Etikett: sjukdom

Erfarenheter av vaccin

Facebooks ”minnen” påminde mig om att det var exakt ett år sedan som jag tog den där helvetessprutan. Jag har inga som helst vetenskapliga belägg, utan jag talar bara högst personligen av egen erfarenhet. Med det sagt…

Jag blev ju extremt sjuk. I två veckor. Kunde inte ens gå ut med hunden (tack Jenny, för hjälpen). Jag gick till akuten tre gånger under en och samma dag. Kunde inte andas. Hjärtat hoppade ut ur bröstet (faktiskt nästan helt bokstavligen).

Ett år senare känner jag fortfarande av dessa symtom. Jag får andnöd. Hjärtat slår i ”otakt”. Mitt ”ischias-ben” kanske inte längre handlar så mycket om ischias, utan jag misstänker blodproppar. (Nästa veckas läkarbesök får väl avgöra, men å andra sidan är ju läkarna köpta av läkemedelsindustrin, så ”nej, det har aaaaaaabsolut inget med vaccinet att göra”.)

Googla blodproppar och googla unga, friska män med plötsliga hjärtproblem som faller ner och dör, bara så där. Efter vaccinering så klart.

Och det här med smaklökarna.

Som jag har sagt i väldigt många år: enda anledningen till att jag ”bara” är vegetarian och inte vegan, är att jag älskar ost. Speciellt smält sådan. Som i en lasagne. Men nu… Jag skrapar bort den smälta osten. Låter futtigt, men det känns ju HEMSKT att inte känna igen sig själv på en så fundamental (!) nivå. Och chips! I min familj har vi alltid ”firat” med chirre. Men nu… Nej. Jag gillar inte chips längre. Oavsett sort så smakar de alla bara som papper. Så till och med den lilla glädjen togs ifrån mig!

Och varför lät jag mig då vaccineras? För att jag inte blev insläppt på ett karaokehak (!) utan vaccinpass. (Härregu’, hello DDR.)

Jag har alltid gått min egen väg, så jag är väldigt besviken på mig själv för att ha fallit för grupptrycket.

Som sagt: inga vetenskapliga belägg. Vänligen respektera mina högst personliga åsikter som jag baserar på högst personliga erfarenheter.

Och apropå Pfizer… -> https://www.youtube.com/watch?v=mnxlxzxoZx0…

Klaustrofobisk magnetröntgen

technology hospital medicine indoors
Photo by MART PRODUCTION on Pexels.com

Igår var jag på magnetröntgen. Har varit med om det en gång tidigare, för många herrans år sedan, men då hade jag så mycket smärtstillande i kroppen att jag inte var helt närvarande.

Nu upplevde jag stark klaustrofobi. Här fanns ingen möjlighet att lyssna på musik (”orkestern har semester”, sa läkaren) så jag hade öronproppar och hörselskydd för att dränka de förfärligt höga ljuden något. Ljuden var inte alls besvärande. Det surrade och knackade och tidvis lät det lite som techno. Eller lite Björk faktiskt, när hon är som mest experimentell.

Men klaustrofobiskt var det, och det var psykiskt påfrestande.

När jag sedan promenerade hemåt så hade jag så ont i rygg och ben att jag nästan började gråta. På riktigt. Vissa dagar ganska okej, andra dagar så ont att jag knappt kan gå. Eller ens sova, om jag inte ligger i en väldigt speciell ställning.

Hoppas att de hittar någonting nu, som går att åtgärda. Är lite trött på att känna mig halvt invalidiserad. Jag är trots allt bara 40-nånting!

Sjuk efter vaxx

Jag ville inte låta mig vaccineras men jag föll för grupptrycket.
Efter första sprutan fick jag (omedelbart) fruktansvärd huvudvärk och jag drabbades av nackspärr som höll i sig i en vecka.

Efter andra sprutan blev jag först dimmig i huvudet och efter några dagar blev jag så fruktansvärt sjuk. Jag fick problem med motoriken och jag kunde inte andas. Jag besökte akuten tre (!) gånger. Mitt hjärta slog så hårt och så snabbt att det kändes som att det – bokstavligen – skulle hoppa ut ur bröstet.
Jag kan inte i ord beskriva hur dåligt jag mådde. Vid ett par tillfällen kunde jag inte ens svara i telefon eftersom händerna inte fungerade. Detta var mycket skrämmande.

Efter ungefär fem dagar mådde jag bättre (dock ej bra) och då infann sig en helt obeskrivlig trötthet. Jag bara sov och sov och sov. 24 timmar i sträck, ut snabbt med hunden och sedan tillbaka till sängen och så sov jag i ytterligare 12 timmar.
Detta höll i sig i ungefär fyra dygn. Tack och lov har min bästa vän min extranyckel så hon kom och tog hand om både mig och min hund så ofta hon hann.
Det blev alltså två veckors sjukskrivning för min del och enda gången jag mått nästan lika dåligt var i somras när jag fick solsting.
Jag som verkligen inte lättvindigt söker vård besökte alltså akuten hela tre (!) gånger efter vaccinationen. Så ni kanske kan förstå hur fruktansvärt sjuk jag var.

