Solsting! Vilket helvete.

Numera inte utan en elegant hatt!

För ett tag sedan drabbades jag av solsting och det var första gången i mitt liv. Tänk att jag har rest så in i helvete och aldrig har jag behövt akta mig för solen.
Jag har förvisso aldrig varit någon solande människa, men man får ju sol på sig överallt hela tiden ändå.

Så.

Jag var på ”minisemester” hos en väninna i Esbo(!) och vi badade två dagar på raken. Mellan bad-attackerna satt vi i skuggan. Det var i och för sig en bra bit att gå för att ta sig till och från stranden, men hur långa sträckor har jag inte gått i Israel? I Spanien? I Brasilien? Och så vidare. I stekande solsken. Men Esbos sol var visst för mycket för mig.

Både jag och väninnan mådde exakt likadant när vi vaknade följande morgon.
Jag var så vansinnigt yr. Jag kände knappt armar eller ben. Jag var helt och fullständigt orkeslös. Vid ett tillfälle hallucinerade jag.
Detta höll i sig i fyra dygn. De två första var värst och dag tre och fyra kom och gick symtomen. Dag fem var jag återställd.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig tidigare har mått så dåligt.

Därför aktar jag mig hädanefter för solen. Måste jag gå ut så tar jag på mig en elegant hatt.

Det var kul så länge det varade.
Här sitter jag just nu – på min nystädade balkong. En överlevare. I skuggan.

2 reaktioner till “Solsting! Vilket helvete.”

  1. Stackars dig, det låter hemskt. Hur gjorde du för att kurera dig? Vätskeersättning? Jag har nämligen sett att dessa produkter promotas i Svenska varuhus. Bra att du är rädd om dig. /Ullis ps. snygga solbrillor på snygg karl 😎 ds.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *