Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.
Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.
För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.
När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!
Etikett: motion
Jag vet hur det känns
Nu ska jag vara lite icke-pk igen.
När jag och Sebbe var ute och motionerade så mötte vi två smällfeta unga brudar. Den ena av dem höll en cigarett i den ena handen och en pizzakartong i den andra.
Jag tänkte: vad gör du med dig själv? Varför hatar du dig själv så hårt?
Mådde lite illa av det hela. Själv får jag fruktansvärd ångest när jag går runt med en pizza. Ännu värre är det med en påse chips eller dylikt. En gång när jag var nere hos libanesen och köpte mellochirre så bad jag om en plastpåse och jag fick en. Genomskinlig! Fy så hemskt det var att promenera hem med den i näven.
Alla såg. Alla tänkte: rultan ska gå hem och tröstäta. Vilken tur att det är måndag i morgon; nystart och hälsosamt leverne. Som vanligt.
Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
Dansa med vindarna
Hur gick det med gårdagens motionerande? Jo, det gick strålande. I vårsolen dansade jag hemåt med vindarna i seglen och låt mig säga att jag kände mig fjäderlätt; dels tack vare att jag hade bar asfalt under mina rejäla grabbafötter nästan hela vägen hem, men inte minst på grund av att de tunga vinterskorna stannat hemma och långherrunderbyxorna låg i väskan. Skönt. 11 050-457=10 593 kilokalorier kvar. Jag vill påpeka att jag inte räknar med alla mina turer med Sebbe – nej, de är ju ganska långsamma.
Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
Här får ni en bonusbild: dagens outfit. Jag vet att jag är er modeguru.
Samtliga plagg har minst tio år på nacken. Fashion!
Ingen blir gravid här inte
Hej. Nu är jag tillbaka på kontoret efter två dagars hemmajobb. Jag valde att promenera – dels eftersom jag inte litar på tuben, men inte minst på grund av att jag känner mig fläbbig och fet efter allt hemmaugglande.
Jag började dagen med att ta emot lite heterofilreklam i inkorgen:
Nej, det är ingen risk att jag får höra den där meningen.
En annan som knappast behöver vara orolig (?) över att mot sin vilja råka göra någon på smällen är den där smygheta skridskoåkaren som gjorde bort sig i natt eller igår eller när det nu var (vad vet väl jag) – Sven Kramer.
Ni vet vad jag menar.
Mat och motion
Det var väl den perfektaste av perfekta höstdagar.
Jag promenerade genom city och över öarna och broarna och solen sken och träden var gula och röda och kepsen höll solstrålarna borta från ögonen mina. Jag gick snabbt, snabbt och kände fläsket skaka. “Av, av, loss, loss”, väste jag medan jag promenerade hela vägen hem.
Väl hemma hade jag en kryddig vegfärs som väntade och jag hade tänkt äta den med fullkornspasta men istället fick jag den udda idén att byta ut pastan mot… brysselkål. Ja, skratta ni, men det var faktiskt väldigt gott!
Nu vilar jag och Sebbe lite men snart ska vi bylsa på oss, ta iPoden i fickan och ge oss ut och vandra den där för mig i lördags ännu okända rundan.
Jag lyssnar gärna på Danas Cinque Milla när jag motionerar. Blir på bra humör och så är ju låten snabb och perfekt för raska promenader. Humor är när en transsexuell sångerska sjunger “I have a party in my house, I serve bananas, bananas, bananas, potatoes… and some co-co-cock”.