Etikett: vegetarisk mat

Mat och motion

Det var väl den perfektaste av perfekta höstdagar.

Jag promenerade genom city och över öarna och broarna och solen sken och träden var gula och röda och kepsen höll solstrålarna borta från ögonen mina. Jag gick snabbt, snabbt och kände fläsket skaka. “Av, av, loss, loss”, väste jag medan jag promenerade hela vägen hem.
Väl hemma hade jag en kryddig vegfärs som väntade och jag hade tänkt äta den med fullkornspasta men istället fick jag den udda idén att byta ut pastan mot… brysselkål. Ja, skratta ni, men det var faktiskt väldigt gott!
Nu vilar jag och Sebbe lite men snart ska vi bylsa på oss, ta iPoden i fickan och ge oss ut och vandra den där för mig i lördags ännu okända rundan.
Jag lyssnar gärna på Danas Cinque Milla när jag motionerar. Blir på bra humör och så är ju låten snabb och perfekt för raska promenader. Humor är när en transsexuell sångerska sjunger “I have a party in my house, I serve bananas, bananas, bananas, potatoes… and some co-co-cock”.

Maratonlunch

Igår på lunchen gick jag och kompis R och åt buffé. Därefter glömde jag äta resten av dygnet så idag blev jag rejält hungrig och bestämde mig därför för att äta en redig lunch. Det blev: En ljuvlig medelhavssallad med bl.a. grillad paprika och dolmadaki. Till det en tomat och en stor bit mozzarella och soltorkadtomatröra on top. Som bonus en ostfralla.
Min kollega sa: du slutar aldrig äta.
Jag svarade: jag är man. Jag behöver mycket mat.
Nu sitter jag här och känner hur kroppen njuter medan den suger i sig alla goda vitaminer och mineraler.

Bacon bacon bacon


För drygt ett år sedan bloggade jag om hur glad jag var att jag funnit vegetariska “baconbitar” i affären.

I fredags var lyckan total då jag för första gången hittade vegetariska “baconskivor” i samma butik.
Jag har ju varit vegetarian fullt ut de senaste tolv åren ungefär och som jag skrivit tidigare: det enda jag saknat har varit just bacon. Sältan! Fettet! Knapert! Nu är jag äntligen tillfredsställd.
Jag handlade ett paket och eftersom det var lönedag skulle jag laga vegoburgare till middag. Det är en tradition jag har (ganska ny, men alla traditioner börjar ju någon gång). En god vän till mig äter tacos varje fredag. Jag tycker det är så gulligt. 🙂
Min fräsige vän Eurodarling kom förbi och satt i soffan och lyssnade på Hard Candy medan jag stod i köket och stökade. “Det luktar bacon”, sa han. “Hurra”, svarade jag. “Hoppas det smakar så också”.
Och det gjorde det.

KIMMANS VEGOBURGARE
* Onyttigt vitt hamburgerbröd (den stora modellen)
* Fet hamburgersås
* Röd lök
* Tomat
* Smörgåsgurka
* Vegoburgarbiff
* Två skivor vegobacon
* En massa sallad (olika sorter)
* Cheddarost
Servera med potatis tillagad på valfritt sätt. Denna gång blev det Crisscuts.

Middagsbjudningarnas middagsbjudning

Så, mina soliga pojkar, flickor och transsexuella (både FTM och MTF) – nu ska jag berätta om lördagen.
Jag tog min ärtige hund i armen och så promenerade vi (jag med BWO i lurarna) till Hundvakten, som bor 50 minuter bort. Jag ville testa min onda häl så därför skippade vi bussen. När vi kom fram var vi 20 minuter tidiga så vi sattes i arbete i köket. Det var det värt. Med ett glas rött i näven går ju vilket arbete som helst som en fjäderlätt dans i norska bergslandskap. Och vilken mat sen! Hundvakten, som är en sån där köttätare (han är faktiskt allergisk mot quorn och inte så förtjust i soja, annars hade han gärna tagit större del av “min kost”) lagade allt i två versioner – en köttig och en vegetarisk. Det blev orientalisk buffé bestående av bland annat både fylld paprika (färs, lök, ost) och zucchini, en underbar bulgurröra, inlagd kronärtskocka, ett slags panerad fårostsbiff och mer därtill.
Det var ljuvligt gott.
Innan efterrätten stod på menyn var både Hundvakten (35 år) och Sebbe (2 år) tvungna att ta en powernap så jag satt i min ensamhet och spelade pop*, tömde vinglas efter vinglas och ho*ade på nätet (utan större framgång). Jag spanade även lite på det där bögparet i lägenheten intill. Jag fick dessvärre inte se mycket kul den här gången, men nog fladdrade gardinen till ett par gånger.
Efterrätten bestod av degknyten fyllda med hasselnötter och annat (tror jag). En mycket söt men god sak. Jag är ju mer för sälta än sötma, men smaskade gladeligen i mig ändå.
Slutligen promenerade jag och Sebbe hem – båda mycket mätta och nöjda och med en doggybag (hihi) i näven.
Dagen efter hade jag inte ont i hälen så snart är jag på benen på allvar igen.
Nu önskar jag en god tisdag!
*När jag lärde känna Hundvakten 2003 hade han ca 10 cd-skivor. Nu har han närmare 100. Jag har gjort mitt yttersta för att få honom att förstå att musik är religion.