Succé på jobbet

Igår invigde vi vår nya butik i Kajsaniemi i centrala Helsingfors. Det blev omedelbar succé.

Vi var inte helt förberedda på att inslaget på lokalnyheterna skulle ha ett SÅDANT genomslag. Helsingforsarna kom i drivor och de älskade vår flådiga butik. De tackade oss för att vår second hand-kedja äntligen finns i innerstan och en efter en önskade de oss lycka till.

Känner mig som hemma.

En gammal tant sa: ”Underbart att ni äntligen finns här mitt i stan” och jag svarade ”Visst är det” och gjorde tummen upp. Då log hon sitt underbara tantleende och gav mig en rivig 👍🏼 tillbaka. Så söt.
En finlandssvensk dam sa på sin eleganta svenska att ”särskilt bokavdelningen är suverän”. Jag svarade: ”Jag tar åt mig eftersom det är jag som har organiserat och planerat den”.
Alla var glada och alla var imponerade av vårt CLASSY utbud. I vår citybutik säljer vi prylar för ”citymänniskan”.

Ja, det var en oerhört hektisk men underbar dag. I vår butik på Kajsaniemigatan kommer jag att trivas.


Det var den sommaren det

För några dagar sedan slog vädret plötsligt om och nu är det nästan lite höstkänsla här i Helsingfors. Sommaren tog slut på ett så abrupt och okänsligt vis.

Men.
Vilken sommar!
Förmodligen mitt livs bästa – och roligaste. Och vilken solig och varm sommar vi hade. Värmeböljan bara fortsatte och fortsatte.
En väldigt kort sammanfattning i bildform.
Det har hänt tråkiga saker också (oberoende av mig) men jag berättar om dem vid ett annat tillfälle.

Jag hade knappt någon semester men jag tillbringade större delen av min lediga tid på balkongen. Inte i solen – jag lärde mig min läxa i samband med solstingshelvetet.

Och så har jag ju badat en MASSA. Mer än någonsin tidigare – åtminstone mer än någonsin i vuxen ålder.

Jag har även tagit hand om min hälsa på många olika sätt. Även kurer mot min ryggskada och ichias, men lite annat också. Blev ordinerad att köra blodtryckskontroll två gånger per dygn i två veckor. Sprungit hos kiropraktorn och på labbet och annat smått och gott.

Har hängt extremt mycket med min BFFF (det sista F:et står för Finland). Jag har en BFFS också. 😀 Känner mig välsignad.
Jag och min BFFF bodde hos varandra veckovis och vi hade så himla trevligt. Hon kan alla de där obskyra gamla popdängorna från 80- och 90-talen som jag trodde att jag var ensam om att komma ihåg och kunna sjunga med i. Vi bara synkar så otroligt bra och vi har så mycket att prata om. Vi lärde känna varandra på jobbet i november 2020 och det sa klick, men först när vi satt i coronakarantän så började vår vänskap blomma ut på allvar, per telefon.

Blake tyckte att det var lite för varmt. Han är ju mexikan och gillar sol och värme, men nu blev det lite för mycket av det goda.

Jag gick ner sex kilo eftersom jag var så ”aktiv” och jag åt knappt någonting heller, då matlusten helt försvann på grund av extremhettan.

Min BFFF blev israelvän tack vare mina lektioner i historia och politik. Wow.
(Det blir alla som läser på lite.)

Jag var så himla glad mest hela tiden.

Och jag bar kippah.

Jag fick en Britney-t-shirt.

Efter att ha slasat runt i småkläder började jag klä upp mig en smula.

Jag var på jobbet en måndag och fick ett erbjudande som tog mig på sängen. Gick ut för att ta mig en nypa frisk luft och knäppte denna selfie, som ett evigt minne.

Erbjudandet i fråga fick mig att säga tack och hej till Esbo.

Och nu har jag blivit befordrad och börjat jobba mitt i centrala Helsingfors, vilket är SÅ skönt. Spårvagn från dörr till dörr. Slut med krångliga Esbobussar.

Ja, kort och gott: mitt livs sommar.
Nu känns det lite likadant som när du varit på en underbar semester och kommer hem till vardagen. Lite nedstämd känsla och en längtan om att backa bandet.
Men nu är det som det är; sommaren är över och vi får blicka framåt och vara tacksamma över att vi har överlevt.

