Etikett: telefonterror

Mitt liv som telefonist

Jag har tänkt mycket på jobb de senaste dagarna och jag kom att tänka på att för några år sedan arbetade jag i en kundtjänst dit arga människor ringde för att klaga. Jag använde mig inte av mitt riktiga namn utan kallade mig Emil (det är ju fint!).

En ensamstående göteborgsk mamma ringde en dag och hon blev lite förtjust i “Emil”. Så pass att hon ringde varje dag i flera veckor enkom för att växla några ord med honom – som i sin tur var trevlig men saklig.
Slutligen bjöd hon ner Emil till Gbg.
Jag/Emil tackade nej så klart.
Undrar vad hon gör idag.
En gång för över tio år sedan jobbade jag i en annan typ av växel (visst är det komiskt med tanke på att jag lider av allvarlig telefonskräck! Det är ju det att det är ok om någon ringer till mig – det jobbiga är för mig att ringa någon). Den här gången var det på engelska och jag hette Ricki (!) (hahahahahaha). En teaterman, kanske någon typ av regissör, från Canberra, Australien, ville att “Ricki” skulle komma och spela i hans pjäs.
Undrar hur det gick med den föreställningen.

Som om man inte har annat att göra

Jag trotsade allt och svarade i telefon när det ringde.
Det var en (trevlig) man från något ställe som ville “bevaka mina pensionsfonder och bla bla bla”.
“Jag vet ingenting om sådant”, sa jag.
“Men tror du inte att du kan påverka hur din pension kommer se ut?”, frågade han.
“Nej”, svarade jag. “Jag tror det är en bluff alltihop”.
“De flesta jag pratar med känner som du”, sa han.
Vad är det för idé att vi ska “spela” om våra pensionspengar? Det är ju helt sjukt.
Jag har aldrig öppnat det där röda (?) kuvertet och jag kommer inte göra det. Jag orkar inte. Jag förstår inte. Fonder hit och fonder dit. Det slutar ändå med minimal pension och direktörerna gottar sig åt att de lurat hela folket. Fy fuck säger jag. Jag orkar inte engagera mig i en endaste liten sak till. Låt mig vara.

En god kamrat är guld värd

Jag bloggade häromdagen att jag på nytt skulle anmäla mig till Nixregistret och skrev bland annat att det kommer ta tid innan jag verkligen sätter mig ner och skriver brevet som måste skrivas om man har hemligt nummer och vill anmäla sig.
Idag efter att jag + min gode vän storhandlat satt vi och drack te i mitt kök då han plötsligt langade fram ett papper och sa; “Signatur, tack”.
Jag kastade ett öga på texten och det visade sig att min käre vän skrivit ett brev till Nixregistret, komplett med mitt namn, min adress och mitt telefonnummer, och nu var det för mig att bara skriva under. Han hade dessutom ordnat ett frankerat kuvert. Är det inte en riktigt ljuvlig vän så säg.

Ingenting är gratis

Jag har haft fast telefon i hemmet i max två månader nu och jag kan sammanfatta mina mottagna samtal så här:
50% Hundvakten
5% Min bror
45% Försäljare
Senast igår ringde nån donna och sa som i trans; “Hej, jag heter bla bla och ringer från bla bla och vi tänkte skicka ett par boxerkalsonger till er så vad har du för storlek…”
Jag avbröt henne abrupt och sa att jag inte ville ha några obekväma boxerkalsonger och det retar mig så att hon ringde hem till mig och började ställa intima frågor om min kropp. Jag borde frågat henne vad hon har för bh-storlek och om hon bär stringtrosor.
Låt mig vara!
Jag var med i Nix-registret förut och försökte anmäla mig igen. Det gick dock inte att göra på telefon eftersom jag har hemligt nummer (pga denna ickeanonyma blogg för övrigt) så nu måste jag skriva ett brev och det lär ju ta ett tag. Orka skriva brev liksom. Och köpa frimärke. Som ni kanske kommer ihåg är ju frimärkena alltid slut var jag än försöker köpa dem. Tills dess svarar jag inte i telefon.