacksamhet över att man kan vara helt öppen och ärlig om allt och ingenting, och tänk att man kan prata om Vad Som Helst!
Det värderar jag högt.

Coronahåret växer och just nu ser jag minst sagt oborstad ut. Det är nu det gäller att hålla ut och att försöka att hålla barret på plats. Jag bestämde mig ju för att låta håret växa i och med coronapausen då frisörbesök inte var möjliga.
Den 16:e januari klippte jag mig senast, vill jag minnas.
Jag ska klara ett år!

Hela veckan har det blivit väldigt mycket Madonna; jag har hoppat från album till album och jag har njutit. Vilken fantastisk artist hon är. En riktig trösterska.

Idag söndag har jag rensat. Ja, jag har gått igenom porslin, glas och annat tillbehör och lagt undan sådant som jag aldrig använder, eller som jag får dåliga vibbar av. Detta ska lämnas in för återvinning, eller snarare återanvändning.
Varför ska man ha en ful kaffekopp när man kan diska ur och dricka ur favoritkoppen? Kanske är den fula fin i någon annans ögon. Bort med de fula! Livet är fult nog ändå.

Blake (min hund) sover och när han vaknar blir det långpromenad och därefter ska jag planera nya arbetsveckan och äta ärtsoppa. Och dricka vatten ur ett mycket vackert glas.

Motionerar, jobbar + småhärjar på twitter

Det blev en lite udda vecka arbetsmässigt då arbetstiderna (-dagarna) växlade fram och tillbaka. Jag gillar ju att kunna planera och att vara mentalt förberedd på vad som komma ska den närmaste tiden. Nu blev det inte så men idag är jag ledig.

Det är väldigt 40+ att vara nöjd med en regnig söndag med poddar att lyssna ikapp, en kelig hund och en massa kaffe. Nöjd, liksom.

Jag har tagit en paus från Facebook men eftersom jag har en glappande trut så har jag härjat på twitter istället och jag lyckades bli lite viral… Läs kommentarerna. Goda och onda. Underhållande.

Hälsans höst har fortsatt och jag har promenerat till och från jobbet. Det är ju faktiskt härligt att gå och jag har alltid gått mycket. Med uppiggande pop i öronen flyger jag fram längs gator, torg och skogsstigar.

Men, som sagt, idag är det vilodag och jag ska strax svänga ihop blomkålsmos och sojakorv. Obs. Att jag är vegetarian (+bög) betyder inte att jag är vänsterextrem. Jag är ju inte ens vegan. Jag känner att jag alltid måste påpeka detta eftersom jag inte vill blandas ihop med de vänsterextrema.

September, september

Åh, vad skönt det var att idag vara tillbaka på jobbet. Jag trivs så bra och jag har så HÄRLIGA kollegor.
”Har du matlåda med dig?” frågade S.B. När jag svarade nej kontrade denna fantastiska superkvinna med: ”Ta en av mina mackor. Det är mörkt bröd och bara ost och lite grönt på, men varsågod”. ”Vad då ’bara’?!”
Ja, de är himla goa allihop.

Som jag berättade igår så har jag inlett Hälsans höst och därför promenerade jag till och från Gruvan idag. Det var lite kämpigt att till fots ge mig av hemifrån i morse klockan 06:58, det medger jag. Men jag gjorde det och nyss kom jag även hem med hjälp av mina nu blåsbeprydda fötter.

Det är rätt skönt att susa fram genom stan i hög takt och med nåt uppiggande i öronen.

September är min absoluta favoritmånad; jag mår oftast bra just när sommaren slår över i höst. Alltid en nystart och ny energi och livslust.
September 2020 kommer jag att vika åt hälsa och motion, samt arbete och hemmahäng.
Jag ska till och med försöka (försöka!) att inte följa nyhetsflödet så slaviskt eftersom jag bara blir så jävla förbannad hela tiden eftersom vår del av världen är på väg käpprätt åt jävla helvete på grund av alla politiskt korrekta, självmordsbenägna jävla muppjävlar som styr och ställer inom politiken, och som ljuger och förvränger inom journalistiken.
Jag spyr på dem.
VOMERAR.

Se. Jag blev genast uppeldad. På ett dåligt sätt. Usch. Måste pausa.

Byns dåliga kvinna

Fick i uppgift att klä en skyltdocka. Jag varnade:
”Bara så du vet så kommer hon att se ut som ’byns dåliga kvinna’. Jag gillar när damer är så där överfeminina, så att det slår över mot slampighet*.”

Jag lyckades bra trots allt. Dockan ser relativt kysk ut (men man ser att hon är ’a fun-loving girl’). En kort, svart snäv klänning med glitterdetaljer upptill. Smycken, smycken, smycken runt hals och handleder. En sjal runt det hårlösa huvudet samt den obligatoriska handväskan. Skyhöga klackar så klart.
Tyvärr var hon redan färdigsminkad. Hade varit lajbans att gå loss med penslarna.
#KulPåJobbet

*Ända sedan jag var barn har jag beundrat såna kvinnor. I westernfilmerna satt de ’dåliga’ kvinnorna på nån saloon. Enorma klänningar, lockat hår under en stor hatt, mycket smink. De var färgglada och läckra till skillnad från de andra grå damerna som såg buttra och snipkäftade ut. De ’dåliga’ skrattade och njöt av livet. Sån ville jag bli som vuxen.
Men nej.
Jag blev en…
…Farbror.

Farbror.