När jag kom hem från jobbet satt Sebbe och herr Hundvakt ute på gården och väntade. Sebbe sov borta i natt nämligen. Nu ligger Hundvakten och sover på soffan och Sebbe i sin tur sover på köksgolvet. Börjar undra om båda två var ute och klubbade i natt – de verkar lika trötta.
Hundvakten är även min alltiallo. Det var han som lagade dammsugarsladden (som Sebbe bet av). Han brukar alltid hitta något att skruva ihop hemma hos mig. Idag fick han byta glödlampa i den jobbiga lampan i hallen. Man måste skruva isär den och hålla på så det är tur att den nya energisnåla glödlampan – enligt Hundvaktens beräkningar (jag kan ju inte räkna) – ska hålla i tre-fyra år!
Jag skrattade hursomhelst åt det faktum att alltid när jag ger Hundvakten ett arbete att utföra hittar han alltid “extrauppgifter”. “Det blir så när man har prestationsångest”, sa han.
Vid närmare eftertanke förtjänar han faktiskt en tupplur på soffan min.
Etikett: vänner
Kajsa
Jag har en ny kompis. Jag vet inte vad hon heter men hon har en sexårig blandrashund som heter Kajsa. Tjejen bor på min gata och vi träffades första gången häromdagen. Hon är någon typ av rockbrud – svartrockare kanske. Vi sprang på varandra nyss. Hon kom trippande med en påse full av choklad (Marabous frukt & mandel) och öl (”that’s my kind of girl” tänkte jag då). Vi umgicks ett tag medan hundarna våra sprang runt, runt och jagade varandra. Trevlig tös. Trevlig hund.
Brudar och billig bira
Å, det är så härligt när det händer saker man inte hade en aning om skulle hända när man vaknade på morgonen (om det är bra saker vill säga). Nu ska jag iväg på heterosexkrog med Jompa. Ni vet ett sådant där ställe dit män och kvinnor går för att först berusa sig och sedan eventuellt knyta nya kontakter. Ska försöka finna en kvinna åt Jompa. Jag citerar honom; “Jag älskar kvinnor men jag är så fasligt rädd för dem”.
Då rycker jag in.
Ett härligt paket
Jag skrev för ett tag sedan att jag var uppvaktad av “Slynan“. Jag ville dock inte träffa honom. Sedan bjöd han mig på ett jippo han anordnade för en klädkedja men jag ville inte gå. Då frågade han om han fick skicka presenter till mig och det fick han så klart. Så häromdagen fann jag ett litet paket på hallmattan. Jag älskar presenter. Skicka gärna fler till mig. Tack på förhand.
Och nej, jag tänker inte träffa honom hur många presenter han än skickar.
”Är det cancer?”
Jag lyfte upp tröjan och frågade uppgivet men väldigt rakt på sak; “Är det cancer?”
Min sjuksköterskevän tog en snabb titt och konstaterade; “Nej, det är inte cancer. Det är bara en sån där vårta man kan få när man kommer upp i åldrarna.”
Jag: “Fy tusan. Det är ju jätteäckligt!”
Sjuksköterskevännen: “Ja, men det är inte cancer.”
Jag: “Men varför får man såna?”
Sjuksköterskevännen: “Jag vet inte.”
Jag: “Men vad innehåller den?”
Sjuksköterskevännen: “Jag vet faktiskt inte. Överflödig hud kanske.”
Jag: “Säkert gifter!”
Sjuksköterskevännen: “Kanske.”
Jag: “Men hur blir man av med dem?”
Sjuksköterskevännen: “Vi kan knyta en sytråd runt den så den dör och faller av.”
Jag: “Har du gjort det någon gång?”
Sjuksköterskevännen: “Ja, en gång. Min bror försökte klippa bort den från min kropp men han klippte mig i örat så vi körde med trådmetoden.”
Jag (som ogärna uppsöker läkare): “Jag hämtar tråd.”
Så nu har jag en svart tråd runt en vårta (fy vilket fult ord) någonstans på överkroppen.