Etikett: Sebbe

Arbetsdag 6/7 är här och jag sitter med trötta ögon på arbetsplatsen. Natten var dramatisk! Sebbe väckte mig vid tretiden och sa “morr”, vilket betydde: “vad är det för liv ute på gården!?” Jag hörde röster och gick och tittade. Såg skuggor nedanför mitt vardagsrumsfönster. Någon gick in i källaren. “Är det någon som bryter sig in?”, undrade jag och kände lite panik komma krypande. (Efter den där gången då ett par karlar bröt sig in på jobbet när jag satt ensam där en morgon är jag lite extra känslig på denna punkt.) Det rumlades runt i källaren men plötsligt blev det tyst. Jag gick och lade mig igen. Höll på att somna då oväsendet började igen. Vid det här laget var jag förbannad och bestämde mig för att gå ut och ställa mig på balkongen och vråla om jag såg någon huligan där nedanför. Källardörren öppnades och ut lunkade en packad/drogad man. Med stapplande steg gick han. Tror han hade en telefon tryckt mot örat. *Puh* Det var nog bara någon som blivit utslängd av kärringen och nu dividerade han om hur han skulle få komma hem igen.
Fast vad vet väl jag. Huliganer finns överallt. Jag är skeptisk mot allt och alla. Jag är framför allt skeptisk mot människor som är ute på stan vid halv sjutiden på lördagsmorgonen om de inte släpar på en resväska. De kan ju vara på väg till jobbet som jag själv men det är de sällan då de bara driver runt. De är säkert ute på dåligheter.
Vad har mer hänt sedan sist?
Jo, låt mig berätta att hunddramat fortsatte igår då jag och Sebbe njöt av tystnaden och den ljuva naturen i vår vackra närförort. Vi såg en kvinna med två kopplade hundar och fyra okopplade. “Bad news”, mumlade jag för mig själv innan vi pinnade vidare. Jamenvisst. Helt plötsligt, mitt där i tystnaden, hörde vi ett väldigt aggressivt morrande en meter bakom oss. Både Sebbe och jag hoppade till då vårt dagdrömmeri om fred i mellanöstern fick ett abrupt slut. Så klart var det en av de fyra hundarna som sprungit iväg och nu trakasserade oss. Hundägarinnan kom flaxande med näven i vädret och aggressiva ord flygande ur den inte så välvårdade truten. “Men koppla hundarna då, subba”, ville jag säga, “du kan knappast hålla koll på dem alla”, men jag sa inget. Jag vände mig om och strosade vidare med Sebbe vid min sida. Fåglarna sjöng och solen värmde skönt. Allt blev åter fridfullt.
På kvällen var vi ute igen. Solen hade hunnit gå i moln och vi tog rundan vi brukar ta kvällstid. Vi gick igenom en park som ligger vid två fina hus. Ni vet, sådana där fina hus med skyltar på gräsmattan: “förbjudet att rasta hund och katt här”. Det är lite som “håll skiten borta från vår gräsmatta men vi kommer så klart och skiter på er gård”. Samma sak som med rökvagnarna på tåget, på den tiden de fanns. De posha rökarna satt på den rökfria avdelningen men gick sedan och ytterligare förgiftade dem som inte fick plats någon annanstans än på rökavdelningen.
Patetiska människor, säger jag.
Jag sa häromdan att jag funderar på att sluta städa efter min hund pga. allt skräp som ligger överallt. Jag är ju tyvärr inte så tuff men jag har börjat med en kupp istället! När Sebbe går på toa på ett ställe där jag faktiskt inte måste plocka upp, men gör det för allas trevnad ändå, gör jag inte det längre. Jag plockar upp något annat istället. Något värre. Igår: en tändare. Idag kanske det blir en flaska eller ett batteri. Jag tror det är bra för min karma.
I need all the help I can get.
Nu kom jag av mig en aning. Det jag egentligen skulle säga var att i den där parken hörde vi plötsligt klirrande påsar och när jag tittade upp såg jag tre homomän. Jag kände väl igen två av dem. En av dem var en hunk jag talat med någon gång för många år sedan. Tror inte han känner igen mig längre. De var festklädda och glada och gick in i ett högt, högt hus där det vankades partaj. Lite sugen blev jag så klart (på att både festa och hångla) men jag gick hem och lade mig istället. Det blev dock bara ett par timmars sömn på grund av huliganen (?) i källaren. Jag kunde så klart inte somna om efter det dramat utan låg och lyssnade på 80-talsballader istället.