Pursvenskt beteende på tunnelbanan

Invandrarkvinnan satt och gapade i sin lur och det pursvenska gänget om fyra personer satt och himlade med ögonen och suckade djupt.
Invandrarkvinnan gick mot dörrarna och då, och först då, sa en av de pursvenska fegisarna högt och tydligt: ”Att de alltid ska prata så högt!”
Därefter satt de fyra och gafflade högt och ljudligt och en av dem fick ett par telefonsamtal och hon satt och skrek lika högt i luren som invandrarkvinnan hade gjort.
Nu vet vi således alla att hon hade haft en jobbig dag på jobbet (och att hon ska säga upp sig så fort hon får tag i Maria) och nu skulle hon hem och Fanny skulle sova borta och det var så himla jobbigt för nu blev det problem med att få ihop livspusslet och yada yada yada.
Håll käft och bara åk.

Privat: Ögonspel (Uppdaterad)

Står på tunnelbaneperrongen på centralen och ett tåg stannar. Dörrarna öppnas och tåget står kvar länge. Känner att någon glor på mig. Helt klart. Någon står vid dörrarna och glor. Jag lyfter blicken från telefonen och noterar att en överstilig yngling står och blänger. Tungan hänger vid knäna och i fantasin slickar han mig från topp till tå. Kanske juckar han lite också. Jag tittar bort. Och tillbaka. Han spänner ögonen i mig och tungan vispar frenetiskt längs läpparna. Runt, runt. ”Dörrarna stängs”, ropar tunnelbaneföraren. Ynglingens blick förföljer mig medan tåget lämnar perrongen.
Uppdatering: Efter mitt sedvanliga fredagsbesök hos min älskade tandläkare (och det ovanstående) så åt jag (återigen) fredagsmiddag hos granngrabbarna. Eftersom de båda är pursvenska så stod fredagstacos på menyn. ”Fredagsmyyys” var ett ord jag hörde fler än en gång. Rödvinet åkte fram och sorben likaså. Naturligtvis skulle Svenne plocka fram fredagschirren men då passade jag och Sebbe på att smita.
Hemma nu. Bra så. Tackar mina fina granngrabbar för allt.
Uppdatering 2: Jag kan ju inte slita mig eftersom jag måste göra den svenska pressens arbete och berätta att återigen en raket landade på israelisk mark idag fredag. En tsunami sveper över världen och vad gör de gosiga palestinierna? Skjuter raketer så klart. ”Schhh!”

Idolbild: Sebbe åker till jobbet

God fredag.
Idag är Sebbe med mig på jobbet och så här fin var han på morgontuben.
Jag minns när han var valpig och inte kunde sitta still. Han for som en flipperkula fram och tillbaka och jag tvungen att konstant muta honom med karameller.
Nu är han nyss fyllda fem och en mogen herre som sitter snällt och iakttar de morgontrötta medborgarna.
Ja, Sebbe ska (återigen) åka till landet över helgen så vi vill hinna ha lite kvalitetstid innan avresa. Nu ligger han på golvet och sover och jag stormjobbar.
Snart helg.
Njut den.

Köp inte en massa skräp, medborgare

När ni nu ska ge er ut och julshoppa så har farbror ett tips: skippa’t. Skriv en dikt istället. Skapa ett vackert kollage. Rama in det där glada fotot från den där ljuva sommarkvällen. Bring back the spirit! Köp inte en massa skräp.
Under tiden jobbar jag. Jädrans hårt jobbar jag dessutom.
Och så sitter jag här och undrar vad som har hänt i Hötorgets tunnelbana. Där finns mängder med blod. Jättemycket. När stockholmarna stannar, tittar och funderar så vet man att det är väldigt mycket blod de ser.
Jag undrar lite om blodägaren lever idag. Mycket dramatiskt.
Men vår nya vardagsmat, i och med att ingen ordning längre råder. Drama, död, bråk, stim och stoj.
Jag är oroad.
Ni lallar väl vidare.
Comments off.