16 år senare

Idag firar jag 16 år som stockholmare.
Fatta.
Sexton.
Som en oskyldig nittonåring kom jag till staden, med en fullmatad resväska och ett huvud fullt av drömmar och fantasier. Med betoning på naiva fantasier…
Mitt första år bodde jag på Dannemoragatan och det var en omtumlande tid som jag minns med blandade känslor.
Jag hade inte besökt nämnda gata sedan 1995, men nu kände jag att det var dags! Sebbe och jag åkte dit och knäppte några bilder och jag berättade allt om svunna tider. Han var inte särskilt imponerad.
Det stora med denna sextonårsdag är att Stockholm nu är den stad jag bott längst i. Det förra rekordet låg på 15½ år och då var det fråga om min västergötlandshåla.
Numera kan jag helt enkelt med gott samvete kalla mig stockholmare. Dock vill jag gnälla lite och säga att Stockholm var roligare förr (tänk de glada åren i slutet av 90-talet). Staden känns numera skrämmande konservativ och torr (bär du röda skor så blänger folk). Skärp er.
Lev och låt leva!



Sebbe ville naturligtvis gå in och ta sig en titt på den ganska fula tvårummaren.


Bild från Eniro.

14 reaktioner till “16 år senare”

  1. Vasastan var det, ja… Jag tänkte ett ögonblick på regalskeppet… men det är kanske inte i så god form… efter 16 år… som vissa andra. :o) (Har Dannes mor också bott där?)

  2. Tänk vad tiden går….Jag har ju haft förmånen att bevista denna lgh både före och efter du bodde i den. Inte så pjåkig om du frågar mig. Iofs den som bodde efter dig renoverade lgh både högt och lågt 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.