Jag säger ju det

Iphoneägare är mest nöjda och Nokiaägare minst nöjda med sina smarta telefoner, enligt en enkätundersökning som analysföretaget JD Powers gjort.

Amen jag säger ju det. Jag har haft min iPhone Moshe i nästan exakt två år och aldrig har jag varit så nöjd med en ’mobiltelefon’.
Det hela började med en fet Motorola – med både lucka och utdragbar antenn*. Därefter vandrade jag via Ericsson till Nokia till Sony Ericsson till Samsung (den värsta någonsin; hela menyn var särskriven (tänk ’telefon bok’) så jag sålde den efter två dagar) och för två år sedan fann jag herr iPhone. Lycka och kärlek.
Det enda jag ogillar är fortfarande det fula typsnittet i ”Anteckningar”. Fatta.
*Ska kolla om jag har den kvar.
Länkar: SvD, DN, DN

Senaste nytt

Jag skulle vilja blogga lite om pressens senaste utspel när det gäller Mellanöstern, men på grund av KAFFEATTACKEN så kan jag inte använda min (privata) jobbdator och att sitta vid en (så att säga) allmän, seg företagsdator – utan mina länkar och mina program – funkar inte. Så jag håller käften.
Vi kör senaste nytt istället.
Först och främst:
Alla störiga, otrevliga kommentarer åker rakt ner i papperskorgen och publiceras alltså inte. Fatta. Kommentarer från återkommande störiga människor hamnar i spammen automatiskt så ingen, inte ens jag, läser dem. Fatta. Detta är inget forum. Detta är inget ställe att sprida hat och förakt på – det får ni göra någon annanstans (starta en egen blogg?).
Okej, då går vi vidare.
I morse tog jag sovmorgon och skippade träningen. Jag hade har enorm träningsvärk efter gårdagens stenhårda gympass och jag har dessutom hittat fyra helt nya muskler (tjenashalom säger jag till dem) – på undersidan av överarmarna samt på båda sidor om magen. Mycket spännande!
Intresseklubben antecknar och det kan ni fortsätta med.
Sebbe ska återigen spendera helgen på landet med lyckliga bögparet. Han har det gott han – själv ska jag arbeta och dra in cash till både mig själv och till statskassan.
Hösten är bästa årstiden och september helt klart bästa månaden. Äntligen orkar och vill både Sebbe och jag gå våra långa rundor. Och som vi går. Fötter och tassar i rask takt längs gator, stigar och i skogar. Underbart är det och härlig är den friska septemberluften. NJUT!
Aldrig. mer. en. PC. Jag. älskar. Macen. jag. har. hemma. Herr PC tål ju ingenting – inte ens en köppa kaffe.
Det var något mer, men jag minns inte vad. Återkommer kanske.

Drama

I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.

Lurarna

iPhone-lurar

Lunchen min tillbringade jag på Macoteket där jag köpte nya hörlurar till herr iPhone. Ja, Moshe heter han ju.
Nu publicerar jag detta för att jag vill kunna kolla, när det blir glapp i lurarna, hur länge de höll.
Hörlurar håller ju ta mig tusan aldrig särskilt länge och jag måste säga att de förra, som jag köpte på Clas Ohlson för under hundralappen, var riktigt hållbara och hade dessutom bra ljud.
Den här gången köpte jag alltså standardlurarna eftersom jag saknat den där ”svara-i-telefon-knappen” som sitter på sladden.
För övrigt är min iPhone fortfarande det bästa köpet någonsin, och nej, jag är inte en sån där mupp som ilar och köper en iPhone 4 fastän min iPhone 3G fortfarande funkar kalas. Nej nej nej.
Ja ja, nu vet vi.

Maceri Macera

Mac OS X Update

Fatta så klantigt.
Den senaste veckan har jag haft lite problem med Macen där hemma. Papperskorgen går inte att tömma (jag har stormgooglat och testat en massa olika varianter och jo, den går till slut att tömma, men inte så där normalt och simpelt) och Safari kraschar stup i kvarten.
Igår kväll bestämde jag mig för att avinstallera webbläsaren och ladda ner programmet på nytt, men datorn informerade mig om att senaste versionen av Safari kräver en uppdaterad version av Mac OS X. Jaha, tänkte jag, och plockade fram de papper och prylar jag fick när jag köpte datorn.
När jag tog en noggrann titt på den medföljande skivan med operativsystemet så insåg jag plötsligt att jag inte hade installerat den senaste versionen av Snow Leopard, utan jag hade helt enkelt kört på den versionen som fanns förinstallerad på Macen när jag köpte den.
Aj, aj, aj, så klantigt.
Jag uppgraderade bums och när det väl var klappat och klart en timme senare så ringde sovklockan, så nu ser jag fram emot att komma hem och ta mig en titt på hur allt ser ut.
Spännande.
Angående papperskorgsproblemet så (fatta vilken slump) nämns dilemmat i det senaste numret av det fantastiska magasinet MacWorld som jag fann på hallgolvet igår! Ska lusläsa och hoppas på det bästa.
Min Mac- och PC-historia finns här.
Läs även andra bloggares åsikter om ,