personligt, pop och politik
Ja, jag anade vårdoft häromdagen men det hade jag inte mycket för, ty plötsligt klampade fru Vinter in i stugvärmen. Hon sparkade av sig de grova kängorna i hallen, buffade upp frillan framför spegelväggen i hallen och därefter ställde hon sig under köksfläkten, tände en Blend och väste med sin karakteristiska whiskystämma: ”Finns det kaffe? Näskaffe. Fyra teskedar och en skvätt mjölk!”
Här bjuder jag på ett gäng bilder från nyårshelgen – mitt bästa födelsedagsfirande sedan nån gång på 80-talet.
Jo men jag måste ju berätta en kul grej.
Igår, när han kommit hem från ännu en helg på landet, var Sebbe och jag på väg in och vi genade som vanligt runt knuten. På vintrarna brukar där ligga undanplogad snö i en stor, stor kompakt hög, så vi har för vana att helt enkelt inte gå runt, utan snarare över den.
Igår var snön väldigt porös, men det visste varken Sebbe eller jag. Han tog ett redigt kliv upp på högen och *tjoff* så försvann han. Han syntes knappt; det såg ut som att han dök och förtvivlat försökte simma. Mycket dramatiskt, så klart, men jag kunde naturligtvis inte låta bli att stormflabba.
Comments off.
Vännerna i Tel Aviv uppdaterar idag flitigt sina FB-statusar. De är lyckliga över att ”vintern äntligen har anlänt”.