Etikett: Stockholm
Fan vad jag svor
Jag, som alltid har varit en sådan mes, har börjat svära och hytta med näven åt alla idiotiska bilister som (som sagt) varje dag tvingar mig att vara med om nya nära-döden-upplevelser.
Nyss när jag cyklade hem så höll jag på att bli påbackad av en rysk buss från 1200-talet – hade jag inte varit en sådan rutinerad cyklist så hade jag dessutom kunnat bli klämd till döds.
Strax före mötet med den ryska bussen så svor jag åt en gaggig människa som uppenbarligen inte borde få sitta bakom ratten längre. Han eller hon körde asdåligt och tvärnitade framför varje gatukorsning, förmodligen osäker på var det skulle svängas av.
Idiot.
Jag har inget körkort och jag har suttit bakom en ratt endast en gång i mitt liv, men jag lovar att jag kör bättre än de flesta huliganbilister i Stockholm.
Det finns naturligtvis huligancyklister också! Jag vill härmed ge en känga åt de idioter som talar i telefon medan de cyklar på överfulla cykelbanor längs hårt trafikerade gator. Naturligtvis bär de aldrig hjälm heller. Men ja, ja, vi vet ju alla att de uppenbarligen inte har särskilt mycket att skydda.
För övrigt äger 9/10 nära-döden-upplevelser rum framför slottet, och mina ”olyckor” är tydligen inte de enda.
Vad är det för fel på taxichaufförer?
Cyklandet är på tapeten och jag, som tar bågen till och från jobbet varje dag, undrar ödmjukt men bestämt vad det är för fel på taxichaufförer.
Allvarligt talat – hur exemplariskt jag än cyklar (som den mönstermedborgare jag är) så är varje dag i stockholmstrafiken en nära-döden-upplevelse. Värst är taxichaufförerna som inte verkar fatta att de inte kan svänga in till kanten – och därmed korsa en cykelbana – så där hur som helst. Men det gör de. Framförallt framför slottet, där läget redan känns lite olustigt med tanke på alla yra fotgängare + långa rader parkerade turistbussar (som vilken sekund som helst kan få för sig att rulla iväg).
Ett annat stort minus med cyklandet är alla dessa cykelsymboler som pryder banorna – de fungerar lite som hinder och det blir ett himla hoppande upp och ner i sadeln. Varför måste de vara så väldans ”upphöjda” – varför kan inte cykelbanorna istället i sin helhet vara målade i någon ärtig färg (som de är i Köpenhamn (?) har jag för mig). En illgrön bana skulle dessutom hålla fotgängarna borta.
Och förresten, det där evigt pågående bröllopet… Att cykelbanan på grund av det är avkapad framför slottet tvingar oss att cykla på kullersten – detta kastrerar oss män. Allvarligt talat – att cykla på kullersten är inte okej.
Avslutningsvis har jag ett tips till de blåsta as som väljer bort hjälmen på grund av frisyren: gör som jag – kör med rakat under cykelsäsongen. Praktiskt, snyggt, svalt och tryggt.
Comments closed.
Jag står utanför Ica Globen
1. Jag står vid Globen och snackar sport, Stockholms nya sportarena samt lokalpolitik med för mig okänd medelålders man. Jag klarar de flesta miljöer och situationer, förstår ni. Anpassningsbar och flexibel som jag är. Hur skulle jag annars ha klarat av mina första femton år på landet?
2. Jag hör barnen ropa ”jävla horunge!” efter varandra och jag blir lite illa till mods. Fungerar inte ”är du bäng eller!” längre? Det var så vi sa när jag var ung.
På morgonpromenad
God morgon och boker tov och hyvää huomenta. Jag tänkte att vi skulle vara lite färgglada idag. Det kan behövas i denna dystra värld.
Vi lever här, vi lever nu.
(Byxorna är väldigt gula.)
Uppdatering: Hej från jobbet. Jag slog just april månads motionsrekord – inte illa va! Jag har hittat den ultimata cykelvägen mellan bostad och arbetsplats. Endast ett jobbigt ställe finns: framför slottet där cykelbanan är avstängd och att glida ner bland bilarna är uteslutet eftersom det är supertrångt. Återstår då att åka ut på kajen, men cyklar jag där varje dag hela sommaren så kommer jag att vara kastrerad när hösten är här. Jag säger bara KULLERSTEN. Not good.
