Etikett: sjukdom

Vårdkarusellen snurrade ännu ett varv eller två och DET BLIR OPERATION.

Kom till Brosjukhuset och träffade en trevlig ung läkare med spretigt hår och vita hipsterglasögon. Han smällde upp mina röntgenbilder på en enorm skärm och förklarade allt väldigt ingående.
Han sa att ”du har ju trampat runt hos olika läkare i två års tid och det blir bara värre. Ingenting annat verkar hjälpa så jag föreslår nog operation”.
GÄRNA FÖR MIG. Jag vill bara bli av med denna livsbegränsande smärta.

Jo, detta senaste sjukhus började byggas när jag flyttade in i min nuvarande bostad, på andra sidan gatan, så jag har sett det växa fram. Nu är det nyöppnat och jag har varit på besök flera gånger redan… Det är enormt tjusigt och det doftar trä. Lite längre ner på gatan byggs nu Eksjukhuset och jag ser även det växa fram. Skaparen visste vad han gjorde när han gav mig min nuvarande lägenhet, mitt i Mejlans sjukhusområde. Tänk om jag hade varit tvungen att trampa runt från andra sidan stan!

Jag litar ju på Skaparen. Han vet alltid vad som komma skall. Alltid har han en plan. Prata mindre och lyssna mer, så hör du lättare vad Skaparen försöker säga.

Noterade även att de snart öppnar ett nytt apotek inne i Brosjukhuset. Så lyxigt.

I alla fall. Efter läkarbesöket gick jag till (för närvarande) närmsta apotek, ungefär en kilometer bort, och jag fick så ont i rygg och ben, så jag ser verkligen fram emot denna operation. Det lär ta minst ett halvår men nu står jag i alla fall i kö.
Fick en ny läkemedelscocktail som jag ska börja med NU.

Men inte nog med det förresten. Läkaren sa också att jag inom kort blir kontaktad igen, då de när de röntgade min hjärna för ett tag sedan (av en helt annan anledning) hittade ”någonting” (Edit: ”utbuktning”) som eventuellt kan leda till en hjärnblödning. Förmodligen inte nu, men kanske om tio eller femton år och eftersom jag är ”så ung” (!) så bör detta åtgärdas så snart som möjligt.

Tänk, jag som aldrig har opererats kanske plötsligt opereras två gånger under detta år.
Jag som alltid har varit så frisk och kry. Tills för två år sedan då allt detta började.

Ja, vad säger man?
Ta hand om er där ute.

Och tack återigen för Vård i Världsklass!

De senaste två åren har jag ju haft diverse hälsoproblem. Ryggen och benet samt dessutom fruktansvärda biverkningar efter den helvetiska coronasprutan.

Det har varit en vårdkarusell utan dess like och som inte detta vore nog så halkade jag för drygt två veckor sedan. Fattades bara det!

Först var jag på akuten, sedan blev jag kallad till olycksfallsmottagningen och därefter till ögonkliniken och om några dagar ska jag till mun- och käkkirurgiska avdelningen.

(För att nästa vecka gå till nervkirurgiska för mitt ryggproblem som gör att jag vissa dagar knappt kan gå.)

Jag vill bara bli av med dessa smärtor! Och sluta ha sådan otur hela tiden.

18 december 2022

God morgon, mitt herrskap.

Uppe med tuppen eftersom jag slocknade av medicinerna (man kan lätt få för sig att det bor en tablettmissbrukare här, men nej).
Så hur känns det då, så här tre dagar in i denna dunderkur? Ingen större skillnad, är jag rädd. (Hur lång tid kan det ta?)

Igår när jag gick till närbutiken så hade jag så ont att jag blev tårögd plus att jag började svettas. Svettas av smärta!

Det är inte helt lätt att beskriva hur det känns, men ungefär som att få tio knivar instuckna sydväst om ryggslutet (men jag vet inte säkert eftersom jag aldrig har blivit knivstucken), samt en molande värk i vänster ben, som även drabbas av märkliga ryckningar innan det domnar och helt sonika slutar att fungera.

Men jag tar mina mediciner och hoppas på det bästa. Den plötsliga tröttheten är den stora skillnaden. Skönt i och för sig att – efter ett helt liv med sömnproblem – faktiskt få sova ordentligt. #PositivaVeckan

Nåväl, nästa läkarbesök äger rum i mitten av februari – då får jag väl se om detta drama slutar på operationsbordet. Så här kan det i alla fall inte fortsätta! Jag kan inte leva så här. Inte än! Jag fyller trots allt BARA 48 om en vecka. Nån måtta får det faktiskt vara.

Ha en bra dag.

Försöker väcka Blake (som har en ny sovstil) för morgonvessa (som vi säger på svenska i Finland, istället för -toa) så att jag kan ta mina piller och sova en timme till.

Hej så länge.

---

21 december 2022

Hej mitt i natten.
Ursäkta mitt gnäll men jag lever ensam och har ingen att oja mig för (även om min hund lyssnar tålmodigt): jag har så ont.

I förrgår hade jag en relativt bra dag men igår hade jag återigen så vansinnigt ont. Tog mina kvällsmediciner och som vanligt slocknade jag. Låg och kollade en film (se foto) och en halvtimme in bara toksomnade jag, för att nu, fem timmar senare, vakna med sån enorm värk i benet. Jag som i förrgår trodde att medicinerna äntligen hade börjat verka. Men nej.

”Knivarna” sydväst om ryggslutet blir fler och fler och det känns som att de är trubbiga och som att en tyrann riktigt vrider om dem för att plåga mig ännu mer. Benet kollapsar när jag rör mig och det gör så att säga ont i skelettet, vilket är en smula oroväckande och skrämmande.

Nåväl, jag slutför denna ”sömnkur” och sedan får jag väl kontakta läkaren igen. Hon hintade om att det finns starkare mediciner, så jag får väl be om dem. Kan inte ha så här ont ända till mitten av februari då jag har nästa läkartid. Då avgörs mitt öde angående operation eller ej. Det lutar åt det, antar jag, då inget annat verkar hjälpa. Drygt två år med smärta som bara blir värre och värre är inte det minsta roligt.

Så där, tack för att jag fick skriva av mig igen.