Jag är nog en aning slutsocialiserad just nu så det känns skönt att sitta ensam framför datorn. Sebbe är lite trött han också så han ligger och sover, ihopslingrad som en kanelbulle.
Jag blir lite trött på att le ibland. Jag kan vara jätteglad men helt slut i ansiktsmusklerna och någon frågar varför jag är sur/ledsen och jag svarar alltid uppriktigt att jag ler på insidan.
Så nu sitter jag här med trumpen min.
Etikett: Sebbe
Hunddrama
Just nu är det lugnt och fint i mitt hem, men nog har det blixtrat till. Sebbe + föräldrarnas hund har nämligen inte riktigt dragit jämnt – båda bestämda herrar som de är – men det funkar bättre och bättre.
Nyss satt de till och med i soffan samtidigt – som ni ser så långt ifrån varann de bara kunde. 😀
Söta är de hur som helst.
Veckans taxiranson
Gårdagen i korthet: Åkte till parken utan Sebbe – det var ju såå varmt! Han sov hemma på golvet.
Träffade en miljard ljuvliga vänner.
Drack öl.
Glodde.
Njöt.
Kom på att jag nog skulle stanna till sent.
Slängde mig i en taxi med orden: kan vi hämta min hund?
Det gjorde vi.
Sebbe var glad.
Sedan ännu fler öl med ännu fler vänner.
Därefter taxi hem med Sebbe i famnen.
🙂
Snart åker vi till schlagerkvällen.
Jag säger bara: DANA!
1 dag till semme
Hej i hettan, kära medmänniskor.
Som sagt: allt går på sparlåga. Jag längtar efter semester. Jag känner mig en smula slut. Har mycket att tänka på – ni vet en miljard småsaker som tillsammans blir ett sjunkande skepp. Jag vill släppa allt ett tag och bara vara. Snart så. 31,5 timmar kvar.
Jag har, kanske just för att komma ifrån allt som är min vardag och verklighet, läst mycket den senaste veckan. Två böcker har jag betat av och jag skriver snart om dem. I morse påbörjade En geishas memoarer, som stått i min bokhylla och väntat på sin tur länge nu.
I förrgår badade Sebbe och igår fick han en ny dos Frontline. Han blev mycket trött och sov hela kvällen. Nu kommer han vara lite kliig ett par dagar men sedan går det över och vi slipper fästingar i två månader till. Det är det värt. Vi hatar fästingar, båda två.
För övrigt har jag svårt för människor som mumlar när de talar. Tala ur skägget, vill jag skrika.
Insyn
Ingenstans får man vara i fred.
I förrgår kväll, vid 23, ringde mobilen och jag fick frågan: “varför sover ni inte?”
Jag lät frågande.
“Jag står utanför ditt fönster och du har fortfarande inte släckt. Ni måste sova! Sebbe är trött och du ska snart upp och jobba”.
“Ja ja. Men varför står du utanför mitt fönster?”
“Jag cyklade förbi på väg hem och tänkte stanna och kolla om Sebbe tittade ut”.
Jaha.