Ah, vad gjorde jag igar kvall?
Jag kilade bort till min van R, som bor inte alls langt fran Y. R ar mannen som nyligen blev av med sin tandstallning och nu, efter manga ar av angest och skam, ler brett hela tiden. Perfekta tander! Som jag skrivit tidigare: nar vi kommit upp i aren ar det bra och snygga tander vi gar igang pa.
Efter lite trevligt umgange trippade jag bort till nattklubben Evita och hangde i baren och pa uteserveringen. Samtalade lite och var allmant singel och sorgfri.
Avslutade kvallen i en helt annan del av staden och nar jag skulle hem hade jag ingen aning om var jag var nagonstans. Taxichaufforen tog mig till ratt adress och jag minns att han fragade om det finns gott om jobb i Sverige. Nej, svarade jag. Det ar tuffa tider. Sedan somnade jag.
Vi avslutar med den nya, upphottade versionen av det israeliska ESC-bidraget. Det ar nu den far en full femma, eftersom den antligen ar dramatiskt och inte nog med det – Harel Skaat far waila och visa vad han kan gora med rosten. Love it.
Etikett: singelliv
Dagens telefonsamtal
Vän med ny partner: Sitter du vid datorn?
Jag: Är Stockholm Sveriges huvudstad?
Vän med ny partner: Kan du googla en sak?
Jag: Klamydia?
Vän med ny partner: Nej, jag vet redan allt om klamme. Vänligen googla ”citybanan + guidad tur”.
Positiva veckan nu då: det bästa med att vara singel är att man slipper göra såna där tradiga saker som ens partner vill göra. Som när jag dejtade (eller vad jag nu gjorde) italienaren. Han ville gå på balett och opera och sånt där som jag verkligen inte står ut med. Tack och lov sa jag nej.
Nej, nej, nej.
Jag bloggade en gång om ”den perfekta söndagen”. Läs här.
Tillbakablick: Hotel Diplomat
Låtsaslåg i natt
Sätt er ni så ska ni få höra.
I morse när jag, precis som alla andra morgnar den senaste veckan, försov mig på grund av den så kallade vårtröttheten (men oroa er ej; herr Ordning är trots det aldrig sen nånstans – bara ovanligt stressad) så hittade jag inget långärmat att ta på mig. I hallen hängde dock en trasa (se bild) så jag grabbade åt mig den.
Kände mig ovan i herrkoftan; den kändes inte formad efter min eleganta (positivt tänkande, okej) kropp och jag insåg snart att det var en kofta som en het hunk glömt kvar på en fest hos mig för ett tag sedan.
Den doftar herrparfym och det är inte min parre vi snackar här; jag har ju under de senaste fem åren uteslutande använt Chanel Allure Homme. Nu går jag därför runt på jobbet och känner mig lite nyknullad.
Ja men ni vet! Man har haft en liten bortamatch och så råkar man få med sig den lyckliges klädesplagg (jag har faktiskt varit med om sånt, men ja, det var väldigt längesen)!
Jag gillar läget. Om nån frågar om jag har ny kofta ska jag banne mig finurligt säga att nej, det har jag inte. Den tillhör min nya kille. ”Men det är väldigt nytt, så nu pratar vi inte mer om det!”
Så långt har det gått. Jag låtsasligger. Hjälp mig.
