Etikett: singelliv

Dagens telefonsamtal

Vän med ny partner: Sitter du vid datorn?
Jag: Är Stockholm Sveriges huvudstad?
Vän med ny partner: Kan du googla en sak?
Jag: Klamydia?
Vän med ny partner: Nej, jag vet redan allt om klamme. Vänligen googla ”citybanan + guidad tur”.
Positiva veckan nu då: det bästa med att vara singel är att man slipper göra såna där tradiga saker som ens partner vill göra. Som när jag dejtade (eller vad jag nu gjorde) italienaren. Han ville gå på balett och opera och sånt där som jag verkligen inte står ut med. Tack och lov sa jag nej.
Nej, nej, nej.
Jag bloggade en gång om ”den perfekta söndagen”. Läs här.

Låtsaslåg i natt

Sätt er ni så ska ni få höra.
I morse när jag, precis som alla andra morgnar den senaste veckan, försov mig på grund av den så kallade vårtröttheten (men oroa er ej; herr Ordning är trots det aldrig sen nånstans – bara ovanligt stressad) så hittade jag inget långärmat att ta på mig. I hallen hängde dock en trasa (se bild) så jag grabbade åt mig den.
Kände mig ovan i herrkoftan; den kändes inte formad efter min eleganta (positivt tänkande, okej) kropp och jag insåg snart att det var en kofta som en het hunk glömt kvar på en fest hos mig för ett tag sedan.
Den doftar herrparfym och det är inte min parre vi snackar här; jag har ju under de senaste fem åren uteslutande använt Chanel Allure Homme. Nu går jag därför runt på jobbet och känner mig lite nyknullad.
Ja men ni vet! Man har haft en liten bortamatch och så råkar man få med sig den lyckliges klädesplagg (jag har faktiskt varit med om sånt, men ja, det var väldigt längesen)!
Jag gillar läget. Om nån frågar om jag har ny kofta ska jag banne mig finurligt säga att nej, det har jag inte. Den tillhör min nya kille. ”Men det är väldigt nytt, så nu pratar vi inte mer om det!”
Så långt har det gått. Jag låtsasligger. Hjälp mig.

När blev det fult att ”söka” något?

Jag sitter inloggad på diverse communitys mest hela dagarna. Jag är inte så aktiv men jag är inloggad och har således en ”öppen dörr” för en potentiell friare (tänk SATC: ”She is out there!”).
Vad som slår mig är, förutom hur otroligt otrevliga människor har blivit och hur mycket yta och lite innehåll de är, att de flesta av dem inte ”söker” någonting. Japp, detta har de fyllt i eller till och med skrivit själva.
Söker inget just nu.
Av någon anledning har det blivit fult att söka någonting, ty det betyder att man inte har allt man önskar i livet. Det betyder att man inte är fulländad och fulländad och 100% nöjd med tillvaron ska man vara. Annars är man en loser.
Klart de söker. Vad de söker är en annan sak men visst tusan söker de någonting. Varför skulle de annars fråga vad andra söker? Varför skulle de annars sitta inloggade dygnet runt? För att bara hänga? I don’t think so. Och varför cruisar de varenda krog i stan så fort de får chansen, och skannar av besökarna i jakt på gud vet vad?
Det kanske är det som är grejen; kanske söker de ingenting. Kanske jagar de istället. De kanske inte är sökare – de är jägare.
Hmm.