God morgon. Jag står här och fotograferar mig själv, så där som man gör ibland.
Det blev en kort utekväll igår. Vi stod på uteserveringen och plötsligt blev vi tillsagda att vara tysta. Den lokala dragshowartisten Ziona Patriot fyllde nämligen år och stället ställde till med överraskningsfest. Uppklädd till tänderna och med förbundna ögon leddes hon in på dansgolvet och det blev gratulationer till tonerna av det israeliska ESC-bidraget från 1999: ”Happy Birthday”.
Ziona Patriot var en mycket lycklig flick-tant.
Efter dessa två nätter hos R kan jag konstatera att staden aldrig sover – ett hiskeligt oväsen nätterna igenom.
Etikett: uteliv
Utekväll
Hej. Sitter på tuben på väg hem. Småberusad. Träffade god vän på favoritkrogen och blev småkär i man som såg ut som hockeyspelare. Wayne Gretzky kallar jag honom. Träffade även ett ligg från 1995. ”Kom inte på lakanet, min tjej får inte se”. Jag kom. Träffade dessutom ett ex från 1997. Vi var väldigt lika sa min vän
(Här höll jag på att bli rånad, men klarade mig. Fortsätter detta inlägg imorgon.)
Uppdatering:
Nyvaken i sängen. Okej, berättelsen fortsätter. Ett par unga män var kraftigt påtända/påverkade och de levde rövare i tunnelbanevagnen. Efter ett tag satte sig den ene bredvid mig och jag noterade plötsligt att han hade handen i min jackficka. Jag blev småchockad och undrade vad han höll på med. Han + vän klev snabbt av.
Det som provocerar mig som fan är att han var ung, man och av utländsk härkomst. Det finns fördomar i samhället och du får ta ditt jävla ansvar och se till att inte leva upp till dem!
Ex: när jag hade finländskt efternamn var jag aldrig full offentligt. Köpte heller inte mina köksknivar själv. Det är ett ansvar man får ta.
Nu: folket tror att bögar bara knarkar och knullar. Jag gör således varken eller.
Så: TA DITT ANSVAR! Låt ingen få sina fördomar bekräftade.
Det är en svår och primitiv tid vi lever i.
Det homosexuella samlaget låg i luften
Jo, jag var ute igår. På klubb. Fatta.
Jag rakade, duschade och parfymerade och jag bar vax i håret och drog på mig mina eleganta röda skor och hoppades på det bästa.
På dansgolvet stod jag och plötsligt hade jag en het man på mig och om mig och kring mig och det osade älskog om oss. Det låg i luften. Det ryckte både här och där och jag skrattade högt och vulgärt och jag böjde huvudet bakåt och jag syntes och hördes. Sensuellt rörde jag min fem kilo lättare kropp. Vred och vände på den. Gned och gnuggade.
Och sedan gick jag hem.
Ensam.
Men hey – jag slapp klamydian.
Och så här dansade jag på dansgolvet.
Det här med klubbliv
Utelivet i denna stad är patetiskt. Du måste böna och be för att få ta del av det ack så glittriga nattlivet. Klubbarna är inte till för dig utan du är till för klubbarna.
Efter att du alldeles för länge stått i kö i minusgrader kommer du fram till vakten som är som herren vid himlens port. Han har ditt öde i sin hand och han vet om det och han njuter av det. Han (ibland hon) bestämmer om du får vända hem eller om du får komma in och därmed kanske möta ditt livs kärlek eller kanske ett trevligt, tillfälligt vuxenmys. Vakten hittar alltid något att gnälla om. Är du verkligen gammal nog att gå på klubb? Är du inte lite väl rund under fötterna?
Att uppleva detta tillsammans med min vän Dansken är underhållande. Han har sensuella ögon, vilket gör att han ser konstant full och/eller kåt ut. Ja, Skara-Bert skulle nog säga att Dansken har “kåta ögon”. På grund av dem, och på grund av att han har ett ungdomligt utseende och en lång, gänglig kropp, måste Dansken alltid visa leg när han går på krogen (han närmar sig för övrigt 30). Problemet är att de där norska brudarna stal hans väska och för tillfället har han inget pass att visa upp. “Har du något papper som styrker din identitet?” frågade Vakten som vore vi i tullen i ett terrordrabbat land. Dansken öppnade sin väska och håvade upp ett gäng papper men de dög inte så Vakten bad att få se hans visakort. Han var fortfarande inte nöjd så Dansken grävde fram ett personligt brev från danska ambassaden. Hahaha. Därefter var han välkommen att kliva in i himlen.
Nåja. I denna himmel kostar allt enorma summor pengar och personalen är trist och otrevlig. Sur, rent av.
Nej, jag kan inte ta del av detta längre. Det är så väldigt deprimerande.
Jag minns med värme hur trivsamt det är att gå ut utomlands. Trevliga dörrvakter i London. “Good evening, Sir”, säger de och håller upp dörren. Jag minns mysiga danska krogar som man kan kliva in på lite som man vill. Jag tänker på vakter i Tel Aviv, som kollar igenom väskan i jakt på bomber. Alltid med en vänlig ton i rösten och “ha en kul kväll” när kontrollen är genomförd.
Åh, det är så patetiskt och skämmigt. När jag blir stor ska jag öppna en välkomnande nattklubb.
Andra om uteliv, klubbliv, stockholms nattliv, dörrvakter
Skoldans
Det var ju härligt att komma ut lite igår.
Lämnade Sebbe hos Hundvakten och mötte upp A på favoritkrogen. “Där är mitt ex-ex-ex-ex-ex”. “Där är han som skriver “|3″ istället för “B” och “vv” istället för “w””. På min vän PG:s inrådan gick vi så småningom vidare till en klubb jag ej besökt tidigare. Jag var inte imponerad. “Skoldans” sa A, och jag kunde inte annat än hålla med. Det tog sig efter ett tag men jag gillar inte sådana enorma lokaler. Litet och gemytligt ska det vara. Det var bra musik dock. Katy Perry! Pink! Och Pinks nya som jag inte gillade alls när jag först hörde den kom nu till sin rätt. Hon har ju en förmåga att klämma ur sig bit efter bit som först känns “nja” men snart blir “woohoo”.
Nu sitter jag hemma och hör regnet piska mot rutorna. Sebbe är trött som vanligt när han sovit borta.
Skoldanskopplingen får mig att minnas… skoldans. Jag åkte in till stan och köpte en skiva istället. När jag kom hem sa jag att jag hade vunnit den på nåt lotteri. Hahaha. Hahahahaha. Jag var så sorglig.