Det olustliga var att min läkare inte ville höra talas om att detta skulle ha något samband med vaccinationen. Han avfärdade denna teori med en enda mening och skyllde allt på stress. Visst, jag har varit väldigt stressad på sistone men jag har nu hört och läst om väldigt många människor (främst unga män) som råkat ut för detsamma efter att de låtit sig vaccineras.

Jag som är en envis person som alltid gått min egen väg, och alltid har kunnat tänka själv, är besviken på mig själv då jag lät mig övertalas.

Vad är det egentligen de sprutar i oss?

Kyfos, lordos och ischias

Det är ganska skönt att – i och med min nya fantastiska befattning – få sätta mig ner med pappersarbete då och då.
Varken min kyfos eller min lordos har plågat mig på sistone. Även min mångåriga bästis herr Ischias lyser med sin frånvaro.

Jag har dock ont i mitt högra knä. När jag inte sovit tillräckligt mycket så känner jag det i knäna. Faktiskt. Dessa veckor då jag jobbar kväll samt helg är ofta väldigt slitiga. Jag anser ju ödmjukt att människan är skapt för att kliva upp med solen och kvällarna är till för att ta igen sig. Allt annat är bara trams. Denna naturliga klocka sitter i våra gener och i vår faktiska biologi.
Men jag gnäller naturligtvis inte då jag trivs på min arbetsplats, och i morgon bitti hoppar jag raskt på min betydligt behagligare morgonvecka.

Ja, detta var ju inget direkt revolutionerande inlägg men jag har skrivit så sällan på sistone så jag tänkte öka takten lite, och vara lite mer närvarande. Jag vet ju att jag (fortfarande, efter alla dessa år!) har trogna läsare. Även om kommentarsfälten dog när facebook, twitter och instagram kom med buller och bång.

Det var den sommaren det

För några dagar sedan slog vädret plötsligt om och nu är det nästan lite höstkänsla här i Helsingfors. Sommaren tog slut på ett så abrupt och okänsligt vis.

Men.
Vilken sommar!
Förmodligen mitt livs bästa – och roligaste. Och vilken solig och varm sommar vi hade. Värmeböljan bara fortsatte och fortsatte.
En väldigt kort sammanfattning i bildform.
Det har hänt tråkiga saker också (oberoende av mig) men jag berättar om dem vid ett annat tillfälle.

Jag hade knappt någon semester men jag tillbringade större delen av min lediga tid på balkongen. Inte i solen – jag lärde mig min läxa i samband med solstingshelvetet.

Och så har jag ju badat en MASSA. Mer än någonsin tidigare – åtminstone mer än någonsin i vuxen ålder.

Jag har även tagit hand om min hälsa på många olika sätt. Även kurer mot min ryggskada och ichias, men lite annat också. Blev ordinerad att köra blodtryckskontroll två gånger per dygn i två veckor. Sprungit hos kiropraktorn och på labbet och annat smått och gott.

Har hängt extremt mycket med min BFFF (det sista F:et står för Finland). Jag har en BFFS också. 😀 Känner mig välsignad.
Jag och min BFFF bodde hos varandra veckovis och vi hade så himla trevligt. Hon kan alla de där obskyra gamla popdängorna från 80- och 90-talen som jag trodde att jag var ensam om att komma ihåg och kunna sjunga med i. Vi bara synkar så otroligt bra och vi har så mycket att prata om. Vi lärde känna varandra på jobbet i november 2020 och det sa klick, men först när vi satt i coronakarantän så började vår vänskap blomma ut på allvar, per telefon.

Blake tyckte att det var lite för varmt. Han är ju mexikan och gillar sol och värme, men nu blev det lite för mycket av det goda.

Jag gick ner sex kilo eftersom jag var så ”aktiv” och jag åt knappt någonting heller, då matlusten helt försvann på grund av extremhettan.

Min BFFF blev israelvän tack vare mina lektioner i historia och politik. Wow.
(Det blir alla som läser på lite.)

Jag var så himla glad mest hela tiden.

Och jag bar kippah.

Jag fick en Britney-t-shirt.

Efter att ha slasat runt i småkläder började jag klä upp mig en smula.

Jag var på jobbet en måndag och fick ett erbjudande som tog mig på sängen. Gick ut för att ta mig en nypa frisk luft och knäppte denna selfie, som ett evigt minne.

Erbjudandet i fråga fick mig att säga tack och hej till Esbo.

Och nu har jag blivit befordrad och börjat jobba mitt i centrala Helsingfors, vilket är SÅ skönt. Spårvagn från dörr till dörr. Slut med krångliga Esbobussar.

Ja, kort och gott: mitt livs sommar.
Nu känns det lite likadant som när du varit på en underbar semester och kommer hem till vardagen. Lite nedstämd känsla och en längtan om att backa bandet.
Men nu är det som det är; sommaren är över och vi får blicka framåt och vara tacksamma över att vi har överlevt.