Rutiner och dygnsrytm

För första gången på ungefär ett och ett halvt år har jag inte ont i kroppen. Jag talar alltså om min skadade nedre del av ryggen samt tillhörande ichias.
Detta tack vare flitiga besök hos kiropraktorn samt stark medicinering: smärtstillande, inflammatoriskt, muskelavslappnande.
Dessutom har jag bett om att få sluta arbeta kvällstid. Det är nämligen så att kvällstid kommer smärtorna som ett brev på posten (ett talesätt som ju dessvärre inte stämmer numera, eftersom allt hela tiden bara blir sämre och sämre – så också postgången).

För mig är det helt sinnessjukt att man ens jobbar under kvällar och nätter (jaja, inom vissa yrken krävs att människor arbetar dygnet runt, men så är det ju knappast när man som jag säljer böcker för att få mat på bordet).
Människan ska kliva upp när solen går upp för att mjölka korna och plöja åkern. När solen går ner ska vi vila inför nästa morgon. Vi har det i generna och allt annat är bara artificiellt och högst onaturligt. Och skadligt.

För tjugo år sedan jobbade jag under väldigt många år dagtid, kvällstid och nattetid. Med tanke på mina kroniska sömnproblem så är det ju helt absurt att jag gjorde detta, men jag vågade inte säga nej eftersom jag inte ville riskera att bli arbetslös. Så sorgligt.
Till slut gick jag in i den berömda väggen och blev sjukskriven på grund av utmattning och depression. I ett halvår var jag borta. Därefter började jag arbeta endast dagtid och genast fick jag balans, rutiner och bättre hälsa såväl psykiskt som fysiskt.

Ha en trevlig arbetsvecka. Eller semestervecka. Eller vad som helst. Ha en bra vecka.

Vardagen återvänder så sakteliga

Långsamt, långsamt börjar vardagen återvända efter min fars plötsliga och mycket chockartade bortgång.
Det tradiga är att Den Eviga Ensamheten känns extra påtaglig i dessa tider. Vilken tur att jag har ett jobb (och [till största delen] bra kollegor), ty det är på jobbet som alla mina sociala kontakter äger rum numera.
Allt jag gör är jobbar och är hemma.
Vilken tur då att jag har en så älskvärd hund. Blake är en klippa. Och alltid lika glad över att se mig.

Nu vet vi ju inte vad som händer i och med ytterligare restriktioner. Hur påverkar denna eviga pandemi samhällets singlar? Inga nya kontakter knyts. Man kan för f*n inte ens flirta med ett käftskydd som täcker halva fejset. Vidrigt är det.
Inte konstigt att folk och fä super och knarkar och deppar ihop.
Jag börjar bli skeptisk till hela coronahelvetet.

Mer om det nån annan gång.

Jag är ledig idag och har just en ärtsoppa-från-scratch- på spisen.

En magisk morgon vid havet. Is och snö och himmel. Men vad är vad?
”Kurakeli”, som det heter på finska..

Framgångsrik men grinig och trött

Låtsaspigg Kim och ärligt morgonpömsig Blake.

Ännu en arbetsvecka ligger bakom mig och det var så skönt att komma hem i eftermiddags. Den här veckan var så att säga framgångsrik. Det känns tillfredsställande. Jag har fått mycket beröm för min arbetsinsats och det uppskattar jag då jag har erfarenhet av arbetsplatser där man inte fick någon som helst feedback. Det var varken bu eller bä och det var tråkigt och oinspirerande.

Jag har så bra kollegor också. Ett par av dem har på kort tid gått från att ”bara” vara kollegor till att vara även vänner. Inte illa alls! De är just såna där typer som jag gillar, som är sig själva. De bara ÄR, och spelar inga roller. Det går jag igång på (eftersom jag inbillar mig att jag själv är likadan).
Jag är bra på att läsa människor och ibland (sällan) fattar jag ögonaböj tycke för någon. Fint, ty det är ju inte helt lätt att hitta nya vänner i vuxen ålder. Speciellt inte i dessa tider som präglas av isolering och ensamhet.

Trevligt meddelande från kollega/vän.

Jag hade någonting mer på hjärtat men det får bli ett annat inlägg, ty just nu kommer jag verkligen inte ihåg vad det var jag skulle säga.
Är väldigt trött och när jag är trött så är jag väldigt, väldigt grinig. På ett pubertalt sätt. Jag är inte rolig att ha att göra med i detta tillstånd. Vilken tur att det dåliga humöret går över efter en god natts sömn.
Så nu säger jag helt enkelt god natt!