så kallad rasism – Kim da Costa

Kan inte woke-kulturen dö ut snart?

Jag hatar allt som är woke och nu jag kollade på en serie som jag gillar (gillade!) – In treatment (originalversionen är från Israel men nu kollar jag på den amerikanska versionen).

I säsong 4 är den irländske terapeuten Dr Weston plötsligt utbytt. Bort med en vit, medelålders man och in med en *drum roll* svart, frodig kvinna i ful peruk.

Nu måste jag inflika att jag inte bryr mig om sånt som hudfärg eller kön, men de gör en poäng av just detta i serien. De är så kräkframkallande politiskt korrekta.

Som ni kanske vet så är jag väldigt gay, men här blir jag illamående då de kör ner en gay-agenda (*there! I said it!*) i halsen på tittaren.

Vi har tösabiten (på bilderna) som är 18 år ung och svart (så klart, vilket det görs en poäng av) och lesbisk. Och sexmissbrukare. (Så klart.)

Alla dessa offerkoftor gör mig rasande. Tror tösen att det är simpelt att leva som en medelålders vit man? Nu kan jag ju alltid dra bögkortet, och göra mig själv till offer. Men ni förstår kanske vad jag menar.

Ett annat replikutbyte gick ungefär så här:

”Maybe he’s dead.”

”Why would he be?”

”Because he’s a young black guy living in this world.”

Herre min skapare.

Sedan dök det upp en karl som sa: ”It’s easier making house calls since I got va**inated.” Va*x-propaganda alltså. Vilken hjärntvätt.

Ja, jag är extremt bitter. Eller snarare arg, faktiskt. Min spruta nummer två gjorde mig som sagt väldigt, väldigt sjuk i november och jag är fortfarande inte mig själv.

Men här har vi ännu en agenda i populärkulturen, så långt ner i halsen med propagandan! Svälj eller spotta. Var god välj så länge du kan.

Men jag stängde av först när en kis – helt utan mening eller mål – nämnde låtsaslandet ”Palestina” i positiva ordalag.

Ni vet den där ”kulturen” vars anhängare hänger bögar i lyftkranar osv.

Där gick min gräns.

Någon dag senare fortsatte jag kolla på resterande avsnitt av serien och det blev ju om möjligt ännu värre.
Bland annat var det så fruktansvärt att en svart kvinna gift sig med en vit man. ”And now she’s raising a white man’s kids.”
Förstår ni hur fruktansvärt!?

Idag sprang jag på en rasist

Idag sprang jag på en rasist.
Han störde sig på att en person med tydlig utländsk härkomst parkerade på cykelbanan.
Ja, det var en väldigt vulgär parkering men placeringen av bilen hade ju ingenting med personens hudfärg att göra. Det var så tydligt att rasisten störde sig mer på hudfärgen än på felparkeringen.

Så då sökte den rasistiske mannen (iklädd vidriga mysbyxor, som enligt mig borde förbjudas utanför hemmets privata miljö) sympati, broderskap och sammanhållning hos mig – en annan vit medelålders man – då han hojtade nåt om att ”*nedsättande ord* parkerade visst lite fult”.
Han fick dock ingen förståelse från min sida. Jag låtsades helt sonika inte förstå finska, så då hatade han väl mig lika mycket.

Nä, jag valde att inte läxa upp mannen. Jag har många kamper att vinna här i livet och att lära upp tradiga, passivt-aggressiva mysbyxgubbar, som patrullerar gatorna i hopp om att få sätta dit nån utlänning, är inte en av dem.

Och jag är så less över att orden rasist och rasism är vår tids mest missbrukade ord som i tid och otid används som skällsord. Lägg av med det!

Det finns riktig rasism där ute, vilket jag fick lära mig som finnjävel i sjuttiotalets Sverige.

Åh, och när vi ändå är igång; kasta det vansinniga modeordet ”rasifierad” i soporna. Det kliar över hela min vita gubbkropp när jag hör det. Tvi vale.

