Trots gårdagens extremhetta så hoppade jag upp på bågen och trampade iväg till Globen Shopping för att handla shorts; kan ju inte ila runt i trashiga jeanshorts hela sommaren. Hittade dessa läckra-smäckra på H&M och det var ju tur att jag fick på mig dem när jag kom hem.
Hittade också ett par linnen och låt mig här lyfta ett finger: att jag bär ett linne är en stor händelse – en happening!
Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck när jag testade dessa trasor framför spegeln i bostaden – de passade nämligen. Jag såg inte ens särskilt fläbbig ut. Nu måste jag således köpa fler likadana – fast i olika färger och med olika mönster. Det blir så när jag väl hittar något som funkar ihop med denna patetiska kropp – så var fallet även med de där eleganta färgade byxorna som jag föll för för ett par år sedan (här syns de rosa och i min fantastiska klädkammare finns de även i blå, grön, gul och svart version).
Aha, du undrar om det är en israelisk flagga du ser på mina smakfulla flipflops! Jadå, det är det. Fick dem av ex-maken och jag älskar dem svårt. (Mitt nyaste favorituttryck är att älska någonting svårt. Det är ju svårt att älska.)
Avslutningsvis vill jag hylla mina israeliska vänner – de är så vänliga, omtänksamma och finemangfina.
Det sägs ofta att israeler är så där medelhavsaktigt burdusa och lätt otrevliga, men det har jag då sannerligen aldrig upplevt.
Igår var det en kamrat som var orolig att jag blivit lurad att betala ett högre pris än nödvändigt för det där hotellrummet. Se konversation nedan.
(Detta händer för övrigt också alltid när jag åker taxi i det heliga landet. ”Hur mycket betalade du?” Eller i förväg: ”Och betala inte mer än så och så mycket”. Puss på dem.)
Etikett: vänner
På begäran: Inlägg tillägnat ”Hetero-Jompa”
Det gick nästan
Så… En vän ringde för en månad sedan och sa att ”då-och-då ska du åka på kryssning för vi ska passa Sebbe”.
Det var nämligen så att vännen skulle överraska sin sambo med en kärleksresa till den fantastiska staden Köpenhamn och min ”kryssning” skulle vara anledningen till att sambon skulle ta ledigt från jobbet.
”Okej”, sa jag, ”jag ska verkligen inte försäga mig”. Det gick bra. Jag ”planerade” ofta min ”kryssning” och såg fram emot den. Senast igår, när ”sambon” ringde så ”packade jag inför kryssningen”. Ha ha ha.
Och så igår kväll hälsade vi på gossarna och ett par underbara citronsmakande drinkar slank ner innanför finblusen och när Sebbe och jag skulle gå hem så sa jag: ”Trevlig resa!”
Ha ha ha. Det sket sig på målsnöret.
Tack och lov så hade ”sambons” sambo redan börjat packa inför ”dagarna som hundvakt”, så ”sambon” hade ju förstått.
Men ändå!
Jag skämdes.
Den stränga magistern i mig
Ding dong! Igår besökte jag granngrabbarna för att ge den ene en kurs i det här med iTunes, iPhone och Apple i allmänhet. Ja, han blev nämligen nyss med iPhone då han tog över min gamla i och med att jag gick över till iPhone 4 (mest för att jag saknade filmfunktionen). (I utbyte fick jag för övrigt en platt-tv tjock-tv och en fåtölj.) (Skratta ni.)
Jag trivdes i lärarrollen – kalla mig gärna magister – och jag bar strikt klädsel och hade svårt slickad sidbena och naturligtvis höll jag en pekpinne i näven. Som jag då och då svingade med.
Grabben, eller ska vi säga eleven, var mycket nöjd med kursen och han älskade bums sin iPhone. ”Men så kul!” sade han. Och ”Tänk att jag kan kolla min mail!” och ”Varför har jag väntat så länge?”
Jo, iPhonen är fortfarande mitt bästa köp någonsin.
Och nej, hundar köper man inte – man adopterar dem.
Privat: Avkopplande arbete och många goda grannar [Uppdaterad]
Aha, ni undrar varför jag sitter här och ugglar klockan 01:12 denna natt mot lördag. Kan avslöja att jag sitter på jobbet och anledningen till det är att jag i måndags sa till fru Chef: ”Jag behöver en lugn och harmonisk helg – det bästa vore att jobba!”
Så blev det. Det är ju så mycket fart och fläng när man är ledig; socialt umgänge, sena kvällar, sprit och så vidare och när måndagen kommer är man inte direkt utvilad. Bättre då att sitta och uggla på arbetsplatsen – alldeles ensam. Med kabel-tv och allt (fatta).
Det var sus, dus, stim och stoj när jag tog mig hit. Svenne var nämligen på väg till krogen och vi vet alla hur han/hon beter sig med lite alkohol i blodet. Gap och skrik på tunnelbanan; den hotfulla stämningen ligger som ett lock över staden. (Och eftersom Svenne inte kommer få ligga i natt heller så pryder snart ett bittert lager krossat glas stadens gator och torg.)
På Malmskillnadsgatan stod människor från Svenska Kyrkan och serverade de prostituerade kaffe. (De verkade måttligt intresserade, men vad vet väl jag.)
Innan jag anlände tog jag en kvällspromenad med min finlandssvenska Greta Garbo-liknande granntös. Parant donna. När jag kom hem telefonerade de berömda granngrabbarna: ”Vi bakar pizza. Vill du att vi göra en vegetarisk hörna åt dig?” ”Åh, så härligt. Lägg gärna på lite spicy kryddor”, svarade jag. ”Ska bli”, avslutade de och vips satt jag med en smarrig middag innanför finblusen.
Ja ja. Nu ska jag jobba lite.
Uppdatering: 15:30 vaknade jag av fru Telefon. Sebbe sover fortfarande (haha) medan jag hinkar kaffe och lyssnar på Club88FM (hyllning till Dana). Klicka på bilden till vänster och njut av en massa svängig musik (Förutom Danor även Brittor, Rihannor, hebredamer, hunkiga herrar… ah). (Plötsligt spelade de Eric Saades ”Populär” (ca 45 min. in i prog.) – sluta genast! Det var inte därför jag ”kom hit”.)
Extrajobbandet som ”nattvakt” gick fint men jag minns varför jag en gång för två hundra år sedan slutade jobba andra tider än kontorstider – det om något är onaturligt. Men en natt till ska jag klara av.