Jag har i ett par veckors tid blivit uppringd från 0587484026. Det började med att jag på min jobbmobil (som för övrigt har signaturmelodin till tv-serien Dynastin som ringsignal) hade ett par missade samtal från detta nummer och när jag skulle kolla upp vad det var frågan om noterade jag att ett gäng människor skrivit om just detta nummer på nätet.
Jag har således inte svarat när detta företag ringt och ringt och ringt. Eller deras datorer snarare.
Efter några dagars tystnad har de idag ringt fem gånger (och klockan är bara 11). Jag svarar fortfarande inte. Jag trycker bort dem, och jag tänker fortsätta med det.
Företaget ifråga är:
0587484026 ECC AB
Hemsida: www.eccab.com
VD: Staffan Jivemo
Orgnr: 556586-0755
Tel: 0587-484000 info@eccab.com
Det är då själva fan att man aldrig, aldrig får bli lämnad ifred. Inte ens när man har en ledig måndag och sitter hemma och ugglar.
För övrigt svarar jag i telefon när jag själv har lust. Min hemtelefon svarar jag aldrig i numera, eftersom jag inte har nån nummerpresentatör för tillfället. Det ringer inte så ofta på den tack och lov – ett samtal varannan månad ungefär. Haha. Underbart. Överraskande telefonsamtal betyder bad news lika mycket som överraskande plingerier på dörrklockan, och bad news har jag mer än nog av i livet mitt. Mitt hem är mitt hem och jag försöker hålla alla dåliga energier och ondskefulla krafter utanför.
MAILA ISTÄLLET!
Läs även andra bloggares åsikter om telefonterror, telefontrakasserier, 0587484026
När jag byter mobiltelefon och/eller abonnemang sitter jag och kopierar namn och nummer manuellt. Det har jag nu pysslat med i några dagar och jag måste erkänna att jag har ett gäng människor i telefonboken som jag inte har en aning om vilka de är.
Vissa kom jag på efter tungt forskande på nätet, i bloggen och på andra ställen.
Vi har bland andra: Ali – Efter många om och men kom jag på att jag mötte honom i en nattklubbskö i våras. Jag skulle gå hem, han skulle klubba. Hittade till och med en bild på honom på nätet. Mumma. Jag var inte särskilt berusad den kvällen. A***** Läkare – Jag har för mig att vi skulle dejta men det rann ut i sanden. Kanske. A Tysken – Vi tog en fika en gång. Det var nog två år sedan. Jag har inte fikat sedan dess, varken med honom eller någon annan. B***s – Ja just det ja. Den amerikanske, judiske mannen som jag skulle dejta. Vi hann inte riktigt, men kanske i framtiden. Blond Jag Ej Minns Namnet På – HAHAHA. Jag kom just på vem han är! Israelen som flyttade till Tyskland. Minns ej hans namn men jag vet nu vem han är. Christopher – Jag har ingen aning. Libanesen – Ja. Vad hette han nu då? Jimmy – Folkpartisten? Eller? Michael i England – What the fuck?
Det är lite skönt att rensa mellan varven. Har man inte hörts sedan man bytte mobil senast så kan man nog säga att det är över.
När jag klev in på kontoret i morse mötte mig en oväntad syn: min hunkige bögkollega, 22, satt och stickade!
Hahahaha.
Det var mycket sött.
Jag trodde han stickade en vinterdress åt sin + sambons hund, men nej. “Det blir nog en halsduk åt mor”, sa han.
Idag åkte för övrigt vinterjackan på. Det blir nog varmt när jag går hem men i morse var det rejält kallt. Igår när jag promenerade hemåt drabbades jag av ett jobbigt blodsockerfall (det sägs vara vanligt så här på ålderns höst). Jag darrade och kallsvettades och yrseln som följde tvingade mig att ge upp och ta tuben hem.
Det blev således en extra lång kvällspromenad med Sebbe. Vi mötte två enorma, svarta hundar som skällde intensivt på Sebbe som kvickt skällde tillbaka. Tänk om jag vore lika tuff och självsäker.
Varför är det förresten så att mobilen alltid, alltid ringer när jag ska ta min eftermiddagslur (gubbar är beroende av sådana)?
Jag måste nog införa telefontider: Måndag-söndag 05:30-17:00 (lunchstängt 12:00-13:00)
Övrig tid är jag antingen för trött för att konversera eller så sover eller äter jag.
Tack för din förståelse.
Trots att jag både har hemligt nummer och är med i NIX-registret fortsätter de idiotiska försäljarna ringa och trakassera mig.
Som igår kväll. Strax före nio kom jag in efter långpromenad i kylan och jag såg fram emot en lugn stund i hemmet. Då ringde den jobbigaste telefonförsäljaren jag någonsin stött på. Jag hörde på hennes röst att hon var en sådan där person som slänger skräp på marken. Som inte sopsorterar någonting – inte ens papper. Det lät nästan som hon smaskade på ett tuggummi och jag kände (överraskande) föraktet växa inom mig.
Jag sa frasen “jag är inte intresserad” säkert 15 gånger. Men det hjälpte inte. Subban, som sålde ett “intellektuellt magasin” sa saker som;
* Så du vill inte bli allmänbildad?
* Så du vill inte lära dig nya saker?
* Fattar inte du vilket fantastiskt erbjudande jag kommer med?
Det som fick henne att slutligen inse att hoppet var ute var när hon frågade; “Har du inte tänkt på julklappar?”
Jag svarade: “Nej, jag firar inte jul”.
Efter det lade vi på.