Värdelösa föräldrar och störiga minoritetsmänniskor

Idag när jag var ute på lunch hände någonting som jag inte upplevt på sisådär 25 år: en ung grabb skrek ”bögjävel!” efter mig. Jag blev helt paff.
På nittiotalet hände ju sådant här konstant – ja, nästan dagligen faktiskt.
Men nu?
2020?

Hade jag inte blivit så paff så hade jag svarat på ”tilltalet” men nu gjorde jag ju inte det. Det paffigaste av allt var att zigenarpojkens mor inte brydde sig om sonens uppförande.

Och just såna där likgiltiga (VÄRDELÖSA) föräldrar har jag råkat ut får SÅ många gånger tidigare. Som den där gången då en muslimgosse spottade på mig i Stockholms tunnelbana medan hans förtryckta insvepta mor lät det hela passera.

Jag är trött på:

värdelösa föräldrar
minoriteter som kräver förståelse och daltande medan det ta mig fan hela jävla tiden är människor ur just dessa minoriteter som ger sig på oskyldiga hederliga medborgare

Tvi vale, säger jag.
Mitt tålamod har varit slut i många herrans år.
Här finns ingen tolerans för de intoleranta.

Kom inte hit. Ni hör inte hemma här.

Tänk att gamla nazister från andra världskriget fortfarande jagas och ställs inför rätta (bra så), men av nån anledning åker diverse regeringar och hämtar ”hem” IS-pack – dagens nazister – för att ”avradikalisera” dem och ge dem en ”ny chans”. Gärna med hjälp av olika gräddfiler in i samhället.
Det är helt sinnessjukt. De har ingenting här att göra. De hatar oss, fattar ni inte det? Ingen liten ”kurs” kommer att ändra på det.

På finsk morgon-tv diskuterades detta flitigt igår (om jag minns rätt) och de frågade sig om det är värt att riskera (hederliga) medborgares liv genom att ta ”hem” dessa IS-avskum. De kom ungefär fram till att ”det är en risk vi får ta eftersom det handlar om mänskliga rättigheter” (ej rakt citat men ungefär så sa de).

I helvete heller, säger jag.

Det här med Staffanstorp

Ett par snabba rader om den omtalade reklamfilmen för Staffanstorp.

Gnällspikarna jollrar om att det inte figurerar några ”invandrare” i filmen.
Min fråga: hur ser en ”invandrare” ut?
Eller är vi fortfarande på ruta ett och tuggar vidare om det här med hudfärg? Visst är det fascinerande att det är just dessa goda, fina människor som tycker att reklamfilmen är så hemsk, som är de enda som är så jävla intresserade av människors hudfärg eller etnicitet eller härkomst!?

När mina föräldrar bodde i Sverige så var de väldigt mycket invandrare och med tanke på hur de ser ut så hade de lätt kunnat medverka i denna omtalade, söta reklamfilm.

Vidare är det äckligt att invandrare klumpas ihop under ordet ”invandrare”. Det är skillnad på folk och folk.
En finländare i Sverige är ju per definition lika mycket invandrare som, säg, en person från Mars.
Ni förstår vad jag menar. Sluta använd ordet ”invandrare” så där svävande. Tala klarspråk! Vad ni egentligen vill se i filmsnutten är mörk hy och ett och annat människofientligt tygstycke. (Ni hade förmodligen nöjt er med en adopterad person som ju inte ens är invandrare! Just eftersom det uteslutande handlar om en persons utseende i er ’antirasistiska’ bibel. Så trångsynt mitt i all godhet!)

Med ert sätt att se på saken så kan ju en person med mörk hy aldrig någonsin vara svensk! Tänk om alla i reklamfilmen var svenska OCH mörkhyade. Ja, ni hajar. Den vänsterextrema världsbilden går som vanligt inte ihop.

Lägg av med detta töntiga tugg, är ni goa.
Det var bara det.