…Och en blir tröttare för var dag som går.
Nåväl.
Igår kväll släpptes äntligen Madonnas nya video. Som vi har längtat! Jag är nöjd med klippet även om det inte var så revolutionerande som jag kanske hoppats. Madde är dock snyggare än någonsin (som vanligt).
Igår kom jag på varför jag alltid blir på så dåligt humör när jag och Sebbe nästan är hemma efter att ha varit ute och promenerat. Mycket djupa tankar! Detta är något jag funderat mycket på de senaste veckorna eftersom jag undrat vad det är som gör att sinnesstämningen skiftar så radikalt då jag först strosar runt och njuter av naturen och sedan blir jag plötsligt stressad och sur och vill vara hemma.
När vi svänger in på hemgatan är jag mentalt redan hemma, dvs. jag slutar vara där jag faktiskt är rent fysiskt (dvs. i nuet). Då blir jag på dåligt humör så klart – en kan ju inte vara glad när en inte är där en vill vara. Därför har jag taggat ner lite nu. “Åh, vilket fint träd”, tänker jag. “Åhå! Vad är det för färg på det där huset egentligen?” (Snart hemma, snart hemma!) “Så vacker himlen är ikväll!”
Ja, jag kämpar med att leva i nuet. Det är bra. Jag vill känna det varma vattnet rinna längs mina händer när jag tvättar dem (istället för att tänka på vad jag ska göra efter jag lämnat badrummet). Jag ska försöka sluta vänta och börja vara!
Ja, detta var dagens djupa tankar. Nu ser vi på video och sedan arbetar vi. Bara två dagar kvar tills jag får sova. Men jag njuter av det som är så länge.
Etikett: Sebbe
Sebbe ville leka
Och så kom vintern på allvar
Ni kan ju gissa vem som är lycklig. Ja, Sebbe skuttar runt som en tok i snön. Själv muttrar jag om att jag längtade efter snö och kyla hela hösten och så kom den när jag såg fram emot våren. Blommorna hade ju redan börjat blomma och fåglarna sjöng sommarsånger!
Ordning!
Jag sov till halv ett idag – underbart var det – och jag drömde två underhållande drömmar: Den ena innehöll allt jag vill ha. Den andra var absurd men verklig. Vaknade av ljudet av ett SMS. En inbjudan till fest. Det blir dock hemmakväll för mig ikväll igen. Kanske kan jag drömma vidare på mina drömmar.
Jag har inga planer för dagen och det känns både bra och mindre bra. Känner mig lätt onyttig onödig. Inte bra. Och kaffet är slut så jag försöker komma igång med hjälp av te. Det funkar inte.
På uppladdning
Vilken kväll det var.
En massa dramatik även hemma hos mig.
För och främst har jag, efter att jag fick digital-TV, inte fått till kanalerna lite så det har gått si och så med inspelningar från TV. Förra veckan gick allt som det skulle men igår kl 20:00 märkte jag att dvd:n började spela in programmet på TV4 istället för mello.
Mycket dramatiskt men jag fixade det på ett kick.
Missöde nummer två var att laptopen, förutom Sebbe mitt enda sällskap, gick i viloläge och sedan inte gick att sätta igång igen. Missade två hela låtar pga. detta drama som ordnade upp sig då jag plockade ur batteriet.
Sebbe är ibland ett drama när jag ska se på mello men nu har jag lärt mig hur jag ska göra; klockan 18 går vi på en timslång promenad. Väl hemma tokleker vi i en kvart (bollkastning + dragkamp). Sedan gonar vi oss i soffan ett tag. Han knaprar på något och jag förmodligen likaså. Sedan sover han sött medan jag ser på TV.
Idag ska batterierna laddas ty imorgon börjar Tunga Veckan. Sju dagars arbete + detox och extra mycket motion.
So long.
“Men kom in”, sa han inbjudande.
Jag skulle handla något så Sebbe och jag gick till kiosken där blattehunken jobbar. Jag öppnade dörren och hojtade vad jag ville ha, med hunden min utanför dörren. “Men kom in”, sa blattehunken. “Men jag har hunden med mig”, sa jag varpå han med ärtig stämma replikerade; “det är ok, kom in!”
Så in gick vi och han frågade “vad vill du ha?” Jag bet mig i läppen för att inte flåsa fram; “dig mellan mina nytvättade lakan”.
Jag betalade, log, sa “tack och hej” och gick hem.
Sådana små saker gör vardagen ack så mycket trevligare.
Jag log fnittrade faktiskt hela vägen hem.