Vem bestämde att Dalens sjukhus ska bära dessa hiskeliga ”färger”?
Var det under krigstid?
Eller var det i november?
Skulle byggnaden smälta in?
Well, det lyckades dessvärre.
Etikett: Stockholm
Vi låser in spriten tills Svenne kan uppföra sig
Jag kryssade mellan spyorna på väg till kontoret denna morgon.
Såg till att Sebbe inte trampade på de tusentals krossade flaskorna, som nu likt otrevliga, isiga snöflingor täcker stadens trottoarer och torg.
Vissa medborgare var på väg hem från festen. Nu stod de bittra och sura och påverkade och muckade med alla som passerade.
Jag känner mig inte trygg i min egen stad.
Jag kom till kontoret; fixade kaffe; gav Sebbe mat och vatten; snöt min febriga kran; slog på datorn och satte mig ner för att ta del av dagens tidningar.
Elände och stök.
Larm och brus.
Bus och bök.
Jag jobbar alltid när Svenne super.
Samtliga så kallade storhelger; midsommar och jul och allt däremellan. På senare år har även den patetiska Halloween blivit en suparfest. Vi ska ju tänka på de avlidna på Alla helgons dag, och besöka gravar och så vidare. Sebbe och jag tycker bättre om djur än om människor (go figure) så vi besöker istället djurkyrkogården i Björkhagen. Vi är båda nyktra och reko.
Nyårsafton firar jag (inklusive Rosh Hashana) – men i hemmet – och då handlar det sällan om några spritorgier.
Snarare ilar jag runt och sippar på mitt röda vin medan vännerna kommer med eleganta födelsedagspresenter. Jag tackar och tar emot. Och bjuder på en shot. Senast en timme efter tolvslaget måste alla gå hem. Det står skrivet på inbjudan.
Jag yrar nu; feberyrar. Men det går snart över.
Jag sitter här och håvar in cash till statskassan medan ni sover ruset av er.
Alla har vi vår roll i samhället.
Här finns ett par bilder från förra årets besök på den berömda djurkyrkogården.
Stockholmspärlor: Blattekirren i Hötorgets tunnelbana
Den ganska nyöppnade kiosken i Hötorgets tunnelbana, alldeles intill spärrarna vid den södra uppgången, är guld värd.
Eller man kanske inte säger ”kiosk” längre, utan ”butik” – man går ju trots allt in i dem och regelrätta kiosker har jag då inte sett på många herrans år (tyvärr, säger hundägaren).
Varför handla på Pressbyrån mittemot när blattekirren har både lägre priser och trevligare personal?
Generellt sett så gillar jag så kallade blattebutiker (tidigare kända som turkbutiker), kanske inte främst på grund av de lägre priserna, utan framförallt för att personalen är rapp och vill sälja – och därmed är trevlig och tillmötesgående. I blattebutiker arbetar sällan aldrig sådana där tuggummituggande ungdomar som varken säger bu eller bä och som ”jobbar” fastän de inte måste (och därmed är helt oengagerade). De ”jobbar” bara för att kunna festa loss kommande helg och i övrigt så lever de på föräldrarna eller på staten. Jag ogillar dem starkt.
Lata ungdomar*. Tvi.
*Har haft många sådana på mitt jobb och det kommer nog ett inlägg i ämnet inom en snar framtid.
Snökaoset är nära nu
Smygande och tyst landade vinterns första snö på gator och torg.
Morgontrötta hundar kom ut ur stadens portar; stannade upp ett tag, nosade och glodde. Därefter ilade de iväg med ivriga tassar i den blöta och kalla men mjuka snön. De smakade och de nosade. Och de harklade sig.
Välkommen du ljuva vinter. Hoppas du är lika vit och vacker som förra gången våra vägar korsades (några bilder här och många vackra här).
Stockholmspärlor: Slakthusområdet
I och med att de bygger en ny arena vid Globen (för det behövs ju verkligen för i helvete) så har de grävt upp hela området och om man gärna promenerar i krokarna så får man, i och med att vägen är borta, snällt svänga in på Slakthusområdet. Detta fick mig att upptäcka denna fantastiska del av stan!
Jag tänker som så här att om ni slutar konsumera köttprodukter så kan dessa företagare börja odla grönsaker en bit utanför stan och då kan hela Slakthusområdet förvandlas till ett nytt, supercoolt bostadsområde – ja, en helt ny ultrahipp stadsdel!
Man skulle kunna bygga om de robusta komplexen till extremcoola bostäder och fräcka restauranger. Läckra nattklubbar skulle också rymmas och jag ser utställningslokaler och ateljéer.
Konstnärer skulle trivas ypperligt i denna nya Söderaktiga stadsdel som skulle dofta av såväl DDR som New York.
Kom igen nu! Detta är en suverän idé!
Text från Slakthusområdet.nu:
Slakthusområdet i Johanneshov, invigt 1912 med ett utmärkt strategiskt läge söder om stadskärnan, är ett av Stockholms stads två partihandelsområden för livsmedel.
Verksamheten i Slakthusområdet är i första hand inriktat på styckning, förädling och handel med kött-, fläsk- och charkuteriprodukter. I stadens andra partihandelsområde, Årsta Partihandelscentral, är verksamheten däremot inriktad på frukt och grönt, fisk och blommor.
Uppdatering: Jag sa ju det!