Etikett: Stockholm

På morgonpromenad

God morgon och boker tov och hyvää huomenta. Jag tänkte att vi skulle vara lite färgglada idag. Det kan behövas i denna dystra värld.
Vi lever här, vi lever nu.

(Byxorna är väldigt gula.)
Uppdatering: Hej från jobbet. Jag slog just april månads motionsrekord – inte illa va! Jag har hittat den ultimata cykelvägen mellan bostad och arbetsplats. Endast ett jobbigt ställe finns: framför slottet där cykelbanan är avstängd och att glida ner bland bilarna är uteslutet eftersom det är supertrångt. Återstår då att åka ut på kajen, men cyklar jag där varje dag hela sommaren så kommer jag att vara kastrerad när hösten är här. Jag säger bara KULLERSTEN. Not good.
runkeeper

Att cykla genom Stockholm

Jag älskar att cykla till och från jobbet – och jag kan inte komma över hur SNABBT det går.
Men… det är naturligtvis farligt också. Låt mig berätta om gårdagens hemfärd.

  • Cyklar framför slottet, vilket i sig är ganska stressande i och med att det står en miljard turistbussar parkerade till höger om cykelbanan och till vänster susar bilar och lastbilar förbi i hetsigt tempo. Plötsligt svänger en taxi in över cykelbanan – bara så där. Vi är en lång rad cyklister som håller på att åka in i bilen och det hela hade kunnat sluta i katastrof.
  • I Götgatsbacken (som jag hat-hat-hatar) visar de sommarglada människorna exakt hur blåsta de är. En kvinna står på trottoaren till höger och ser en bekant på trottoaren till vänster. Hon vinkar och utan att vare sig blinka eller titta åt både höger och vänster så kliver hon rakt ut i gatan. Katastrofen är nära även denna gång.
  • Vid Medborgarplatsen kör en donna sin barnvagn rakt ut på cykelbanan (hon har för det första röd gubbe) och hennes blick är fixerad vid barnvagnen. Hade kunnat sluta i superkatastrof, men tack och lov så är jag en supercyklist som vet att människorna runt omkring är superoberäkneliga och superbänga i bollen.
  • Lite längre fram på Götgatan – mitt på cykelbanan – står tre-fyra sega människor + hund och dividerar. De bara står där. Och de blir sura när jag plingar på dem.
  • Ännu lite längre fram dyker en tonåring på skateboard upp från ingenstans. Han zickzackar sig fram på CYKELbanan och han har dessutom hörlurar i öronen så mitt plingeri har ingen verkan. As!
  • Jag vill också nämna cyklister som talar i telefon medan de cyklar på hårt trafikerade gator (gärna utan hjälm, men de har uppenbarligen inte så mycket att skydda). As!
  • Jag måste avslutningsvis även nämna långsamma cyklister – vad fan! Ska ni trampa så fruktansvärt långsamt så är det lika bra ni kliver av och promenerar.

Så… Viktig samhällsinformation:
en CYKELbana är till för CYKLISTER. Okej?

SvD

Dagens stockholmstips

Nu när jag, som av en händelse, är på väg ut på resande fot igen så är jag naturligtvis tacksam över att jag slipper bo på hotell. Nog för att det är trevligt, men bortsett från den ekonomiska faktorn så är det ju alltid extra härligt att dimpa ner i lokalbefolkningens vardag.
Första gången jag var i Tel Aviv hade jag inte särskilt många kontakter i stan och då surfade jag ivrigt runt på diverse siter för att hitta ett okej hotellrum till ett okej pris.
Jag minns inte hur eller var jag hittade hotellet jag sedan kom att bo på, men det var en site i stil med den stockholmska motsvarigheten: Stockholm Hotel. Mycket smidig hemsida som jag varmt rekommenderar sommarens stockholmsresenärer att ta sig en titt på. Här finns inte enbart hotelltips, utan även sevärdheter, billiga vandrarhem samt inte minst en överblick över Stockholms tunnelbana – något som förvånande ofta glöms bort på diverse resesiter.
En extra eloge får denna lättnavigerade, informativa hemsida då den även listar gayvänliga hotell – det finns väl inget värre än att känna sig som ett freak.
Vad jag kan se så finns ingen engelsk version, men det kommer förhoppningsvis en så småningom.
Det var dagens tips det. Välkommen till Stockholm.

16 år senare

Idag firar jag 16 år som stockholmare.
Fatta.
Sexton.
Som en oskyldig nittonåring kom jag till staden, med en fullmatad resväska och ett huvud fullt av drömmar och fantasier. Med betoning på naiva fantasier…
Mitt första år bodde jag på Dannemoragatan och det var en omtumlande tid som jag minns med blandade känslor.
Jag hade inte besökt nämnda gata sedan 1995, men nu kände jag att det var dags! Sebbe och jag åkte dit och knäppte några bilder och jag berättade allt om svunna tider. Han var inte särskilt imponerad.
Det stora med denna sextonårsdag är att Stockholm nu är den stad jag bott längst i. Det förra rekordet låg på 15½ år och då var det fråga om min västergötlandshåla.
Numera kan jag helt enkelt med gott samvete kalla mig stockholmare. Dock vill jag gnälla lite och säga att Stockholm var roligare förr (tänk de glada åren i slutet av 90-talet). Staden känns numera skrämmande konservativ och torr (bär du röda skor så blänger folk). Skärp er.
Lev och låt leva!



Sebbe ville naturligtvis gå in och ta sig en titt på den ganska fula tvårummaren.


Bild från Eniro.