val – Kim da Costa

Har du röstat?

Så där. Nu har jag röstat i EU-valet. På en kandidat jag inte röstat på tidigare, men som jag följt i många år och jag uppskattar personens arbete, passion, åsikter och värderingar. (Vi skulle kunna bli bästisar, faktiskt.)

Vallokalen (Mejlans finska lågstadium på Almvägen 6) var nästan tom. Några få hoppfulla medborgare rörde sig i området. Hoppas att folket inte skyller på att det regnar. I så fall förtjänar de inte att leva i en demokrati.

I vallokalen tog en äldre dam en titt på mitt pass och bredvid henne satt en något yngre dam som log. Bakom dem satt en kvinna och stickade och hon åt upp mig med blicken. Som jag skrev för nån dag sedan: damerna har verkligen börjat gå igång på mig (ser jag kanske tuff ut med dessa metalliska ”stygn” längs halva huvudet? Kvinnor gillar ju tuffingar). Inte ens vallokalen kan jag besöka utan att känna mig som ett stycke kött.

Gick in i båset och skrev två siffror. Vek ihop. Gick till stämpeldamen (kände den brunstiga damens blick) och droppade högtidligt min röst i urnan. Gick hem.

Sätt fart. Gå och rösta nu. Men rösta inte slentrianmässigt. Ta reda på VAD och VEM du röstar på.

Pssst. I Sverige hade jag röstat på Alice Teodorescu Måwe. Lyssna bara på vad hon sa i debatten i fredags. Klockrent. ”Ni borde skämmas!” ->
https://www.instagram.com/p/C77PCtqCu3k/

Jag sa ”Bolivien”, men Stubb sa ”Zambien” OCH ”Namibien”

När jag studerade spanska för 20 år sedan gjorde jag bort mig en gång när jag skulle översätta en text från spanska till svenska och jag skrev ”Bolivien” istället för ”Bolivia”. Har skämts över detta ända sedan dess.

Men! Igår när jag såg presidentvalsdebatten mellan de två kvarvarande kandidaterna så hörde jag Alexander Stubb säga ”Zambien” och ”Namibien”, istället för ”Zambia” och ”Namibia”, så nu skäms jag inte längre.

Jag var trots allt bara en väldigt ung, enkel medborgare medan han är en mogen PRESIDENTKANDIDAT.

Val och UMK – en spännande vecka väntar!

I många herrans år har jag ju använt personligt, pop och politik som bloggslogan och just den här veckan stämmer ju detta in extra bra.
Vi har UMK-final på lördag och presidentval på söndag, så jag är ju eld och lågor.
Blake och jag förhandsröstade redan och det var inte helt lätt, kan jag avslöja. För första gången i världshistorien kommer jag inte att avslöja vem jag röstade på (som om någon nu skulle vara så himla intresserad).

Däremot kan jag avslöja att jag i Tävlingen för ny musik kommer att rösta på Sara Siipolas helt fantastiska låt ”Paskana”. Jag tycker att den är alldeles ljuvlig.

Det har varit bråda veckor som ESC-fanatiker då jag har sett de nationella finalerna från Luxemburg, Norge, Spanien, Ukraina och Malta.
Spaniens vinnare ”Zorra” tycker jag mycket om. Synd bara att vokalisten Nebulossa inte har en starkare röst.
Luxemburgs vinnare ”Fighter” gillar jag ännu mer och Tali kan verkligen sjunga. Detta är SÅ ESC!
Melodifestivalens första deltävling var dock riktigt tradig.

Carola dök upp i Norges final i lördags och hon visade vem det var som var stjärnan bland ”stjärnorna”. WOw!

Presidentval!

Efter många om och men bestämde vi oss. Blake och jag förtidsröstade i veckan och idag är det presidentval. Det enda jag bryr mig om är Eurovisionen och politiska val… Det är mina SPORTER det.
För första gången någonsin ska jag inte säga vem jag röstade på. Jag brukar ju vara väldigt öppen med mina åsikter… Men nu kniper jag näbb.

Jag tycker att det är ledsamt att vår fantastiske president Sauli Niinistö stämplar ut och går hem. Han har varit en fantastisk president! Ja, jag vet, jag har bott i Finland endast under hans presidentskap, så jag har inte så mycket att jämföra med. Men bara det att hans (tidigare) hund har interagerat med min Blake säger en hel del.

Ingen av årets kandidater kan leva upp till Niinistö, men jag röstade på den mest ”presidentiska” av dem som fanns att välja mellan.

Ha en bra valdag, allihop!

Tillägg i efterhand:

Jag har ju redan röstat (och för en gångs skull ska jag inte avslöja på vem) men jag kollar ändå på en valdebatt.

Programledaren ställde frågan hur man kan försvara att det skickas bistånd till världens alla tänkbara och otänkbara länder när det egna folket kämpar för sin överlevnad. De tre som fick komma till tals (från höger till vänster) svarade ungefär på samma sätt: ”Det ligger i allas intresse att andra får det bättre, ty plötsligt kan det uppstå ett virus som sedan kommer att påverka oss alla.”

Ursäkta mig, men hur verklighetsfrånvända kan de vara?
Tror de på allvar att en person som står i brödkö bryr sig ett smack om nåt potentiellt virus som kan uppstå i Afrika (det var deras exempel, inte mitt)?
Så, en person som inte har mat på bordet ba’: ”Ja, ta alla skattepengar och skicka dem till Afrika så går jag här hungrig och utan tak över huvudet.”

Vilket pack. Noll kontakt med verkligheten.

Min personliga åsikt: så länge vi har nåt som kallas brödköer ska noll, NOLL, pengar skickas utomlands. (De går ju dessutom ändå bara till terrorister, vilket återigen är bevisat.)

Tack! Kiitos!

Ett tacktal. Eller ett segertal!
Jag är helt överväldigad över att folk har röstat på mig. Även idag på valdagen har människor faktiskt tagit sig till vallokalerna för att rösta på mig – en helt okänd person med noll euro i kampanjbudget. Inte jättemånga människor, men några.
Vilken känsla! Nästa gång är jag bättre förberedd och då blir jag invald.
Vilken resa. Tack och god natt.

Här fick jag röster.