Romantik i Budapest

Har varit väldigt sjuk den här veckan men nu är jag på benen och vill blogga lite om Budapest.

Så jag åkte dit för att gå på date med en israel som jag haft kontakt med på nätet.

”Var ska vi ses då?”
”Halvvägs?”
”OK. Typ Budapest?”
”Ja, vi ses där på tisdag.”

Så sågs vi på flygplatsen och tog oss till bostaden som han hyrt åt oss.
En rejäl connection uppstod direkt.

Budapest var en mycket fin och livlig stad. Jag hade varit där tidigare men det var väldigt många år sedan.

Vi strosade på stan och längs Donau (jag fick en kyss).
Vi besökte judiska sevärdheter, som den enorma synagogan.
Vidrigt att beväpnade vakter står utanför och att metalldetektorer finns innanför. I dagens patetiska Europa.

Han tog mig med till det där berömda badet och han köpte badbyxor åt mig så jag fick snällt hoppa i. Det var ljuvligt. Och mycket romantiskt.

Och så åt vi trevliga middagar (och han lagade frukost åt mig).

Sedan kom jag hem. Blev sjuk.

Och nu skypar vi flera timmar per dag och jag är mycket förtjust.

Förälskelsens första fas

loveSjukdomen Förälskelsens första fas är den bästa och den värsta.
Den tar över hela ditt väsen. Kroppen fungerar inte riktigt som den ska. Du känner dig fjäderlätt och full av energi – men ofokuserad. Det kittlar i magtrakterna på ett underbart och vidrigt vis.

Du mister aptiten och inser att du inte har ätit någonting på nästan två dygn. Fruktskålen i köket har börjat lukta, men du är bara intresserad av kärlekens frukter.

Köttsliga lustar blandas med en tonårsflickas fnittriga genans.

Endast tillsammans med din ”sjukdomsfrände” känner du dig tillfreds. Världen får vänta.

Nuet är ditt allt. Vad som kommer sedan – om något – får avklaras då.

Kanske mottager du ett vykort med snigelposten. På kortet står en dikt på både engelska och hebreiska och det känns som att du har vunnit en miljon euro. Ett orationellt lyckorus.

Kanske mottager du en morgon en teckning på ”Moomin Jew”. Samma orationella lyckorus.

Förälskelsen är en orationell sjukdom – den plågar dig på ett underbart sadomasochistiskt vis. Du tackar och tar emot.

Varma, våta drömmar i medelhavsvärmen

Det klingar så vackert.

Eftersom Zlatan nu är på tapeten så kan jag inte släppa den där drömmen. Ja, det var i förra veckan jag vaknade lycklig men matt efter att ha drömt en väldigt intensiv dröm om mig och Zlatan. Vi hade en affär; en hemlig kärleksaffär. Han låg där bredvid mig i bingen och allt var så vackert (och erotiskt).
Tidigare har jag mest varit *** på Z men nu har det gått från att vara endast ett köttsligt begär till något så mycket mer.
Kan inte sluta tänka på Zlatan och vår vackra, sensuella romans.
Han har hängt med ett tag – söker man på bloggen så kommer det upp ett gäng fina inlägg. Bäst är kanske detta (obs, lite ekivokt).

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Musik: På repeat

I min musikvärld går allt i perioder (det gäller väl i och för sig också livet i allmänhet) och just nu har jag Diana Ross-vecka. Det började nog med den där bilden jag publicerade – jag fick Diana Ross ”Eaten Alive” i julklapp av mina bröder 1987 (stackarna visste inte att de hällde bensin på den redan glödande bögbrasan).
Jag plockade fram nämnda album och därefter blev det Diana Ross för hela slanten.
Denna har jag på repeat just nu – älskar den så. Ja, den obotlige romantikern törstar som aldrig förr.

1. Dianas pose i början av klippet är underbar. \o/
2. När Westlife-bögen börjar sjunga (01:40) så lyfter låten rejält.
Skratta ni.

’Ungen’ ska iväg igen

Vi har kramkalas; ’ungen’ ska ju snart åka med lyckliga bögparet till landet.
Fatta så gott att sitta där ute i tystnaden: vinden viner och brasan sprakar. Ljuvlig (hälsosam) middag i magen och ett par glas (mustigt) rödvin innanför finblusen. Ögon som tindrar inbjudande. Vackra ord som äntligen sägs. Hunden som sover nöjd på golvet. Det är livet det.
Själv ska jag jobba, gymma och äta råa grönsaker.