Att cykla genom Stockholm

Jag älskar att cykla till och från jobbet – och jag kan inte komma över hur SNABBT det går.
Men… det är naturligtvis farligt också. Låt mig berätta om gårdagens hemfärd.

  • Cyklar framför slottet, vilket i sig är ganska stressande i och med att det står en miljard turistbussar parkerade till höger om cykelbanan och till vänster susar bilar och lastbilar förbi i hetsigt tempo. Plötsligt svänger en taxi in över cykelbanan – bara så där. Vi är en lång rad cyklister som håller på att åka in i bilen och det hela hade kunnat sluta i katastrof.
  • I Götgatsbacken (som jag hat-hat-hatar) visar de sommarglada människorna exakt hur blåsta de är. En kvinna står på trottoaren till höger och ser en bekant på trottoaren till vänster. Hon vinkar och utan att vare sig blinka eller titta åt både höger och vänster så kliver hon rakt ut i gatan. Katastrofen är nära även denna gång.
  • Vid Medborgarplatsen kör en donna sin barnvagn rakt ut på cykelbanan (hon har för det första röd gubbe) och hennes blick är fixerad vid barnvagnen. Hade kunnat sluta i superkatastrof, men tack och lov så är jag en supercyklist som vet att människorna runt omkring är superoberäkneliga och superbänga i bollen.
  • Lite längre fram på Götgatan – mitt på cykelbanan – står tre-fyra sega människor + hund och dividerar. De bara står där. Och de blir sura när jag plingar på dem.
  • Ännu lite längre fram dyker en tonåring på skateboard upp från ingenstans. Han zickzackar sig fram på CYKELbanan och han har dessutom hörlurar i öronen så mitt plingeri har ingen verkan. As!
  • Jag vill också nämna cyklister som talar i telefon medan de cyklar på hårt trafikerade gator (gärna utan hjälm, men de har uppenbarligen inte så mycket att skydda). As!
  • Jag måste avslutningsvis även nämna långsamma cyklister – vad fan! Ska ni trampa så fruktansvärt långsamt så är det lika bra ni kliver av och promenerar.

Så… Viktig samhällsinformation:
en CYKELbana är till för CYKLISTER. Okej?

SvD