En god kamrat är guld värd

Jag bloggade häromdagen att jag på nytt skulle anmäla mig till Nixregistret och skrev bland annat att det kommer ta tid innan jag verkligen sätter mig ner och skriver brevet som måste skrivas om man har hemligt nummer och vill anmäla sig.
Idag efter att jag + min gode vän storhandlat satt vi och drack te i mitt kök då han plötsligt langade fram ett papper och sa; “Signatur, tack”.
Jag kastade ett öga på texten och det visade sig att min käre vän skrivit ett brev till Nixregistret, komplett med mitt namn, min adress och mitt telefonnummer, och nu var det för mig att bara skriva under. Han hade dessutom ordnat ett frankerat kuvert. Är det inte en riktigt ljuvlig vän så säg.

Ingenting är gratis

Jag har haft fast telefon i hemmet i max två månader nu och jag kan sammanfatta mina mottagna samtal så här:
50% Hundvakten
5% Min bror
45% Försäljare
Senast igår ringde nån donna och sa som i trans; “Hej, jag heter bla bla och ringer från bla bla och vi tänkte skicka ett par boxerkalsonger till er så vad har du för storlek…”
Jag avbröt henne abrupt och sa att jag inte ville ha några obekväma boxerkalsonger och det retar mig så att hon ringde hem till mig och började ställa intima frågor om min kropp. Jag borde frågat henne vad hon har för bh-storlek och om hon bär stringtrosor.
Låt mig vara!
Jag var med i Nix-registret förut och försökte anmäla mig igen. Det gick dock inte att göra på telefon eftersom jag har hemligt nummer (pga denna ickeanonyma blogg för övrigt) så nu måste jag skriva ett brev och det lär ju ta ett tag. Orka skriva brev liksom. Och köpa frimärke. Som ni kanske kommer ihåg är ju frimärkena alltid slut var jag än försöker köpa dem. Tills dess svarar jag inte i telefon.